JAG FICK SEX SORTERS LÖSÖGONFRANSAR I POSTEN IDAG HELA VÄGEN FRÅN JAPAN!!! FÖRBERED ER PÅ EGOFOTON IMORRN! JÄVLAR VAD DET SKA LEKAS LOSS!
*INTERNATIONAL CAPS LOCK DAY.
Jag fick sjukt fina lösögonfransar av finaste David B sist han var i Sverige och trots att jag har sjukt korta ögonfransar så har jag faktiskt aldrig provat lösögonfransar. Så, eftersom jag är ledig idag så tänkte jag testa dem. De verkar ha en 16-års åldergräns, de är glittriga och de är japanska. Ska jag tro förpackningen är de "cross long type with twinkles". De har glitter på sig alltså. Jag förberedde genom att sminka mig relativt klart, med ett lager mascara på min riktiga fransar. Och RÅSA ögonskugga. Om ni mot förmodan är intresserade av vilka märken och färger jag använt så får ni fråga i kommentarerna.
Sen kladdade jag på limmet. Använde en pensel till det för att få det relativt jämnt.
Sen försökte jag trycka dit lösögonfransarna med fingrarna, men eftersom mina fingrar är allt annat delikata, långa och smala så använde jag en pincett för finlira in dem på plats nära fransraden. Som avslutande touch drog jag över skarven med lite eyeliner.
Sådärja. Dår var båda på plats. Följ med in i badrummet nu för en rejäl egobildsession med slutresultatet. Var inte blyga, komsi komsi!
Nejmen! Vad hittar vi här? En banan? I badrummet? Vad i hela friden gör den här? Jaha, osynliga fantasifotograf, du menar alltså den ska vara rekvisita i dagens fotosession. Jamendåså. Du har säkert en väldigt klar vision så jag litar på dig.
Hur ser det här ut? Lite oskyldigt, sådär. Banan som accessoar, liksom? Bananscarf? Inte det, nehe. Vadfan menar du med "stoppa den i munnen?" Med skal på? Är du sinnes?
Såhär? Men hallå, vaddå mer "porrigt och mindre skrämt rådjur"? Nejdu, där går min gräns! Jag känner faktiskt att jag måste dra den h.. Ja, iofs, den skrala manliga läsarkrets jag har kanske borde kompenseras för att jag bloggat om smink igen. Jaja. EN kan jag bjussa på dårå.
Sådär. Det är det porrigaste jag har i mig. Tro fan inte att jag njöt av det det minsta.
Jag har inte alltid varit denna amazonbrunett ni känner och älskar (?) idag. Det fanns en tid då jag faktiskt fick lite färg då jag vistades i solen, då jag var naturligt blond, hade Prins Valiant-frisyr och klädde mig helt åt helvete. Ser ni kids? Puberteten - Totally_worth_it!
Tjejen till höger är en av mina småkusiner; Johanna, som även ska ha tack för att hon skickade bilden=)
Jag vet inte om det bara är dumdristigt av mig att härma de större bloggarna i det här fallet, men mitt ego tvingar på mig så jag tycker vi kör. Är det något jag vet om mina läsare så är det att ni är lojala iaf=) Om än, kanske lite för få än vad jag själv skulle önska, men det är ju faktiskt en bisak. Så - fråga mig
VAD_ NI_ VILL!
(Dock kan jag förvarna och säga att mina bästa ämnesområden är; mig själv, serier, saker som har med tecknade att göra, musikintron från sent 50-tal och framåt, egyptisk mytologi, populärkultur i stort, I guess, telefonsex, smink, historia, allmänna grejer om Västerbotten, matlagning och relationsråd som jag oftast oblygt brukar tvinga på folk oavsett de vill höra det eller inte.)Any takers?
Jag vill inte kalla mig själv för pojkflicka/flickpojke/pojkfröken eller dyl. Min pappa säger att jag är "karut" [betyder typ manhaftig] men igår hände något som inte har hänt sen... Ja, nånsin egentligen. Jag köpte en klänning. För att jag tyckte att den var söt, inte för att jag ska på begravning/zuluceremoni/studenten/bröllop. Nej, på helt eget initiativ kunde jag föreställa mig i den, ute i skärgården en varm sommarnatt och jag skulle bara se sådär hääärlig ut à la Hon dansade en sommar.
