Truce

I skolan har vi teroretiska kurser för tillfället (så jag har inga AD-uppgifter som ska göras) vilket innebär att jag haft tid att göra klart en massa grejer! Och som sist, rösta gärna om ni känner för det! Klicka på bannern, bara.

-1+1=0

Postade det här igår, men av någon anledning har inlägget försvunnit! Hsh, rösta gärna om ni vill (högst) och var inte blyga för att berätta hur fantastiskt begåvad jag är i kommentarerna). Bara att klicka på den snitsiga bannern här ovan! Oh, och den här bilden såg från början ut såhär, om ni minns? Ibland får man bara göra om och göra rätt, i det här fallet kändes konceptet rätt solitt, men utförandet lite tråkigt.

Tystnaden som uppstår...

... när man efter månader av väntan lämnas med en superdramatisk cliffhanger i Doctor Who och måste vänta EN HEL VECKA på att få veta hur det slutar. Omänskligt. Hsh, den här tecknades igårkväll i väntan på påskspecialen. I övrigt: BEST EASTER EVAR. Dunderväder, Doktorn och besök av yngsta systern. Vet inte hurpass intresserade ni, trogna men få, bloggläsare är av mina DW-antics, men vill ni att jag ska skriva mer om avsnitten och så, så är det bara att hojta till. Vill ju inte spoila i onödan. Fridens (påsk)liljor!

Edit: Har precis joinat peepsen på CSiCON.org för att recensera Doctor Who på veckobasis. Första recensionen, alltså den om säsongspremiären ligger uppe nu: KOLLA IN!

Pausdump.

Skärmdump av en grej vi håller på med i skolan: ett göra ett skivomslag baserat på en låt vi valt med artist av okänt ursprung. Jag valde en spansk en, sjungen av en kvinna, som innehåller ordet "amor"- vilket är typ det enda ord jag kan identifiera på spanska. Ville typ flörta med 20-talet lite, flörta ytterligare med Billie Holiday och ja. Då landar vi nånstans här. Dock inte färdigt, men så gott som. Försökte använda lite lineart den här gången, som synes.

(Amor Porteño snodde jag skamlöst från Gotan Project, btw. Så ni inte går runt och tror att jag kan säga "kärlekshamn" som det är nobodys business. Det kan jag inte.

Edit: Fabian Göransson informerade mig om att det inte alls betyder "kärlekshamn". Det betyder visst nåt helt annat. Porteño verkar vara en person från Buenos Aires, inget annat. )

Waste not, want not.

Rapport från en febrig och numera glasögonprydd Jonsson. Det är lite weird hur snabbt man ställer om sig till nya situationer. Jag gick från att leva högst isolerat (and lovin' it) till att dagligen umgås med 30 pers. Nu har jag varit sjuk ett par dar och känner mig så jäkla ensam och understimulerad. Jag vill tillbaka till skolan! Hsh, nedan ser ni detaljer från en grej vi har jobbat på i veckan, som jag gjorde om lite. Ni har ju nämnt ibland att ni gillar att använda mina grejer som bakgrundsbilder, så här har ni ifall nån känner sig trugad.

Den blev väldigt tapet, men ändå lite charmig. Sno på, för all del.

Bend.

gjorde den här för ett tag sen. Den är ointe riktigt klar, men jag visar den ändå, för jag vet inte när jag kommer ha tid/ork att färdigställa den tilll det stadie jag vill ha den i. Jag har varit på lokal och är därför fåordig. Gnite.

Sketchy.

Åsiktstorped-Micke får det svettigt här. Jag har inte haft tid att börja tuscha på den här än, men jag vill, jag vill, jag vill! Ofta blir porträtt så tråkiga, men när Micke ville ha ett listade han:

tevespel, Tarantino (Reservoir Dogs, Kill bill, popkultur överhuvudtaget, San Francisco och Kalifornien, Bodypump/Bodycombat/Bodyjam

som referenser för att ge mig input, så spratt det till i mig av glädje. Ovan ser ni första skissen.

Artemis i skogen del IV

Ibland är jag bra senil, alltså. Efter jag blev klar med kära Artemis glömde jag som bort henne, trots att ni inte fått se henne i sin fulla vektor-prakt! Dumma mig. Här har ni iaf.

Och för er som missat: Del 1, del 2 och del 3.

Exterminate, Regenerate.

Ok, i förrgår sändes Doctor Who julspecialen (som jag faktiskt måste säga var det den bästa hittills) , så därför tänkte jag lista 16 anledningar till varför DU borde börja kolla på Doctor Who, om du inte gör det redan dvs. Varför 16? För att jag gillar att anstränga mig lite extra*.

