WAAAAAOOOOWEEEEE!!!!!!*

JAG FICK SEX SORTERS LÖSÖGONFRANSAR I POSTEN IDAG HELA VÄGEN FRÅN JAPAN!!! FÖRBERED ER PÅ EGOFOTON IMORRN! JÄVLAR VAD DET SKA LEKAS LOSS!

*INTERNATIONAL CAPS LOCK DAY.

The littlest laptop

Den här veckan har varit en hord av blandade känslor. Måndagen spenderades med en överhängande känsla av hopplöshet, jag såg på den sista scenen ur V for Vendetta hur många gånger som helst, grät och upprepade för mig själv att "ideas are bulletproof", kontaktade min lokala Vänsterpartiet-falang för att få veta när deras nästa möte är.

Det är fint att se alla som like-at, delat med sig, länkar och uttryckt sin frustration i min RSS-feed, på Twitter och på Facebook, men tro inte att ett Twibbon förändrar nåt. Det finns så mycket slacktivism på internet och det värsta man kan göra i det här läget är att tro att det man gör med en knapptryckning är nog. En vän citerade passande nog Joe Hill i måndags: "Sörj inte - Organisera er."

Veckan fortsatte med ett dödsbesked och så brann min PSU* upp.Så fram till på tisdag, då min nya PSU och mitt nya chassi med bättre fläktar kommer, så internettar jag på vår supelilla laptop (se bilden ovan). Jag kan inte teckna på den, vilket suger. Men,allt är inte skit, det har varit Bokmässevecka, så jag har träffat många kära vänner, haft övernattare och igår - en rejäl fylla med andra underbara serietecknare. Bl a fick jag träffa superbegåvade Lars Krantz, Simon Gärdenfors och Anders Végh Blidlöv och blev eskorterad till Järntorget av en skådis. Inte helt illa för en lördagkväll. Däremot gick hemvägen desto sämre, jag kräktes lite här och där och ehm, ja, kräkningarna slutade inte förrns jag besudlat mitt eget sovrumsgolv. Det ni, 26 år och spritsinne som en 14-åring. Idag mår jag rävskit. Så det blev ingen bokmässa för mig. Men det känns OK ändå, fick ju hänga med serietecknare oavsett och då känns det inte som att jag missat allt för mycket.

*Power Supply Unit. Det som fördelar ström i min dator.

"Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man."

Gammalt djungelordspråk.
Och från och med imorrn/fredag finns han i Göteborg. På Bokmässan! Eller typ. I Serieakademins/Seriefrämjandets monter - i bokform. Eftersom Fantomen firar 60 år så vill Fantomenklubbens Scandinavian Chapter uppmärksamma det med en bok, där många kända och okända personer medverkar. Bl a Fredrik Reinfeldt, Ernst Billgren, Lasse Åberg, Carl Johan de Geer, Jonas Gardell och Jan Scherman. Åsså jag då. Inte för att jag är särskilt känd eller så, men jag blev smickrad över att bli tillfrågad (och så måste jag säga att tanken på att teckna Fantomen lockade. Jag hade inte gjort det innan det här.) Är inte det värt 200 spänn, så säg?

Elin och Marorna

ÄNTLIGEN har min underbara Kalle släppt sin Mara från Ulthar! Efter att ha följt med Maras födelse då jag först lärde känna Kalle, till storyboards, akvareller, skisser, diskussioner kring handlingen, hårda nätter på serietecknarskolan och ända till mörkaste Afrika känns Mara nästan som min egen. Och som jag väntat! Äntligen en svensk fantasyserie värd namnet! Jag har varit så övervänt att jag t.o.m gjort fanart! KÖP! KÖP! KÖP!

Men, Mara från Ulthar är inte den enda Maran i mitt liv just nu. Jag har stiftat bekanskap med en till Mara, nämligen Mara av Acoma i världen Kelewan. En av mina favoritgrejer med att ha blivit sambo är att min bokhylla utökades och att jag därför fått läge att läsa sådant som jag kanske inte skulle läst annars. Daughter of the Empire, som handlar om Mara av Acoma, är en sådan bok. Serie, even, eftersom det är en trilogi, som jag för närvarande är i slutet på andra boken av.Och som jag njuter! Krig, politik, drama och heder bland rivaliserande släkter. Mums!

