Dicken shizze allen bajze

Kukjanuari. Jag fattar inte vad som pågår i mig nu, men det är inte roligt. Jag känner mig ensam, trots att jag vet att jag inte är det. Jag känner mig fet och ful, osexig men ändå som en jävla snusktant. Obegåvad, ointressant, omotiverad, lättprovocerad, mens-tjejig©Elin Kling, känslig och tar allt personligt. Och så luktar jag illa också.

Tackolov har jag dåligt tålamod, så deppar jag ihop räcker det max 3-4 dar. Snart har ni mig tillbaka, dontcha worry.
It's just one of those days.

Also, I made this XIII: Fråga inte ens.

Det skulle bli en pastiche på den här bilden av Nikhil Singh, men istället blir det en appsykidelisk version av en vilsen Dr. Manhattan. Eller nåt. Skrämmande när man inte förstår vad som pågår i huvudet på en själv.

Edit: Länken till Nikhils bild funkar inte, man kommer till en slideshow istället=(

Conversation never runs dry

M: - Hur tror du att en fis på tvären ser ut?
Jag: - Som en falukorv ungefär.
M: - JAG VISSTE att du redan skulle ha en grafisk föreställning om det!

Jag: - Hur tror du att en ser ut då?
M: - Som en gasbehållare som är för hårt åtskruvad, typ.
Jag: - Du är ju totalt fantasilös! Det där är ju hur oorganiskt som helst! Den ska ju ändå kunna slinka lite i tarmen, bara det att böjen fastnar på sina ställen. Som en falukorv - fast med luft istället.

Måste skaffa webcam

Min bror är för dålig på att kommunicera via text. Men det räcker faktiskt med att bara titta på honom, oftast. I bakgrunden ser man även min lillesyrra som drar till Rom idag, för studier och syndigt leverne. (Capsen är f.ö totalt avsiktlig. Man måste ju ge honom åtminstone en liten suck i helvetet att uppfatta själv vad jag skriver.)

Du kan vara Bloggkommentator.

Jag fattar att det rör sig en generationskillnader många gånger, men Bloggkommentatorerna har stagnerat så inni helvete på sistone. Jag har ingen aning om vad som hänt, dock säger cynikern i mig att det är för att en av dem fått barn. Meneh, så dum är jag ju inte att jag går med på vad mitt cyniker-jag säger. 

Jag fattar att det måste vara jävligt träligt att gå igenom alla de bloggar som de inte läser av rent egenintresse, som vi andra, utan mer eller mindre tvingas till att sitta igenom dussinet chailattes, fruktsallader, camwhorande och mindre genomtänkta skrifter från tjejer vars största intressen är typ de själva PÅ DAGLIG BASIS. För mig låter det ju som tortyr i stil med waterboarding. För tyvärr är det ju så att majoriteten tjejer i åldern Kenza/BlondinBella/Stina-Lee inte har några hobbys och då är det väl inte så konstigt att egot blir den hobbyn när man har en blogg. Och när man har över 20k läsare dagligen som läser en utifrån att man verkar vara en glad jävel, som blir överlycklig bara man köper en ny tröja, behöver inte vara dyr, H&M duger fint, så är det väl kanske bäst att upprätthålla fasaden som inbringar cash. (Fast å andra sidan kunde ju iofs hela bloggosfären må bra av någon form av ego-skatt. Mig själv inkluderad.)

Det här inlägget är, som kanske framgår, en reaktion på inlägget om Annika Marklund. Där dog det bara för mig. De har inte fattat nåt, alltså. När de "upptäckte" Hanna Fridén fick bloggen sig ett uppsving, och jag trodde att en förändring var på gång, men ibland är jag för godtrogen i förtid visar det sig. Efter ett tag följde nakenmoralpanik, sexmoralpanik och allvarligt talat, efter ett tag behöver man mer än spekulationer i Stina-Lees kärleksliv eller div. konstateranden om att Linda Rosing älskar hela världen men stavar lite dåligt.

Ya.Rly. Så kiss your länkning* goodbye Bloggkommentatorerna, för det här funkar inte för mig längre. Det är inte jag, det är ni.

(* Detta är alltså en principiell gest. Jag fattar ju att jag inte genererar särskilt mkt trafik till dem alls. Men bort ska den!)

Nyårslöftet:

I år ska jag INTE flytta. Lagom lätt att hålla (hånskrockade hon och sänkte klorna ännu djupare i sitt förstahandskontrakt) och det är fan på tiden. Förra året flyttade jag 3 gånger. Året innan det, 1 gång och året dessförinnan två gånger. Det är nog nu, tycker jag.

Förstoppad, ledig och tvärsöver

Gott nytt år, people! Hoppas ni hade kul igår och alla fester ni var på var till belåtenhet. Jag stannade hemma (ny tradition, men den verkar lovande) och såg Monty Pythons Meningen Med Livet i bästa anti-anda. Eller not really, men jag anser mig vid det här laget ha varit på tillräckligt många nyårsfester för att veta att jag inte missar något. (Min förvandlingsprocess till att bli en tvättäkta gubbe är alltså nästintill komplett!)

Jag har varit singel på nyårsfester, jag har varit ihop på nyårsfester. Jag har varit nykter, salongs, hög och pruttfull. Jag har haft fantastiska hook-ups och såna värdelösa strul att den enda utvägen verkade vara att flå mig själv som enda sätt att bli ren. Och efter alla eskapader så har jag insett att det kvittar om man har någon att stoppa tungan i på tolvslaget. Musiken kommer aldrig att vara bra, nyårslöftena som avges kommer aldrig hållas och festerna lever aldrig upp till de förväntningar som folk av nån anledning alltid förknippar med teh nyårsextravaganza. Så, jag drar hellre på en fest som inte alla blir asdeppade av om den nu inte lever upp till förväntningarna. En lågprestationsfest med goda vänner en vanlig torsdag brukar fan vara så mkt bättre än när folk gassar upp sig i paljettkreationer och struthattar med glitter.

Att jag var astrött efter en längre jobbperiod kan också ha spelat in iofs, men jag inbillar mig att läget hade varit rätt så oförändrat iaf. Hemmahamburgare + whisky/coke + MP = a fucking nice evening. Gott sällskap med, såklart. Och, eftersom jag är en öm hundägare så kändes det som rätt sak att göra, hundets första nyår. Om man bortser från ett mindre skrämselskall 5 timmar INNAN tolvslaget ( vem i helvete är så raketglad att de inte kan hålla sig FEM JÄVLA TIMMAR och vem är så IDIOTISK att de avfyrar dessa på en skola i ett villaområde???) så klarade han det jättefint. Inte rädd alls, den lilla mördarmaskinen.

Oh, och jag har inte bajsat på jättelänge. Fun times.