Tystnaden som uppstår...

... när man efter månader av väntan lämnas med en superdramatisk cliffhanger i Doctor Who och måste vänta EN HEL VECKA på att få veta hur det slutar. Omänskligt. Hsh, den här tecknades igårkväll i väntan på påskspecialen. I övrigt: BEST EASTER EVAR. Dunderväder, Doktorn och besök av yngsta systern. Vet inte hurpass intresserade ni, trogna men få, bloggläsare är av mina DW-antics, men vill ni att jag ska skriva mer om avsnitten och så, så är det bara att hojta till. Vill ju inte spoila i onödan. Fridens (påsk)liljor!

Edit: Har precis joinat peepsen på CSiCON.org för att recensera Doctor Who på veckobasis. Första recensionen, alltså den om säsongspremiären ligger uppe nu: KOLLA IN!

What I really want right now is a sonic screw... driver.

Fick en för tidig födelsedagspresent av världens bästa M! Den låter, lyser OCH funkar som en helt vanlig skruvmejlsel utöver det flashiga! Perfekt för en nördtjej som fixar allt hemmabygge! Jag blev så glad att efter en halvtimmes lekande blev tvungen att egofota mig med den och photoshoppa lite.Perfekt anledning att använda lens flaree för första ggn evar! Synd bara att det händer samma dag som Sarah Jane Smith (Elisabeth Sladen) går av daga, 63 år gammal.

Tematrio - hjältinnor!

River Song, Doctor Who

Jag har bloggat om River så många gånger redan att min kärlek till henne nästan börjar bli pinsam. Men den kan inte förnekas! Doktor, professor, arkeolog och stenhård. Kastar sig handlöst ut i en iskall och syrefri rymd i fullkomlig tillit, dominerar Daleks, klär ut sig till Cleopatra för att sist sluta upp som odödlig genom att bli en sorts artificiell intelligens. Mångfacetterad donna, min River.

Mara av Acoma, Empire-trilogin

Mara var inställd på att leva sitt liv i kloster när hon plötsligt möts av beskedet att hennes far och bror stupat i krig och att hon som enda kvarlevande arvinge därför blivit Acoma-klanens överhuvud. Hon slängs in i politiska spel, giftermål, en kärleksaffär med en barbar och besegrar, genom list, ödmjukhet och generell awesomeness, sina manliga motståndare som genom fula knep försöker få henne lönnmördad, utmanövrerad och besegrad i krig.

Kara Thrace, Battlestar Galactica

Vad jag älskar med Starbuck är inte att hon är en asgrym och stentuff pilot, utan att hon genom hela BSG gång ständigt utvecklades. Författarna sparade inte på krutet när de skrev henne. Så nyanserad och rik. Och allt annat än perfekt. Och det är för alla hennes brister jag älskar henne.

Jag firar åttonde mars genom att uppmärksamma mina favorithjältinnor, inspirerad av bl. a

Kalle, Mats Strandberg och Glory Box-Sara!

This River is wild

Lisa sa (08:54):

Hej Elin! Ny skickar jag dig ett offlinemeddelande, fatta vad viktigt det jag vill säga måste vara då, va? Eller. Host. Jag behöver desperat ha ett Doctor Who-terapisnack och ett intellektuellt wank över River Song! Så, yeah, vi hörs. Kram! (L)

Räkna med det, Lisa! Hoppas det är ok att jag börjar här, jag blev så taggad efter ditt meddelande! Eftersom jag inte bloggat på aslänge så har jag inte delat med mig av min enorma kärlek för donnan ovan: River Song. Jag är så jävla gay för henne och det är la inte konstigt, kvinnan som såsmåningom gifter sig med Doktorn måste ju vara något alldeles speciellt.

Det kan ju knappast vara en slump att de bästa avsnitten av Doctor Who den här säsongen har haft henne med. Jag minns första avsnittet med River; Silence in the library, där hon introduceras som någon sorts rymd-Indiana Jones med ett mystiskt förflutet, fantastiskt hår och en skrämmande insikt i Doktorns psyke. Dessutom har hon förmågan (visade det sig i senaste avsnittet) att få Daleks att be om nåd. Det ni.

Doctor New och nördtjejen.

Eftersom jag fortfarande sörjer den tionde doktorn drog jag mig för att kolla in vad Matt Smith gick för - fram till igårnatt, det vill säga. Jag tryckte på play med ett öppet sinne och... till min stora förvåning gillade jag det! Matt Smith visar stor potential, samma sak med Amy och vad man fick se i slutet av avsnittet (klipp från avsnitt som komma skall) gjorde mig mer begeistrad än besviken. Jag blev, kort sagt, råpepp på den nya säsongen. Det enda jag inte riktigt gillade var den nya intromusiken men det är väl försumbart i sammanhanget.

I övrigt har Nickan skrivit ett fantastiskt underbart blogginlägg om den riktiga nördtjejen. Jag kan inte toppa det så det bästa jag kan göra då är att hänvisa er dit.