← Klänning från H&M, supersöta ballerinor från Din Sko, modebloggsihopsatt i PSCS3. Det kändes förvånandsvärt bra, faktiskt.
Min syster S som var med, tyckte jag var ett hopplöst shoppingfall, vilket stämmer och när jag stod där helt handfallen med x plagg upphållna för att gissa mig till om de skulle passa eller inte, förklarade hon lugnt och pedagogiskt att de har provrum för att de ska användas. Grejen är den att jag har försökt köpa klänningar förut, och en gång fastnade jag i en på H&M. Också halterneck, fast jeans. Så jag stod där, utan behå med en stretchig halterneckklänning fastlimmad över armarna och boobsen och greps av panik. Tackolov fanns min bästis i närheten, för att behöva kalla på personal i det läget hade känts högst penibelt. It scarred me for life.
Vi får se hur ofta jag har den på mig, men det kommer bli en gång iaf. För trots att man aldrig kan gå fel med jeans och t-shirt så failar den kombon på ett område; there's no easy access. Friluftssex är underskattat och jag ska ut i naturen i sommar, oavsett vad det kostar.

Var inne på facebook för en gångs skull och gick in i en av grupperna jag är med i; I ♥ Cute With Chris och ser att min fanart finns i profilbilden! CWC har just gjort två liveframträdanden i Toronto och det verkar inte bättre än att min fanart på något sätt som jag inte förstår än har fått vara en del av showen! Hur coolt är inte det!? Så jag går in på Cutewithchris.com och hittar en bild på en katta med min fanart igen! Vilken roll har min fanart haft? I must know!
EDIT: This just in - MIN BILD ANVÄNDES PÅ BILJETTERNA TILL SHOWEN! Jag äger tamejfan hela världen!
EDIT II: Min tro på mänskligheten blir ytterligare lite ljusare när en viss vänlig själ vid namn Michelle i Ottawa erbjuder sig att posta sina biljetter till mig, som ett minne, utan kostnad. Att det finns så vänliga människor på riktigt, det trodde jag fan inte.
Modebloggar, bantningsbloggar, fåfängebloggar och ehum, humorbloggar... Eish. Orka. Vore jag snyggare, vilket jag hela tiden inbillar mig att jag är, för att sen försöka föreviga min obeskrivliga skönhet med min kamera...Och det tar sådär en 15-20 försök innan jag knäpper en bild där jag inte ser ut att ha en extra kromosom, så skulle jag också lägga upp bilder på migsjälv stup i kvarten. Ni kan tacka min förträffliga DNA för att ni slipper sådant.
Vad vill man med såna bilder egentligen? OM jag skulle lägga upp bilder på mig, så skulle det ju BARA vara för att få höra från andra vilken oerhörd uppenbarelse jag är. För jag är ett bekräftelseluder precis som alla andra. Och det kommer att bli värre. För snart börjar Americas Next Top Model om, och då brukar jag sminka mig under programmets gång och sen stå på toaletten och suga in kinderna och posa med händer och axlar som förefaller sig helt onaturligt ur en rent anatomisk synvinkel.
Det finns 192 bilder av mig på Facebook. Jag har inte tagit alla. Detta är en stor källa till missnöje, eftersom jag omöjligt kan "titta upp lite-få halsen att se smalålång ut-med något drygt/lugg i ögat-och försök likna Angelina liiite"-posa på allihop. Jag vill vara snyggare, men jag gillar god mat för mycket för att bemöda mig med att oroa mig över min vikt. Jag äger inte ens en våg. Jag har slutat röka, det får fan räcka. Fast, när jag köpte snus förra veckan fick jag en godis också, "för att du är så vacker". Det lever jag på än.
Dessutom säger mina kunder att jag "låter snygg".
Klart som fan att jag låter snygg! Jag ger dig en tillräckligt vag beskrivning för att du för ditt inre öga ska föreställa dig Botticellis Venus. Och att du är kåt gör dig ju automatiskt snäpper dummare än vad du skulle vara i vanliga fall, så funkar jag med. Det skulle vara så jävla skönt om man bara kunde skita i allt och vara supersnygg ändå, typ som Starbuck i Battlestar Galactica.
Får väl om det blir bättre när apokalypsen kommer - tills dess är Make Up Store min bästa vän.