Sen har vi ju en tredje Mara, som jag får vänta en stund på att få lära känna, men jag blir inte mindre exalterad för det, eftersom man kan följa arbetet med Lina Neidenstams Mara på hennes blogg.

...Och inte en dag för sent!

Fredrik W, eller Dyslesbisk som han lystrade till tidigare, har efter ett alldeles för långt uppehåll beslutat sig för att ta på sig blogghandskarna och ge bloggosfären en välbehövlig omgång! Många med mig glädjs åt detta och jag gladdes ÄNNU lite till när Fredrik bad mig göra ett porträtt av honom till nya bloggen! Välkommen tillbaka, fellow Västerbottning! Knock 'em dead!

Liveblogg från Bokmässan

Efter att ha närvarat i snart två dagar på årets bokmässa är det ju minst sagt en del att redogöra för - Hydras monter har varit fullsmockad med trevligt och intressant folk och den kändiskåta djävulen i mig är mer än tillfredställd. Harregud. Först och främst har jag stiftat bekantskap med Åsa Strand, en helt fantastisk kvinna och konstnär som även hon är verksam i Göteborg och sen och främst Johan Norberg, författare och Metro-krönikör, som jag blev nästintill helt kollrig av att vara i närheten av. Vilken man! ( Det var ju dessutom pinsamt uppenbart att Johan även blev helt betagen av min uppenbarelse och jag blev gång på gång tvungen att säga till honom att "Johan - vår kärlek är av den förbjudna sorten. Du är gift och har barn på väg, jag är i ett förhållande och även om vår kärlekhistoria skulle kunna bli en legendarisk sådan som skulle eka in i evigheten så är den nog vackrast såhär. På håll. Andy Warhol sa ju en gång att "The most exciting attractions are between two opposites that never meet." och det får nog bli vårt öde också. Vi kommer alltid ha Bokmässan." Vi är dock fortfarande vänner. På Facebook. )

Sen fick jag det stora nöjet att prata både med Louise P och Anna Svensson och det var skitkul. Tyvärr slog blygheten till lite när jag träffade Anna, något jag ångrar bittert. Sitter på Åsas MacBook nu, så några bilder kan jag inte erbjuda, men i efterhand slänger jag nog in lite foton. Det finns dock många fina bilder (bl a på mig och Johan dårå) i Åsas blogg. Jag är suddig på alla bilderna, men det är bara för att jag är så jäkla snabb att jag skulle kunna vara med i Heroes.

Disclaimer: Jag fabricerade något* ang. Johan Norberg, men jag blev lite smygkär i karln. Otroligt trevlig, begåvad och ödmjuk människa det där.

* Läs: I princip allt.

Flytt & Tacksamhet

Har hjälpt Ms ömma moder flytta idag så jag är dödstrött nu. Men den ömma modern visar tacksamhet på sätt som övergår mitt förstånd (but makes me no less happy): Hon gav oss en 42" LCD-TV! OCH en dvd-spelare! Like, harregud. Hur kan sånt hända ens? Jag får ju aldrig saker jag vill ha, jag har fått köpa dem själv, alltid. När jag fick slava för att spara ihop till min första mobil, så fick mina systrar sina i födelsedagspresent. Jag köper dator för egna pengar, syrran får en i julklapp. Ingen bitterhet mot mina systrar nu (jag är fan för gammal för sånt nu) men liksom, så har det alltid varit. Har jag viljat ha något har jag fått köpa det själv. Att sån här generositet finns förbryllar mig beyond belief.

TACK igen Marie!

Vilken är din favvoblogg?

– Orchidpussy. Hon skriver väldigt frispråkigt, som jag skulle skriva om jag inte visste att min mamma läser min blogg.

Sagt av XRob till Skåne City. Man tackar för pluggen, gode herrn!

She came baring gifts!

Min vän Acke.

Det finns något som alltid stått högt upp på min önskelista och det är att ha en nemesis. Någon som sporrar en till att bli bättre, kämpa hårdare och till sist besegra. Acke hade blivit en utmärkt nemesis - om hon inte varit min polare.

