söndag, oktober 31, 2010

Ready, Freddie, Go!

Jag beslutade mig för att genderbenda ordentligt igår och klädde ut mig till ingen annan än den makalöse Freddie Mercury, med syrran Elton John i släptåg. Jag var supertaggad och väl på förberedelsefest hos syrran inser jag att jag glömt mitt gin hemma. Så jag hoppar på vagnen igen, i full regalia, och är den enda på en fullpackad vagn som är utklädd, vilket förvånade mig lite, men anyway, kvällen var ung jag lyckades förvirra en kille rejält ( "Men! Du är ju TJEJ! En riktig tjej!"), jag hämtade ginet och återvände till syrran för att återknyta där vi var. Vi blev klara och när vi skulle dra står det en tjej som förutom sin rosa peruk var klädd alldeles normalt. Hon blir iaf helt till sig när hon ser oss och utbrister
- MEN GUD VAD SKÖNT! JAG TRODDE JAG VAR ENSAM I HELA VÄRLDEN! GUD SÅ PINSAMT!

Ja, verkligen pinsamt med rosa peruk tyckte jag och syrran. Skitpinsamt.

Nästa utklädda person vi stötte på var en slampig älva. Det var allt tills vi faktiskt kom till festen hos Rita snyggt eller dö- Jenny (som för kvällen sportade en fantastisk Medusa-dräkt). Det gjorde mig grundligt besviken! Liksom, en gång om året kan man skita i konventioner (åtminstone jag eftersom jag är en osäker liten skit som inte vill se "ful" ut) och man tar den inte? WHUT? Och, om man är tjej och faktiskt tar den, så väljer man en geddup där man ändå kan se sexig ut? När man kan välja att slippa? Jag fattar inte. Tur att min syster och jag är funtade likadant iallafall.

tisdag, oktober 26, 2010

Sms

Skickat: 25 Oktober kl. 12:34
Till: Uvett

Blir typ en kvart sen! Har mensat ner byxorna!

lördag, oktober 23, 2010

Bat for Lashes

Som jag tidigare nämnt har jag en god vän i Japan. Han är typ finast i världen, så när han fick se hur roligt jag hade med lösögonfransarna han gav mig när han var här sist, skickade han mig ett gäng som jag kommer testa och blogga ett par veckor framöver! Så jag valde dessa ovan, satte på en passande playlist och gick loss med sminket. Satsade på en fattigmansTwiggy-look den här gången och gick sedan loss med mina bästa "spontana" poser.
Jag måste erkänna att mina egna fransar numera känns undermåliga. Det kanske blir en lösögonfransjunkie av mig? Jag kommer testa nästa par nästa lördag - och då jävlar blir det extra special, för då är det Halloween och jag har typ världens bästa dräkt. Förbered er på något storartat.

fredag, oktober 22, 2010

WAAAAAOOOOWEEEEE!!!!!!*

JAG FICK SEX SORTERS LÖSÖGONFRANSAR I POSTEN IDAG HELA VÄGEN FRÅN JAPAN!!! FÖRBERED ER PÅ EGOFOTON IMORRN! JÄVLAR VAD DET SKA LEKAS LOSS!

*INTERNATIONAL CAPS LOCK DAY.

onsdag, oktober 20, 2010

Nexted.

- Beybe, en tanke slog mig imorse - om vi gör slut, så kan jag sätta ASMYCKET pengar på att din nästa flickvän kommer ha skitstora bröst.
M: - Jag ska inte ljuga, det kan jag också sätta pengar på. Jag har tänkt samma sak faktiskt. *konstpaus* MEN då kanske hon inte har samma röv som du och så kommer jag ångra mig.
- Men du är ju en tit-man?
M: - *motvilligt* Jaaa... *konstpaus igen* Men du är ju en hair-man, så att säga, så killen du blir ihop med efter mig kommer ju säkert ha asmycket hår. På huvudet alltså.
Jag pussar Ms vikar och säger:
- Ja, jag ska väl inte ljuga heller, så ja, mest troligt.

torsdag, oktober 14, 2010

måndag, oktober 11, 2010

Plus tard.

