Olyckan

Den äldre pojkvännen

Min lillasyster R, 18 år, är för tillfället tillsammans med en 36-åring. Det gillas ju naturligtvis inte särskilt mycket av majoriteten av hennes familj. Mig inkluderad.

Don't get me wrong, jag förstår dem båda. Vilken äldre kille skulle inte uppskatta ett blont yrväder till lammkött, och vilken yngre tjej har inte tyckt att det är häftigt med en mogen kille? Ur en rent biologisk synpunkt är det ju vinst för båda, typ.

Men, vad fan har man för utbyte av varandra, intellektuellt? Vad pratar man om? Pratar man överhuvudtaget eller knullar man bara? Vilken man, vars intellektuella mognad motsvarar sin biologiska, finner det givande att samtala med en artonåring?

Jag har ju faktiskt fördelen att direkt prata med såna killar, dagligen. Fast ,öh, då handlar det ju bara om sex, så det är ju inte rättvist direkt. Som sagt, många män vill spänna på en artonåring, men vilka tar det ett steg längre och faktiskt inleder ett kärleksförhållande med dem?

I min ringa erfarenhet brukar det vara rätt känslomässigt/intellektuellt/osäkra killar som gör det. De vill ha ett kuttersmycke, en knulldocka, en nickedocka, som man i princip kan forma till den perfekta flickvännen, eftersom hon saknar erfarenhet från tidigare förhållanden och har väldigt lite att jämföra med.

Jag frågade min syster varför hon blev kär i den här 36-åringen ["36-åringen", kunde lika gärna varit ett löp på Aftonbladet, eller hur? "36-åringen dejtade min syster - Elin J talar ut"] och hon svarar:
- För att han är snäll.
Är det bara jag, men sen när blir man kär i någon för att den är snäll? Fysisk attraktion brukar väl vara det första som kommer? Eller är det bara jag som är ytlig? Så jag svarade;
- Kor är också snälla, R. Kom igen, vad pratar ni om!?
- Men typ, vardagliga saker. Katterna??
- Men vad jobbar han med?
- Han pluggar. Han gick inte ut gymnasiet.
Vilket jag naturligtvis finner föga förvånande, där jag sitter på min höga häst. Men vad vill han bli när han blir stor då?
- Rik, typ.

Visst låter det som en riktig jävla drömprins? Jag fattar liksom inte grejen! Varför håller folk på såhär?

Känd och smal, känd och smal...Och öh, snygg.

Modebloggar, bantningsbloggar, fåfängebloggar och ehum, humorbloggar... Eish. Orka. Vore jag snyggare, vilket jag hela tiden inbillar mig att jag är, för att sen försöka föreviga min obeskrivliga skönhet med min kamera...Och det tar sådär en 15-20 försök innan jag knäpper en bild där jag inte ser ut att ha en extra kromosom, så skulle jag också lägga upp bilder på migsjälv stup i kvarten. Ni kan tacka min förträffliga DNA för att ni slipper sådant.

Vad vill man med såna bilder egentligen? OM jag skulle lägga upp bilder på mig, så skulle det ju BARA vara för att få höra från andra vilken oerhörd uppenbarelse jag är. För jag är ett bekräftelseluder precis som alla andra. Och det kommer att bli värre. För snart börjar Americas Next Top Model om, och då brukar jag sminka mig under programmets gång och sen stå på toaletten och suga in kinderna och posa med händer och axlar som förefaller sig helt onaturligt ur en rent anatomisk synvinkel.

Det finns 192 bilder av mig på Facebook. Jag har inte tagit alla. Detta är en stor källa till missnöje, eftersom jag omöjligt kan "titta upp lite-få halsen att se smalålång ut-med något drygt/lugg i ögat-och försök likna Angelina liiite"-posa på allihop. Jag vill vara snyggare, men jag gillar god mat för mycket för att bemöda mig med att oroa mig över min vikt. Jag äger inte ens en våg. Jag har slutat röka, det får fan räcka. Fast, när jag köpte snus förra veckan fick jag en godis också, "för att du är så vacker". Det lever jag på än.

Dessutom säger mina kunder att jag "låter snygg".
Klart som fan att jag låter snygg! Jag ger dig en tillräckligt vag beskrivning för att du för ditt inre öga ska föreställa dig Botticellis Venus. Och att du är kåt gör dig ju automatiskt snäpper dummare än vad du skulle vara i vanliga fall, så funkar jag med. Det skulle vara så jävla skönt om man bara kunde skita i allt och vara supersnygg ändå, typ som Starbuck i Battlestar Galactica.

Får väl om det blir bättre när apokalypsen kommer - tills dess är Make Up Store min bästa vän.

Min syster - Sveriges nästa generations kunskapskälla

Syster S tittar på What a girl wants, när huvudpersonen Daphne ramlar ner i knät på en Prins Charleslook-a-like.

S: - Vaddå, är det där Kung Charles? Prins Charles? Prins, visst?
Och de andra prinsarna, William och ... Ron?
Jag: - Är du allvarlig?
S: - Tommy?
Jag: - Allvarligt.
S: - Ronny? Kenny?
Jag: - Ja, det är ett 'Y' i slutet så mycket har du rätt. Två stavelser.
S: - Henry? Men ååååååååh! Säg det bara!
Jag: - Harry. Han heter Harry.
S: Jag var ju ändå nära med Ron.

Min syster utbildar sig till engelskalärare, vilket gör saken ännu roligare.

Min pojkvän är så härligt politiskt inkorrekt

M sitter i fotöljen med mig grenslande honom och zappar runt, när han kommer till kanal 5, som just då visar Tilda Swinton i Stålmannen går på en kryptonit. I den här speciella scenen hör man havet i bakgrunden och M börjar prata om att det är The Beach som visas, för att sen se Chrisopher Reeve och ångrar sig.

M: - Jajustja! Hon spelar ju Supermannens morsa i den här filmen, och hon som spelar Clarks morsa är ju med också blah blah...
Jag: - Stålmannen, beybe. Inte Supermannen.
[detta är en diskussion vi haft ett antal ggr]

Varpå M lackar ur, börjar peta mig i skrevet med fjärrkontrollen och skrika:
-STUREPLAN!STUREPLAN!

Tjoller, tjoller, tjoller

Ni får ursäkta allt flamsbloggande idag, men jag jobbar natt och är uttråkad. Föreställ er att jag skriver det här tyst, så min kund inte hör. Sitter på the mother av allt tjoller-hittepå på internet; Facebook, och hittade den här rutan på min profil [kan inte ens minnas att jag lagt till den, ffs] men det var trevligt med lite feel-good beskrivningar på the wonder that is Orchidpussy.

Speciellt gillar jag alla ord som står brevid varandra som är totala motsatser; serious - wacky och assertive - shy, t ex.
Men jag är naturligtvis överförtjust. Bra ord allihopa, så jag kan sova gott inatt. Fast mest gillar jag att famous står i större bokstäver än alla de andra. Såklart.

Och att sexy finns med, för även om jag sitter med en karl som greppar sig själv på kul ställen just nu är jag allt annat än sexig: flottigt hår, utsmetad mascara [för att min karl fått min att skratta tills jag gråter igen] boxarshorts med hål i grenen, fotbollsstrumpor, ett missfärgat linne med avokadofläckar och med en rövsvett som skulle kunna användas i biologisk krigsföring.

Det är underbart att vara så stylish och kvinnlig som jag är just nu.

I can has Tokio Hotel bandmedlem

Chefen:
- Med din nya frisyr skulle du lätt kunna vara med i Tokio Hotel.
Jag:
- Lätt! Jag skulle kunna spela på kastanjetter!