Så nu tvingas jag istället bli glad när hon gör något som jag önskar att jag tänkt på först och hon har dessutom ett superglassigt jobb på Perfect Fools. Damn you, woman! Hsh, Acke, eller Alex som hon även är känd som, har precis startat en skissblogg som är fierce! Bilden till vänster är ett skönt exempel. Ni borde kolla in, för hon är superbegåvad, snygg och jäkligt rolig. Och schyssta rattar har hon med!

"- Vad vacker du är! Så enorm, brun och hårig..."

Ett fenomen som är jäkligt skumt är att jag ser mer vilda djur när jag är i södra sverige än då jag bodde i norrland. Harpaltar som sprungit in i stan, rådjur lite varstans och the occasional fox. Inga renar, dock. Och idag, efter att ha vaknat, insett att vi inte har nån hundmat, gett M en verbal avhyvling för att vi inte har nån hundmat och tjurigt stampat i gubbtofflor (bästa investeringen den här veckan) till affären i gårdagens leriga jeans blev humöret blidkat av det fina vädret, alla vitsippor och mysiga pensionärer som lever upp där mellan 10-13. Efter att ha införskaffat de nödvändiga varorna beslutar jag mig för att gena genom skogen (läs: dunge, typ). En bit in hör man ett högt brak, följt av kvistar som bryts och plötsligt står han där.

En enorm jävla ÄLG!

Får stå och titta på honom i kanske 30 sekunder innan hundet inser hur absurt detta är, samt att den lille fegisen börjar skälla av sitt första möte med skogens konung och älgen avviker. Det är fint. Att de kommer in till stan ibland sådär. Och jag börjar äntligen förstå att min mormors älgrädsla faktiskt var lite befogad.

Det blir så konstig stämning om man tackar nej när man är naken.

Så. I söndags kom jag hem till en badande bättre hälft. Han hade förberett med ljus och hade värsta mysbelysningen igång i badrummet när jag runt midnatt ramlade hem från jobbet. Under dusch/bad-sessionen frågade han om jag ville vara en del av SIC, han och hans polares företag. Ingen big deal, tekniskt sett har jag väl redan varit en del iom att samarbeten inträffar då och då men iom detta så får jag en egen E-POSTADRESS samt min FEJJA på hemsidan! BOYAH! Så, ja. Not that big a deal,really.

Vissa par förlovar sig, andra gör business ihop.

EDIT: Oh, det borde ju även betyda att jag får blogga på deras blogg! ...And I will use my superpowers for good...

Also, I made this XVIII; För Chicas Locas

Fröken Fridén hörde av sig (hej, förresten, nu är jag vaken - igen. En hantverkare väckte mig 2 timmar efter jag somnat för att knacka på mina element. Jag har sån tur. Verkligen.) och undrade om jag hade lust att ställa ut på deras klubb Chicas Locas på Spy Bar. det hade jag såklart, men jag ville såklart krångla till det och göra något särskilt för eventet, varav nakna tjejen ovan kom till (det blir en del nakna tjejer, va?) och satt med ångest över mitt egen kapacitet/Gmail/litealltmöjligt. Man blir sån när man inte får sova. Hoppas hon står sig med de andra tjejernas, Lina Neidestam ska också visa bilder och hon är skitduktig. Har aldrig haft nöjet att få träffa henne dock. Tror jag åtminstone. Har stalkat henne lite på internet.

Anyway, bor ni i Stockholm tycker jag ni ska dra dit! IKVÄLL! Jag finns ju där in spirit, så att säga och ja. GÅ! Gå! GÅ!

En dag för sent, men ok.

8:e mars kom och gick, eftersom jag jobbade hann jag inte riktigt engagera mig i det men såg fram emot en massa schysst läsning i bloggar och dyl. Veckan inleddes svagt med ett dunderfail i form av en metrokrönika som knappt är värt att kommenteras, och forsatte med Skugges äktenskapskrönika, som jag läste igår, samtidigt som en gammal vän-till-en-vän gifte sig hemma i Norrland. Jag är glad för min vän, men Skugge - igen, vad fan hände? Min första tanke var att avfärda hela din krönika som projicering. Ribban sattes alltså rätt lågt i år, men

Johanna Sjödin bloggade om att det inte borde vara en märkvärdig prestation att hålla på att knulla i 30 minuter, och att det är synd om kvinnor som bara haft 2-minuters samlag och jag kan ju såklart inte hålla med mindre OCH hade en relaterad diskussion om det igår med min bättre hälft om just för tidig utlösning, efter jag drabbats av det stunden innan (Yes, it happens to girls too) och M tyckte att det var lite orättvist att det blir såpass uppblåst som det är när det kommer till snubbar som är för snabba med avtryckarfingret.

