"Men det är ju synd om oss torskar"

Åt helvete med engelskan nu, modersmålet har ju faktiskt sin charm.

Som de flesta vet så extraknäcker jag som telehora. Jag behövde jobb fort som fan när jag kom tillbaka till Sverige och jag kan helt enkelt inte hantera att vara arbetslös i mer än en och en halv vecka. Så när jag fick veta av fröken Suhinina att hennes gamla chef sökte folk, bad jag om nummer och provkörde. Ja, jag har inga problem med att lyssna på runkljud flera timmar om dagen, visade det sig:)

Redan innan jag började med jobbet har jag alltid varit superintresserad av sex i alla dess former och ja, läser därför en hel del om sex. Nu senast pratas det mycket om artikeln i Veckorevyn, som tydligen "glorifierar" prostitution och folket på teh internets hetsar upp sig för att tjejen i artikeln verkar framställa yrket som prostituerad som vilket jobb som helst. Jag ser mitt telefonsexjobb som vilket som helst, och jag fattar att bruden i artikeln gör det också. Ett jobb med en förbannat schysst timlön, men likförbannat, ett jobb. Precis som med det flesta jobb innefattar detta säkerligen div arbetsskador, precis som att jag kan få muskelinflammationer i armen när jag tecknar för mycket eller halvstönar "mmmm" när det blir tyst i telefonen lite för länge (försöker dock råda bot på det)

Och visst är det synd om alla horor som valt att jobba med det här helt självmant? Men, inte om man ska tro en av mina kunder - nej, då är det minsann jävligt synd om torskarna också. Ni som läst PhonePhucker vet att en del teletorskar vill ha rollspel där sexköp ska simuleras. Jag har en sådan stammis, fast vi har tagit leken ett steg till, där vi låtsas att jag är en fullfjädrad prostituerad av sällan skådat slag, med tips och trix som skulle få den bästa att bli grön av avund.

Så jag pratar om stammisar, hur jag ibland idkar ideellt sex med polare och hur jag gör för att få dem att komma så fort som möjligt om jag bokat två kunder för nära varandra. Mitt "jag" horar hemma, kan tilläggas. Dock är den här kunden förbannat tråkig, eller snarare en standardiserad telesexkund (läs: samma visa varje gång, med få nyanseringar eller nya grepp) Så en dag ville den här telehoran inte genomlida samma tröttsamma minuter som hon upplevde i förrgår. Så på frågan om stammisarna jag haft under dagen svarade jag nej, idag är jag förkyld.
Så jag har tagit ledigt.

Och kunden blir chockad. Va? Äter horor? Blir de förkylda? Handlar de på ICA? Ja, det finns nätter då Telefonhoran lämnar sovrummet och går på stadens gator som en vanlig kvinna. (Gammalt djungelordspråk)
Så istället utvecklades samtalet till en konversation i ren horteori.
Kunden tog för givet att jag naturligtvis utvecklat ett känslomässigt förhållande till mina stammisar (han köper sex ofta själv, påstår han) och blev chockad när jag sa att "ja, eftersom de betalar mig såpass mycket så är jag ju så illa tvungen att åtminstone LÅTSAS tycka om dem, men det är klart, det är ju snälla karlar".

OBSERVERA att jag inte har en suck i helvetet hur det är att vara hora, det här är bara en karaktär jag spelar, och därför använder mig av de många fördomar jag har. Jag är t ex en av de som tror att det finns lyckliga horor. Jag tror också att det finns olyckliga horor.

Sen började runkfasen i samtalet, där leken gick ut på att jag var den trötta, uttråkade horan (ack, så nära verkligheten det var) och ville få kunden att komma på beställning. Hög sprutfaktor på frasen "Var en duktig torsk nu, kom för mig". Efter utlösning började torsken dilla om hur synd det var om torskarna:

Att det är så himla jobbigt att bli kåt 3-4 ggr om dagen och ständigt söka efter "ventilation".
Att han blivit beroende av sexköp och ville ha min sympati. Tji fick den teletorsken...

Jag tycker inte synd om mina teletorskar, även om de är "beroende" så gör de ett val varje gång de plockar upp telefonen och ringer mig. Precis som jag gör ett val när jag stoppar in dagens 14e snus, eller när alkoholisten korkar upp den där vinflaskan TROTS att vi vet att det inte är bra för oss. Vi tar det beslutet. Det är ingen som TVINGAR oss.
Kan man sluta röka med ren viljekraft så kan man sluta köpa sex om man nu tycker det är så "jobbigt".

Ja, jag har börjat tröttna på telesexjobbet, det har jag. Men sen ringer Timmy-Transa och gör allt värt igen, eller J, eller J2. Och allt ter sig lite ljusare igen. Men dagen jag säger upp mig kommer närmare och närmare. Eller, ja, vi får se efter jul, då jag får lite ledigt.