1. Doktorn. Du tas med på en resa med en av världens bästa och varierade karaktärer. Han är 900 bast, men slutar ändå aldrig att förvånas eller att bli uppspelt över saker. DET är en jävla bedrift i sig. Att han sen är hypersmart, rapp i käften och vurmar för mänskligheten på ett sätt vi själva sällan gör (inte så konstigt kanske, när han har två hjärtan) gör honom gjord av awesome.
2. Tidsresandet. Det säger sig självt att avsnitten blir mer spännande om möjligheten att dimpa ner var som helst i världshistorien ges.
3. Rymdaspekten. Ja, inte nog med att man kan åka fram och tillbaka i tiden (så länge doktorn inte korsar sin egen tidslinje eller ändrar fixerade tidshändelser) så är hans tidsmaskin även ett rymdskepp. Den sista i sitt slag even.
4. Det är camp. Jävligt camp. Men eftersom de som producerar serien vet det så är det jävligt camp med glimten i ögat.
5. Rasaspekten. I och med att det är brittproducerat får man se färgade personer som porträtteras precis som vem som helst. Inga token black-guys som dör först, utan vanliga personer som inte är vita som är allt från professorer till läkare till rättskämpar till bad guys. OCH blandförhållanden representeras.
6. Det är, helt ärligt, lite läskigt ibland. Mina favoriter; de gråtande änglarna (Med i bl a avsnitten Blink, The Time of Angels & Flesh and Stone) kan inte röra sig som någon ser dem eftersom de är kvantlåsta. Men så fort du vänder ryggen till eller blinkar så - BLAM! De rör vid dig och du skickas tillbaka i tiden. Doktorn sa en gång att de är den enda rasen som dödar en snällt: De skickar bara tillbaka dig i tiden och låter dig leva till döds. Dessutom manifesteras de genom avbildning eller, om någon skulle titta dem i ögonen, så bildas ju en bild av dem i syncentrat, och därigenom får dem makt över en mentalt, tills de växer sig tillräckligt starka för att byta sig ut ur din kropp och döda dig i processen.
7. Titellåten. Den är skum, läskig och helt fantastisk. En av de första elektroniska musikstycken som gjordes för teve och den gjordes av en kvinna. På 60-talet. DET i sig, bara.
8. Doktorn vägrar vapen. Det enda han använder för att ta sig ur jobbiga situationer är en skruvmejsel. Visserligen en sonisk sådan, men den kan inte döda någon.
9. Det är en serie som håller i längden. Eller kan du nämna många andra serier som klarat sig i 50 år?
10. Hans resekamrater. Klart som fan man blir ensam om man är hur gammal som helst, saknar hemplanet och är den sista av sin ras. Klart man tar upp liftare då. Liftare som ofta blir lite kära i en, såklart. Eller en robothund. (Tror det är därför jag gillat Donna Noble bäst, inget kärlekstjafs som kom i vägen. Men nej, jag är inte gjord av sten, jag grät när Doktorn förlorade Rose till ett parallellt universum och jag grät lika mycket när de "fick varandra" senare. Av glädje.)
11. Daleks. Alla behöver en nemesis och Daleks är Doktorns. Universums kackelackor med hybris. De vill döda allt som inte är Dalek och trots att Doktorn tott sig ha utrotat dessa envisa, känslokalla mördarmaskiner så har de en förmåga att dyka upp gång på gång.
12. River Song. Ok. Jag förnekar det inte. Doktorns kompanjoner blir lätt ensidiga i längden. ja, det är lite störigt att de ska gå och bli kära i honom typ jämt och bara rädda honom lagom mycket och att när de slutar resa med honom så är deras liv i princip över. Ett liv utan Doktorn blir aldrig detsamma för ingen man kan någonsin mäta sig med honom. Showen heter Doctor Who och det är han som briljerar. Det är därför det är så jävla skönt med River. River, även om hon romantiserar Doktorn ofta, sätter honom även på plats. Hon är lika smart, lika självständig och, även om hon inte är lika all-round som Doktorn, är bensäker på sin egen förmåga. Och hon kan köra TARDISen och landa henne ljudlöst. Dock är hon inte perfekt. Hon brukar kalla honom för rätt nedlåtande grejer och ärligt talat tycker jag att hennes karaktär är tillräckligt intressant och mäktig för att vara Doktorns jämlike, utan att hon ska behöva hävda sig med lillande uttryck titt som tätt.
13. Skådespelarna. Nog för att Storbrittannien är en ö och utbudet på skådisar är begränsat, men jag tycker det är skitmysigt att man får se stora, brittiska skådespelare i serien (Simon Pegg, Timothy Dalton, Bill Nighy t ex). Jag väntar bara på att få se David Mitchell & Robert Webb dyka upp nån gång. Det lär ju hända.
14. Den lär ungar att det är viktigt att ha the smartz. Doktorn värderar tänkandet högst hos sina kompanjoner (det råkar bara falla sig så att de är snygga kvinnor oftare än inte...ehum.), han är ju i princip vapenvägrare och ser sin hjärna som sitt främsta vapen.
15. Doktorn kan inte dö. Vilket är jäkligt goda nyheter för mig som är ett stort fan av att allt som jag gillar ska vara för evigt.
16. Gästförfattarna. Douglas Adams har skrivit för serien och nu nästa år kommer ett avsnitt signerat Neil Gaiman sändas!