Yummy,yummy,yummy I got yuck in my tummy

Bloggen har legat död ett tag, men hav förtröstan, jag har inte dött. Nej, jag har varit magsjuk så inni helvetet och det har inte varit särskilt kul kan meddelas, särskilt med tanke på att jag missade valborgsmässofirandet. Jag hade verkligen sett fram emot att få sänka några starköl i slottskogen eller wherever, titta på lite bränder och tänka på ye olden days då man startade bränder för att skrämma bort troll och annat oknytt i valborgstider, inte för att ha en ursäkt till att supa. Hsh, jag har varit såpass sjuk att jag i princip bara orkat lega i sängen, svettas och gå på toaletten [sidenote: skivat bröd är inte den bästa uppfinningen, extra mjukt toapapper är] men, det finns ljusglimtar även för veka sjuklingar som jag. Jag fick mina Cute with Chrisbiljetter av den sjukt snälla kanadensiskan Michelle i Ottawa OCH hon var även vänlig nog att skicka med en "Pens, bitch!"-penna! Ja, naturligtvis blev jag osunt glad för detta. Men, inte nog med det, Mr CWC himself hörde av sig och undrade om jag kanske skulle vilja utveckla fanarten jag gjorde åt honom till ett helt t-shirt tryck, denna gång för cash money! Jag vet att några av er tyckte att jag skulle få royalities för fanarten jag gjorde, men det går inte ihop med hela syftet fanart. Innan jag skickade fanarten visste ju inte ens Chris att det fanns en töntig serietcknare i Swedon som tittade på hans program och det är väl inte rätt att få honom att betala för något jag gjorde på en kafferast [bokstavligen] och skickade in som ett bevis på min uppskattning för showen. That's just not how it works.

Fandom är något ohyggligt vackert som inte bör förstöras med ruttna intentioner. Tro mig, det skulle vara frestande att köra på devisen "Ok, I draw pretty picture of you - now you sleep with me" om det funkade, men det gör det inte, för att även de enklaste saker som idoldyrkan måste förhålla sig till regler. Det bästa som finns är när man längst bak i seriealbum kan hitta fanart från etablerade och framgångsrika tecknare, för det får en att inse att trots att de tjänar sitt uppehälle på något jag fortfarande bara drömmer om, så var de också fanboys and girls i början. Och det känns bara sådär självklart.

Jesus is lord.

Var inne på facebook för en gångs skull och gick in i en av grupperna jag är med i; I ♥ Cute With Chris och ser att min fanart finns i profilbilden! CWC har just gjort två liveframträdanden i Toronto och det verkar inte bättre än att min fanart på något sätt som jag inte förstår än har fått vara en del av showen! Hur coolt är inte det!? Så jag går in på Cutewithchris.com och hittar en bild på en katta med min fanart igen! Vilken roll har min fanart haft? I must know!

EDIT: This just in - MIN BILD ANVÄNDES PÅ BILJETTERNA TILL SHOWEN! Jag äger tamejfan hela världen!

EDIT II: Min tro på mänskligheten blir ytterligare lite ljusare när en viss vänlig själ vid namn Michelle i Ottawa erbjuder sig att posta sina biljetter till mig, som ett minne, utan kostnad. Att det finns så vänliga människor på riktigt, det trodde jag fan inte.

För att jag också är en fangirl. Som tycker om att rita laser. Och katter.

Okej, lite pinsamt kanske, men detta gjorde mig deliriously fetglad. Yey for me! Kolla här! Jag är inte värdig, Chris. Och kolla på senaste avsnittet av Cute With Chris genast.

Tokio Hotel var min pojkvän

Det börjar sannerligen märkas att TH spelning i vårt avlånga land börjar närma sig. Googlesökningarna som hänvisat till mig tyder på det iallafall. Tokio Hotel var min pojkvän är nog den bästa.

I övrigt är det många som söker på TH serier och teckna Tokio Hotel. Jag kanske borde börja teckna TH-fanserier, ändå? Låta pojkvännen översätta dem till tyska och sprida dem som klamydia über die welt, och äntligen få erhålla internationell stardom och möjligtvis en plats som TH-konkubin?

Ibland när jag hatsurfar [förmodligen copyrightat uttryck signat Caroline] brukar jag gå till Bimbo Boys blogg, och kolla kommentarerna till hans TH-poster, och förnöjt dra en suck av lättnad över mitt acceptabla språkbruk, att jag har andra saker att tänka på än hur jag bäst får kontakt med kändisar eller spekulera i huruvida troligt det är att ett annat fan dejtat "min" sångare.

Fast jag tycker samtidigt att hela fangirl-prylen är så übergullig att jag liksom blir rörd, i mitt åldrande, skrumpnande borderline-vuxenhjärta. Så för er tjejer därute - Snart kommer en Tokio Hotel serie, tillägnad er villkorslösa, obesvarade kärlek. För det är ni värda. Men twincest kommer inte på fråga.