Men det är ju liksom the number one sitcom joke av en anledning. För det är en eländig sits om man befinner sig i en relation där man inte får uppleva faktiskt penetration i mer än tre minuter. Man känner sig snuvad på konfekten, särskilt om det händer gång_på_gång_på_gång. M ansåg att det bara uppfattas som ett problem eftersom det är kvinnorna som gör det till ett problem, och klart som fan att de borde, det är ju de som missar ut på något. Om snubben däremot kompenserar på annat sätt, fine. Men det händer ju att de inte har den goda uppfostran att göra det. Faktiskt. Och i längden så kommer man skrika efter en rejäl deep-dicking session, eller kompensera med porr tills man blir vindögd.

Då återstår ju bara frågan om för tidig utlösning nånsin blir ett problem i ett homosexuellt förhållande två män emellan, och det var även där vi lämnade diskussionen. Ingen av oss är en homosexuell man, men Ms teori ligger ungefär i att nej, det blir det inte. Jag... är tveksam.

Sleepless visade sedan vad det egentligen handlar om. Och även om det blev rätt tomt i övrigt så kompenserades ALLT av Jezebels artikel som benar ut varför männen i Battlestar Galactica gör serien feministisk. Jag vill gifta mig med artikeln, med skeppet och inte minst med Starbuck. För er som inte har börjar se säsong 4, sätt för fan igång för nu händer det grejer.

Also, I made this XV; "Det ser ut som den har polio"

Liten uppvärmningsbild för att få hand-ögakoordinationen i schack. Jag älskar den för att den är så ful och ser så svag ut. Jag måste våga rita fult oftare, för det är roligt. Hela bilden är f.ö skitful, men det struntar jag i - jag ville dela med mig ändå.

Orchidpussy ♥ SiC Sweden

Jo, det där halvhemliga som jag nämnde för inte så längesen är nu ute. SiC Sweden outade mig igår och this horse's mouth är mer än villig att babbla lite om det själv, så nu när jag FÅR... Well, you know. Jag har då assisterat min älskade M och hans kumpaner Per och Honken med att få göra t-shirts för Göteborg Stads Tänk!-kampanj. Göteborgs skolelever kommer alltså att få de här teesen som tack för god insats och uppmuntra dem till att hålla rent i den här vackra staden - vilket jag som gammal kommunpolitiker tycker är ett skitbra initiativ. Särskilt när de vågar satsa på något kul, nytt och annorlunda.

Hsh, jag har då gjort teen (se utzoomad bilddetalj ovan, hela trycker kommer läggas upp i min blogfolio, i färg, då tiden är rätt) som riktar sig till de yngre årskurserna, och M den som riktar sig åt de äldre, eftersom jag har förmågan att tänka som en 7-åring. Höhö. Nej, jag vet inte. M tyckte det passade mig och det gjorde jag med, bara. Det blir ju lätt så när man är kreativ och bor med en annan kreativ. Man flyter ihop lite, gränserna suddas ut och prestigen försvinner liksom. Vissa saker gör den andre bättre, helt enkelt. Lite som vems tur det är att diska. Eller nåt. Plus att det alltid är kul att jobba med M, fastän det inte blev så mkt gemensamt arbete i det här fallet.

De kommer alltså, som jag förstått det, inte kunna köpas - men om ni ser ett barn eller fler med mitt t-tryck så vet ni iallafall. I did that. För miljön. Vad gör du för att rädda världen, va? Vavavavavava?

Jag borde äta nåt.

Och vad gör vi? Vi åker spårvagn!

Hört i speakersystemet på 6ans spårvagn vid Ullevi Norra igårkväll:

- Vi skulle alltså ha passerat SKF nu. Tänkte att det var bäst att informera om det. Det är de här nya vagnarna, de gamla krånglar aldrig!  Och inte säljer vi biljetter längre heller så nu slutar åtminstone JAG att ta det här på allvar!