*Detta är en lögn. Jag hade tänkt lista 25 anledningar, men det finns en bra anledning till varför de flesta listor är antingen i topp 5 eller topp 10. Det blir jävligt tjatigt och trögt att komma på grejer efter ett tag. Jag hade även tänkt posta det här inlägget den 25e, men eftersom jag jobbat hela julhelgen var jag, minst sagt, apatrött typ konstant. MEN jag gjorde iaf särskild fanart till inlägget! Som jag visserligen kunde spenderat mer tid på men...mjeh. Man ska vara glad åt det lilla, det får man inte glömma såhär i juletider.

Day 20 – This month

Kommer jag bl a färdigställa skissen ovan till en affisch, göra mitt bästa för att hålla mig borta från alltför mycket julgôtta, peppa för DW-julspecial, mysa ner mig med mitt senaste Preacheralbum, försöka vara så kreativ jag bara kan trots att mina energinivåer står på noll, pumpa så mycket Blur jag kan (såg No distance left to run häromdagen och mina hots för Alex James och Damon Albarn fick sig ett rejält uppsving och vet någon vilket märke det är Graham har på sina bruna bågar så skulle jag bli väldigt tacksam för svar) Ehm. I övrigt. Same old, same old. Eller, ja, egentligen är väl det jag räknat upp inte så förbannat utöver det vanliga heller.

Och det kom djur...*

Eftersom jag vet med mig att det kommer bli ett inlägg med många foton i imorrn och eftersom jag postade ett inlägg med ett foto på mig själv idag så känns det som att jag borde balansera upp med en skärmdump. Så att ni som kommer hit för det tecknade inte ska sucka uppgivet varje gång ni klickar er in här (ni kan t.o.m få en liten utzoomsbonus). Jag är så snäll.

*Titeln på johan Jergner Ekerviks magnifika blogg.

Day 06 – Your day

Vaknar av väckaren 06:00. Trycker på snooze, men stiger ändå upp minuten senare. Sminkar mig, sätter på lite grönt thé, tjatar på M att han måste stiga upp, drar till jobbet. Jobbar. Handlar på vägen hem, hjälper en tant av spårvagnen vid avstigning. Tar ut hunden på en promenad, matar honom när vi kommit hem och testar göra äggmuffins (ägg, fetaost, bacon, grädde) men misslyckas kapitalt när de bullformar jag har hemma vägrar hålla formen (måste jag skaffa metallformar? Blev så grundligt besviken över att äggmuffinplanen misslyckades att det nästan är på gränsen, alltså). Gör istället Ägg-GRATÄNG och en pannacotta som plåster på såren. Sätter på kaffe, äter äggratängen och ägnar mig åt mitt favoritfrunchfördriv: att läsa de nya blogginlägg som finns i min RSS. Bl. a har Julia har skrivit fint om kärlek. Bokar tvättid. Öppnar PS och börjar pilla på den här:

Motiverad skärmdump som är hiskeligt beskuren för att bibehålla en viss mystik.

Tar en eftermiddagslur. Sov dåligt inatt, så jag kompenserar i efterskott. Vaknar. mer PS och kaffe. Går ut med hunden igen. Kramas med M när han kommer hem från jobbet. Mer PS. Kommenterar i Genusnyttsbloggen. Överger övre bild för att okynnesteckna på den här istället:Skypear med Lisa, Stef & Randi i över säkert en timme, tackar för mig när jag blir hungrig, pular i mig lite pannacotta och ser på senaste avsnittet av Gossip Girl.

