Elin testar lösögonfransar! (ä.k.s Das bombastic egobildsextravaganza mit innuendo)

Jag fick sjukt fina lösögonfransar av finaste David B sist han var i Sverige och trots att jag har sjukt korta ögonfransar så har jag faktiskt aldrig provat lösögonfransar. Så, eftersom jag är ledig idag så tänkte jag testa dem. De verkar ha en 16-års åldergräns, de är glittriga och de är japanska. Ska jag tro förpackningen är de "cross long type with twinkles". De har glitter på sig alltså. Jag förberedde genom att sminka mig relativt klart, med ett lager mascara på min riktiga fransar. Och RÅSA ögonskugga. Om ni mot förmodan är intresserade av vilka märken och färger jag använt så får ni fråga i kommentarerna.
Sen kladdade jag på limmet. Använde en pensel till det för att få det relativt jämnt.
Sen försökte jag trycka dit lösögonfransarna med fingrarna, men eftersom mina fingrar är allt annat delikata, långa och smala så använde jag en pincett för finlira in dem på plats nära fransraden. Som avslutande touch drog jag över skarven med lite eyeliner.

Sådärja. Dår var båda på plats. Följ med in i badrummet nu för en rejäl egobildsession med slutresultatet. Var inte blyga, komsi komsi!
Nejmen! Vad hittar vi här? En banan? I badrummet? Vad i hela friden gör den här? Jaha, osynliga fantasifotograf, du menar alltså den ska vara rekvisita i dagens fotosession. Jamendåså. Du har säkert en väldigt klar vision så jag litar på dig.
Hur ser det här ut? Lite oskyldigt, sådär. Banan som accessoar, liksom? Bananscarf? Inte det, nehe. Vadfan menar du med "stoppa den i munnen?" Med skal på? Är du sinnes?
Såhär? Men hallå, vaddå mer "porrigt och mindre skrämt rådjur"? Nejdu, där går min gräns! Jag känner faktiskt att jag måste dra den h.. Ja, iofs, den skrala manliga läsarkrets jag har kanske borde kompenseras för att jag bloggat om smink igen. Jaja. EN kan jag bjussa på dårå.

Sådär. Det är det porrigaste jag har i mig. Tro fan inte att jag njöt av det det minsta.

Infall.

När jag åkte hem från jobbet i fredagsnatten satt jag och slöläste dagens gamla Metro, där jag fick syn på en annons om att de sökte mentorer till tonåringar. Kraven var att man var över 20 och en vanlig, vettig vuxen. Huruvida jag är vettig och vuxen får andra avgöra, men jag är iallafall över 20. Så jag anmälde intresse. Jag vet inte om jag har så mycket att erbjuda en tonåring, men jag vill jag tro att jag är rätt duktig på att lyssna och det kanske bara är det som behövs, men efter veckans rapporter om homo-kids i USA som tar livet av sig så känns det som att det är det minsta man kan göra. Jag minns ju själv hur dåligt jag mådde i tonåren och om jag hade haft en utomstående vuxen att vända mig till så kanske jag inte alls utvecklat ett självskadebeteende eller begått lika många misstag. Det känns som något som är värt att offra lite av sin tid på.

Och vilka har vi här då?

Min stationära dator är nu tillbaka i brukligt skick - tillochmer ÄNNU mer awesome med en extra hårddisk och allt så, jag tecknar loss då. Det börjar fan-arta sig. Höhö.

Also, note to self: Efter över en vecka på LCHF så gick du tillbaka till att äta kolhydrater tvärt (för att det sög till i snåltarmen). Gör inte om det. Du får svinont i magen då.

The littlest laptop

Den här veckan har varit en hord av blandade känslor. Måndagen spenderades med en överhängande känsla av hopplöshet, jag såg på den sista scenen ur V for Vendetta hur många gånger som helst, grät och upprepade för mig själv att "ideas are bulletproof", kontaktade min lokala Vänsterpartiet-falang för att få veta när deras nästa möte är.