- Ska du gå och lägga dig?
M:- Ja, börjar tidigt imorrn.
- Ok, jag ska bara se ett avsnitt till av Doctor Who, jag går och lägger mig sen.
M: - Ah, the TARD-lord.
- Han är inget tard. Ta tillbaka det där.
M: - Kom igen , han har ju tillochmed en TARD-is.
- Han är gjord av awesome och du är dum i huvudet.
M: - Men han är så platt som karaktär. Vad är hans story liksom? INGEN!
- Åh, baby, don't get me started on the Time-war. Du har ingen aning! Om du bara såg ett par avsnitt med mig så skulle du förstå!
M: - TARD-war.
- Nu blir det assrape!

söndag, oktober 10, 2010

Dessutom

Har vår spis gått sönder (det började brinna lite i den i fredags) sådär en halvtimme innan alla tar helg och eftersom Elextrolux inte har nån sorts jourverksamhet står vi utan spis till på måndag. Då de ska RINGA mig. RINGA. Inte ens säkert att spisproblemet blir fixat på måndag mao. Det är fett jobbigt. När jag och syrran flyttade isär fick hon min mikro (ett beslut jag står fast vid, jag skulle använda den sällan eller aldrig men den hade som vart fiffig i den här sitsen) så igår hann jag bli så hungrig att jag slängde LCHFen åt sidan och köpte hem pizza. Nu sitter jag och fiser konstant.
Kan man laga mat på kaffebryggsplattan? Steka lite bacon?
/desperat & hungrig kvinna

Inte helt omotiverat

Det här är nog ett av de få självporträtt jag gjort som faktiskt tjänar ett syfte och som jag bara inte svängt ihop för att jag är oinspirerad men tecknarsugen. Det ska användas till något (vad exakt tänker jag inte dela med mig av än) men jag känner ändå att jag kan dela med mig av det. Fort gick det att göra iaf, något jag är svinglad för för veckan framöver kommer jag ha shitloads att göra och jag kommer förmodligen vara helt kollrig i huvudet. Men det är fine. Det blir bra. Fan, är klockan 3? Där ser man.

lördag, oktober 09, 2010

"Never put off until tomorrow what you can do the day after tomorrow."

- Mark Twain.

Jag har grejer jag borde göra. Istället gör jag...sånt här*. SÅHÄR BLIR DET NÄR MAN FÖRSÖKER GÖRA OM SIN HOBBY TILL SITT JOBB! Då måste man ersätta det med något. Vissa snöar in på andra världskriget, andra onanerar. Jag... photoshoppar in djur över min vagina. You got a problem with dat?


*Also, Jag försökte efterlika ett relativt känt foto i den här bilden på den tid min attentionspan tillät medan jag fipplade med självutlösaren. Kudos till den som vet vilket.

torsdag, oktober 07, 2010

Det är den tiden på året igen.

Den tiden på året då galor utspelar sig, då tidningar färgas rosa och helt vidriga meme skickas runt på Facebook med uppmaningen att kryptiskt beskriva var man föredrar att ha sin handväska. Föredrar man den på köksbordet så knappar man in "I like it on the kitchen table" i sin statusrad och vet ni vad som händer då? Jo! Det är så himla fiffigt ska ni veta, det låter ju liksom som att man då tycker om att få stock på köksbordet - fastän det inte är det man menar, handlar ju om var du vill ha din handväska! Så de stackars killarna kommer bli helt kollriga, kåta och förvirrade, det är så vi vill ha dem! Men egentligen handlar allt om att man ska bli uppmärksam på att bröstcancer finns! Det är som att jag skulle använda min djurbilder som ett sätt att uppmärksamma livmoderhalscancer, utan att berätta att det är det de är till för. Det är för fan bara förolämpande.

Är du en sån facebooklämmel som tycker såna här fenomen är roliga och inte bara rent utsagt vidriga, överväg först vilka dina vänner på facebook är. Bland mina finns bl a min moster, som fick bröstcancer för ett par år sen. En av mina bättre vänner drabbas regelbundet av stora cystor i brösten och får leva med cancerskräcken ungefär HELA tiden. En annan vän dog för ett par veckor sen i cancer. Cancer är varken roligt eller sexigt. Vill du göra skillnad kan du donera pengar till forskning (behöver inte ens vara bröstcancer, det finns så många cancerformer att det räcker och blir över) eller uppmuntra dina vänner till självundersökningar, eller att gå till läkaren.Så gör du lite faktisk nytta istället.

onsdag, oktober 06, 2010

Impulsköp

Jag köpte de här pumpsen i somras, för att det var rea. Nackdelen med impulsköp är att det kanske visar sig att man inte har några kläder som passar till. Marigt är nog ordet jag söker.

Den här bilden har jag dessutom ansträngt mig lite extra med, eftersom den är en ordvits. Jag har alltså pubic hare mellan benen. Just det. Den där känslan du precis hade var att din hjärna sprängdes som en direkt följd av min genialitet.

måndag, oktober 04, 2010

Jag vill inte vara rädd. Jag tänker inte vara rädd.

När de första rapporterna om mordet på Elin började komma in förra helgen hörde min fina lillasyster av sig och sa att hon ville ge mig en pepparspray. Jag svarade att det är snällt av henne att oroa sig, men att jag inte ville ha nån. Syrran, som är bra på de flesta sätt men är väldigt envis och har svårt att ta ett nej, så hon pressade på. "Alla är inte hundrädda" och jag går ju oftast hem från vagnen utan hund, oavsett, jobbar kvällar och helger mycket etc etc, men jag känner det att nej. Jag vill inte. Jag tänker inte vara rädd. Jag har statistiken på min sida här och även om det som hänt Elin är fruktanvärt, så hör det till undantagen. Om jag ska gå och vara rädd för nån så är det min egen sambo, liksom. Sådant våld mot kvinnor är betydligt vanligare. För att inte nämna mäns våld mot män.