Day 01 – Introduce yourself

Hittade en bloggämneslista hos Malin, med 30 punkter att blogga om dagligen och eftersom jag lider av lite bloggtorka så kör jag på den med! Dag ett ska man presentera sig själv, så here goes.

Jag är en 26-årig foliehatt (dvs: jag tror på helt bizarra konspirationsteorier, aliens, kryptozoologiska väsen, spöken och annat underbart) från Burträsk i Västerbotten. Jag har inte mycket till liv, även om jag vill få er att tro det eftersom jag så förmätet skaffat en blogg att fläka ut detta (rätt så intetsägande) livet på. Jag har världens bästa pojkvän, the hots för Doctor Who, ett gravt koffeinberoende och ett rätt dåligt spritsinne. Dessutom tecknar jag.

Det avslutar vi med en totalt omotiverad skärmdump på en grej jag pillar på lite då och då, tycker jag. Så får ni höra om min första kärlek imorgon.

Det blir inte rätt med en gång, btw.

Jag vet inte om ni fått för er att jag lyckas med bilder på en gång, jag hoppas att jag inte fått det verka så. För det stämmer inte_ALLS. Det är rätt många turer så fort jag gör något, tyvärr. Jag vet inte ens om den blåa versionen är helt rätt, men det visar sig.

Stranglerfish

Har pillat en del med halftones (det är jobbigt. Som FAEN.) och den här känns nästan klar nu (missade att lite skräp hamnade i håret i den här versionen, men det får fan vara, det finns inte med i orginalet - det här är bara en råkopia). Åtta färger.

Dags för mer tecknat i den här bloggen, tycker jag. Skäms nästan för att jag lagt upp så många camwhore-foton på sistone. Det får jag fan sluta med.

Skissat

Inte helt omotiverat

Det här är nog ett av de få självporträtt jag gjort som faktiskt tjänar ett syfte och som jag bara inte svängt ihop för att jag är oinspirerad men tecknarsugen. Det ska användas till något (vad exakt tänker jag inte dela med mig av än) men jag känner ändå att jag kan dela med mig av det. Fort gick det att göra iaf, något jag är svinglad för för veckan framöver kommer jag ha shitloads att göra och jag kommer förmodligen vara helt kollrig i huvudet. Men det är fine. Det blir bra. Fan, är klockan 3? Där ser man.

Och vilka har vi här då?

Min stationära dator är nu tillbaka i brukligt skick - tillochmer ÄNNU mer awesome med en extra hårddisk och allt så, jag tecknar loss då. Det börjar fan-arta sig. Höhö.

Also, note to self: Efter över en vecka på LCHF så gick du tillbaka till att äta kolhydrater tvärt (för att det sög till i snåltarmen). Gör inte om det. Du får svinont i magen då.

Och annars då?

Jo, det knallar - förutom eftervalsdepp så lunkar livet på som det mest gör. Det nyaste är dock att jag går på diet. Jojo. Nej, jag vet, jag trodde aldrig det skulle hända heller, fram tills förra veckan, då en kombination av sjuka magsmärtor (pga innehållen väderspänning) och ett blogginlägg av Katrin Zytomierska så beslöt jag mig för att testa. Fördelarna verkade ju vara otaliga för mig: man blir piggare, ledvärk blir bättre, bra mot sömnproblem, mindre gasig etc etc. Jag pratar alltså LCHF. Jag känner inte ett sånt fär jättebehov av att gå ner i vikt, jag äger ingen våg eller måttband - jag vill bara bli piggare helt enkelt. Blir jag lite snyggare i figuren så blir jag väl det, men det är absolut inte huvudmålet. Efter fem dagar med LCHF måste jag säga att det funkar! Jag är inte alls lika gasig längre och idag svängde det om - såhär pigg har jag inte varit på... flera år! Det är awesome! Jag är så pepp på livet igen att jag bjuder på en skärmdump av ngt jag pysslar lite med just nu.

L'Inspecteur de Notre Dame

Så var det dags för mig att be om er kärlek igen - i riktad form, såklart. Helst i form av att ni checkar i I'd buy it as a tee och den stora, fina femman!

Jag har teamat ihop mig med en snubbe som heter Jason, som har skrivit manus och satt ihop presentationen och ja, resten har då jag gjort. Det är till en tävling där om min och Jasons t-shirt blir utsedd till vinnare så får vi en massa serier, en iPad och en massa annat trevligt (Bl a kommer Tony Chu's huvudkaraktär ha på sig vår t-shirt i ett nummer av Chew!) Så rösta är ni snälla. Det var ju så himla längesen jag gjorde serier.