Det är fint att se alla som like-at, delat med sig, länkar och uttryckt sin frustration i min RSS-feed, på Twitter och på Facebook, men tro inte att ett Twibbon förändrar nåt. Det finns så mycket slacktivism på internet och det värsta man kan göra i det här läget är att tro att det man gör med en knapptryckning är nog. En vän citerade passande nog Joe Hill i måndags: "Sörj inte - Organisera er."

Veckan fortsatte med ett dödsbesked och så brann min PSU* upp.Så fram till på tisdag, då min nya PSU och mitt nya chassi med bättre fläktar kommer, så internettar jag på vår supelilla laptop (se bilden ovan). Jag kan inte teckna på den, vilket suger. Men,allt är inte skit, det har varit Bokmässevecka, så jag har träffat många kära vänner, haft övernattare och igår - en rejäl fylla med andra underbara serietecknare. Bl a fick jag träffa superbegåvade Lars Krantz, Simon Gärdenfors och Anders Végh Blidlöv och blev eskorterad till Järntorget av en skådis. Inte helt illa för en lördagkväll. Däremot gick hemvägen desto sämre, jag kräktes lite här och där och ehm, ja, kräkningarna slutade inte förrns jag besudlat mitt eget sovrumsgolv. Det ni, 26 år och spritsinne som en 14-åring. Idag mår jag rävskit. Så det blev ingen bokmässa för mig. Men det känns OK ändå, fick ju hänga med serietecknare oavsett och då känns det inte som att jag missat allt för mycket.

*Power Supply Unit. Det som fördelar ström i min dator.

Mejl från pappa.

Från: pappa@pmail.com
Ämne: Diesel...
...Är nu i katthimlen. R.I.P.

Från: mig

Ämne: Re: Diesel...
Men! Vad hände? Blev hon överkörd?

Från: pappa@pmail.com
Ämne: Re: Re: Diesel...
Hon hade pissat i soffan å så va hon lite osocial så vi satte ett par hagelsvärmar i henne

Slutsats: Det är inte lätt att vara katt i norrland.

"Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man."

Gammalt djungelordspråk.
Och från och med imorrn/fredag finns han i Göteborg. På Bokmässan! Eller typ. I Serieakademins/Seriefrämjandets monter - i bokform. Eftersom Fantomen firar 60 år så vill Fantomenklubbens Scandinavian Chapter uppmärksamma det med en bok, där många kända och okända personer medverkar. Bl a Fredrik Reinfeldt, Ernst Billgren, Lasse Åberg, Carl Johan de Geer, Jonas Gardell och Jan Scherman. Åsså jag då. Inte för att jag är särskilt känd eller så, men jag blev smickrad över att bli tillfrågad (och så måste jag säga att tanken på att teckna Fantomen lockade. Jag hade inte gjort det innan det här.) Är inte det värt 200 spänn, så säg?

Och annars då?

Jo, det knallar - förutom eftervalsdepp så lunkar livet på som det mest gör. Det nyaste är dock att jag går på diet. Jojo. Nej, jag vet, jag trodde aldrig det skulle hända heller, fram tills förra veckan, då en kombination av sjuka magsmärtor (pga innehållen väderspänning) och ett blogginlägg av Katrin Zytomierska så beslöt jag mig för att testa. Fördelarna verkade ju vara otaliga för mig: man blir piggare, ledvärk blir bättre, bra mot sömnproblem, mindre gasig etc etc. Jag pratar alltså LCHF. Jag känner inte ett sånt fär jättebehov av att gå ner i vikt, jag äger ingen våg eller måttband - jag vill bara bli piggare helt enkelt. Blir jag lite snyggare i figuren så blir jag väl det, men det är absolut inte huvudmålet. Efter fem dagar med LCHF måste jag säga att det funkar! Jag är inte alls lika gasig längre och idag svängde det om - såhär pigg har jag inte varit på... flera år! Det är awesome! Jag är så pepp på livet igen att jag bjuder på en skärmdump av ngt jag pysslar lite med just nu.