När jag bodde i Sydafrika gick jag sällan/aldrig ensam. Alltid i sällskap med någon. Vissa kvällar fick jag eskorteras de 100 meter som det var till universitetets portar av vår dörrvakt (ja, vi hade dörrvakter i vår dorm, en vid vardera ingång) men där var hotbilden en helt annan än här. Och det var vidrigt. Folk blev rånade på campusområdet, på dagtid och våldtäkter och mord var EXTREMT vanliga. Jag hatade att behöva kolla mig över axeln konstant. Hatade det. Jag tänker inte leva så igen, så länge jag kan undvika det. Så därför andas jag en extra gång varje gång jag läser något i tidningen om våld mot kvinnor och tänker statistik. Jag blir lugn av statistik. Jag hatar att mina medsystrar ska gå och vara rädda, att det ska finnas psykon därute som inte kan ta ett nej, att man för sin egen säkerhets skull nästan måste förutsätta att alla män är potentiella våldtäktsmän, för att man inte vet säkert förrän man blir antastad. Jag har ingen lösning. Jag önskar att jag hade det. Jag vet, nästan med all säkerhet, att att misstro sina medmänniskor och vagga in sig själv i någon sorts falsk trygghetsbild inte hjälper heller.

Elin testar lösögonfransar! (ä.k.s Das bombastic egobildsextravaganza mit innuendo)

Jag fick sjukt fina lösögonfransar av finaste David B sist han var i Sverige och trots att jag har sjukt korta ögonfransar så har jag faktiskt aldrig provat lösögonfransar. Så, eftersom jag är ledig idag så tänkte jag testa dem. De verkar ha en 16-års åldergräns, de är glittriga och de är japanska. Ska jag tro förpackningen är de "cross long type with twinkles". De har glitter på sig alltså. Jag förberedde genom att sminka mig relativt klart, med ett lager mascara på min riktiga fransar. Och RÅSA ögonskugga. Om ni mot förmodan är intresserade av vilka märken och färger jag använt så får ni fråga i kommentarerna.
Sen kladdade jag på limmet. Använde en pensel till det för att få det relativt jämnt.
Sen försökte jag trycka dit lösögonfransarna med fingrarna, men eftersom mina fingrar är allt annat delikata, långa och smala så använde jag en pincett för finlira in dem på plats nära fransraden. Som avslutande touch drog jag över skarven med lite eyeliner.

Sådärja. Dår var båda på plats. Följ med in i badrummet nu för en rejäl egobildsession med slutresultatet. Var inte blyga, komsi komsi!

Nejmen! Vad hittar vi här? En banan? I badrummet? Vad i hela friden gör den här? Jaha, osynliga fantasifotograf, du menar alltså den ska vara rekvisita i dagens fotosession. Jamendåså. Du har säkert en väldigt klar vision så jag litar på dig.
Hur ser det här ut? Lite oskyldigt, sådär. Banan som accessoar, liksom? Bananscarf? Inte det, nehe. Vadfan menar du med "stoppa den i munnen?" Med skal på? Är du sinnes?
Såhär? Men hallå, vaddå mer "porrigt och mindre skrämt rådjur"? Nejdu, där går min gräns! Jag känner faktiskt att jag måste dra den h.. Ja, iofs, den skrala manliga läsarkrets jag har kanske borde kompenseras för att jag bloggat om smink igen. Jaja. EN kan jag bjussa på dårå.
Sådär. Det är det porrigaste jag har i mig. Tro fan inte att jag njöt av det det minsta.

Infall.

När jag åkte hem från jobbet i fredagsnatten satt jag och slöläste dagens gamla Metro, där jag fick syn på en annons om att de sökte mentorer till tonåringar. Kraven var att man var över 20 och en vanlig, vettig vuxen. Huruvida jag är vettig och vuxen får andra avgöra, men jag är iallafall över 20. Så jag anmälde intresse. Jag vet inte om jag har så mycket att erbjuda en tonåring, men jag vill jag tro att jag är rätt duktig på att lyssna och det kanske bara är det som behövs, men efter veckans rapporter om homo-kids i USA som tar livet av sig så känns det som att det är det minsta man kan göra. Jag minns ju själv hur dåligt jag mådde i tonåren och om jag hade haft en utomstående vuxen att vända mig till så kanske jag inte alls utvecklat ett självskadebeteende eller begått lika många misstag. Det känns som något som är värt att offra lite av sin tid på.