Att komma hem till Skellefte var både skönt och jobbigt. Skönt att komma hem och upptäcka att oavsett hur länge man än är ifrån varandra, så är allt som vanligt efter två sekunder [tjejmaffian,A,E och J]
Att få träffa min älskade lillebror och faktisk kunna prata med honom som den lilla människa han blivit, till skillnad för ett år sen, då jag inte förstod mycket alls av det han pratade om. Han blir nog snygg när han blir äldre, han har värsta pussmunnen redan nu. Förhoppningsvis åldras jag väl, så han slipper skämmas när han som 20-åring umgås med sin fyrtioåriga storasyster. Phew. Supersladdisen med charm som dödar, och jag ska lära honom allt jag kan, i bästa Baloo manér.
Sen fanns den tråkiga sidan med, också. Det finns nackdelar med att inget förändras, speciellt om man är en av de som beslutat sig för att stanna i detta limbo. Skellefte är lite av en elefankyrkogård för själen. En elefankyrkogård där obesvarad kärlek pågår i år och dar och där man är buksyster med för många. Eller där man stannar med sin partner som man kanske borde lämnat för flera år sen, om man hade haft fler valmöjligheter.
Dit kreativiteten kommer för att dö och man får lära sig att det är lite fult att söka sig bort och sträva högre än 1½ barn, ett hus i förorten och någon form av pälsdjur. Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg.________________________________________
Gothenburg I came back to you
Now you be nice to me, then I´ll be nice to you
Gothenburg I thank you
You gave me someone to love, and I really owe you
Fick mig en rätt mysig överraskning när jag igår slog upp Metro på väg till jobbet och fick se ett av mina alster i en annons för serieveckan! Verket ni kan skåda här till vänster alltså, om ni inte förstod. Årets bästa vecka ligger alltså för dörren och jag uppmuntrar alla med möjlighet att hänga på Stadsbiblioteket under dessa dagar, för det händer skitmycket kul!