Det är iallafall en liten tröst att spårvagnschaufförerna blir minst lika irriterade av förseningarna som oss resenärer. Vem du nu än var, du blev min hjälte igår.

EDIT: Som grädde på moset satt jag och läste Fight Club för 111:e gången samtidigt som detta utspelade sig. Det var lite Project Mayhem-känsla över hela grejen. Fast snällt och svenskt.

Excuse me, I am tired of living a lie. I need it to be known that I like a big girl. In fact, a large, zaftig, voluptuous, full-figured...

Till att börja med vill jag tacka alla er som bidragit med fantastiska bilder! Jävlar vilken respons, det är fan så jag blir gråtmild! För att fortsätta sen så tänkte jag utveckla lite varför jag satte igång med att tjata på vänner, bekanta och kompletta främlingar att teckna folk med former. Mest var det ju såklart själviskt i början, som det oftast är, när man sätter sig ner för att träna på saker man gör sällan så man ska bli übermaster i teckning, och sen började fundera på varför i helvete man fortsätter cementera den här normen när man egentligen vet så mycket bättre? Lathet, till att börja med. De vackra människor man ser är smala och eftersom man är vanast vid den bilden blir den också enklast att reproducera. Och för att med former finns ett stigma som skulle driva mig till vansinne om jag var ett par storlekar större.

Pausbild: Mats Hjertkvist, Gävle

Ni vet, den överviktiga finns först och främst till för comic relief, en biroll som under handlingens gång skulle sälja sin själ för en chokladkaka, men kommer undan med det pga sin charm och vitsighet. Det andra facket som är reserverat för tjockisar är de elaka karaktärerna - själviska, onda in i märgen och hungriga på både makt och gott. Jag vet inte om jag är helt ute och seglar, men oftast känns det så iallafall. Tjockisen får sällan eller aldrig en chans att hävda sig somnågot annat än de fördomar som satt på henom inom populärkultur och media.

Sara Berntsson, Gävle

Hen får helt enkelt finna sig i att uppfattas som ett skämt, lat, ointelligent och totalt ointressant sexuellt. När man ens hör ordet 'övervikt' tänker man ju genast på femman eller treans voyeuristiska monsterdokumentärer som oftast slutar med att fettot som inte gått utanför sin lägenhet på 5 år får den där gastriska by-passoperationen och kanske överlever. Inga solskenshistorier. Inga mellanting. Antingen är du smal och snygg eller så är du ett fläskvidunder som förmodligen med all rätt gör bäst i att ligga i din egen avföring och inte sätta foten utanför dörrn. Jag är iaf förbannat less på den bilden och förstår inte var det gick så fel. Men er respons får mig att tro på en förändring, och det gör mig så jävla glad. Så tack, allihop. Ni är fan fantastiska.Joakim Hanner gjorde en riktig jordmoder!

Stolt storasyster

På tal om Kenza/Jared Leto och annat gubbslem så blev jag asstolt över min lillasyster när hon förra veckan berättade hur hon tagit itu med en tafsare på spårvagnen;

Slemmet hade suttit med en asstor låda i knät, och i sitt grepp om den lyckats komma lägligt nära min systers ena lår, vilket han började stryka på med ett finger. Syrran tänder till direkt och ber honom argt att sluta. Vilket han gör en stund, men återgår sedan till att uppvakta hennes lår med sitt finger. Nu, tålamod är något min syster saknar och är det något hon avskyr ännu mer så är det att bli ignorerad, så Slemmet får än en gång, denna gång ngt högljuddare, höra att han minsann ska hålla sina labbar för sig själv. Det går en stund, och när Slemmet för tredje gången tar sig friheter med syrrans lår, ställer hon sig upp och säger
- Nej, nu får du fan ta och sätta dig nån annanstans! Jag satt här först och jag har rätt att få ha mina lår ifred när jag åker hem! Hör du det??
Varpå Slemmet snabbt som attan kliver av med huvudet mellan benen vid nästa hållplats.

Nästan så man önskar att mna blev påtafsad på vagnen, så man kunde göra samma sak. Tyvärr verkar inte jag vara så molestor-friendly... Jag kanske ser för argsint ut, eller gud bevars...Jag kanske blivit för gammal för att bli påtafsad?=/

Vem behöver fiender när man har vänner som mina?

av: Dan 'Zubr' Öhlund. På Facebook.