Vaddå P3?

Helena från P3 ringde igår och jag ska tydligen banda på måndag. I've got nothing. Så går det när man får ta sig friheter, så står det bara still. Inte yeah. Måste skriva, skriva, skriva grejer nu. Jag önskar jag var 16 igen, då kunde man inte få mig att hålla käft hur man än försökte. Min tekniker på den tiden brukade lösa problemet genom att helt enkelt bara dra ner min mic. Måste bara komma tillbaka till blabbermouth-mode.

Yes, I'm her.

Fick en friend request för ett par dar sen på facebook [...] och snubben som ville bli vän med mig var från Skellefteå vilket innebär att jag med största sannolikhet borde känna till honom. MEN, namnet förblev okänt för mig hur hårt jag än tänkte och jag har svårt att minnas namn, så jag skrev ett meddelande tillbaka och frågade hur vi träffat varandra. Som svar får jag att vi inte känner varandra [vilket blev en liten tröst för mitt lilla guldfiskminne] men att vi båda jobbar i samma område, dvs serier och illustration, så ja, vi skulle kunna känna varandra.

Vilket iofs är OK, men, och det förklarade jag för honom också, facebook är en jäkla hemorrojd på internet och jag är så otroligt less på det, så att bli virtuell vän med folk som jag har absolut ingen relation till känns meningslöst. Jag är för att umgås på internet, God knows I am, men iom att mina polare är så förbannat utspridda känner jag att det är prioritet ett att hålla kontakten med dem. Inte främlingar. Nu, dessa okända människor är säkert jätteintressant och skulle kunna lära mig en del, säkert skittrevliga med men, jag vill inte vara din vän på facebook. Vet du vem jag är och ser mig på stan, kom fram och säg hej istället. I won't mind. Jag är rätt snäll egentligen och alltid på på fika och att träffa nytt folk i verkligheten är alltid kul men på internet blir det svårt, för mig iaf. Jag vill ha hela upplevelsen med höjda/sänkta ögonbryn vid samtal, röster som spricker vid upphetsning och konstpauser.

Och jag kände mig bara så jävla dryg när jag tackade nej till killen. Det har verkligen plågat mig, för vi skulle säkert kunna ha känt varandra, men det känns inte riktigt som en tillräckligt bra anledning. Tyvärr. Det finns många coulda/woulda/shoulda's här i livet och de kommer förbli just det. So, until we actually meet kommer svaret bli "ignore".

Oh, ja! Det hade jag ju nästan glömt. För den som är intresserad är jag med i P3 ikväll kl. 18.03 och pratar om mitt telesexande. Stönen är inte mina, jag pallade inte med det. Så det är personerna bakom inslaget som stönat sig blå för min skull och det är jag otroligt tacksam för. Jag säger "liksom" konstant. Dåligt gjort. Och presentationen gjordes då jag höll på att tappa rösten så jag låter lite skum:/

You can get this motherf*cker on the radio

Jag jobbar inte idag, så det kändes som värsta wasten eftersom jag vaknade med supersexig whiskeyröst.
Tills Helena ringde och ville att jag skulle göra min radioprestentation om telefonsexeriet via telefon.
Jag lät så sexig i mitt eget huvud att jag fick gåshud. Sen fick jag för mig att jag kunde sjunga som Amy Winehouse och väckte M med en sång. Han sa att jag var tondöv, saknade taktkänsla och gömde sig surt under täcket.
Han mumlade något om tortyr.

Det är synd att jag inte röker längre, för en dag vill jag ha samma röst som Selma Bouvier i Simpsons. Marianne Faithful går också bra.