söndag, mars 28, 2010

Hooray for boobies!

Okynneskluddat bara för att jag ville teckna bröst. Jag har den på mitt skrivbord. Det kan ni ha med om ni vill. Inspirationen var aboriginer och maror, om ni undrar.

tisdag, mars 23, 2010

Imorrn! (Alltså 24/3 2010)

Bild från filmen.

Kl. 18 kommer Persepolis att visas på Frölunda Kulturhus! Jag kommer finnas på plats så vi kan prata om Persepolis i dess serieform, dess skapare och ja, hur serien gjorde sig som film, typ! Kom dit vettja!

EDIT: Ok, jag visste att jag nån gång skulle få ångra att jag gav någon möjligheten att OGILLA mina inlägg, men det svider fan extra mycket att jag får min första ogilla-icheckning i samband med att jag ska prata inför folk. Jag har för fan scenskräck. Så du som checkade i den, tänk på att JAG redan ogillar att behöva göra det, men gör det för att serien och filmen är rätt så awesome och att det är för främjandet av kultur jag gör det. Inte för mitt egna höga nöjes skull. Och gjorde du det på skoj - skitkul. Verkligen.

EDIT II; Såhär gick det: "Ogillarna" gjorde nog rätt i att checka i den rutan. Jag är helt enkelt inte gjord för att prata inför folk. Det var en liten grupp och jag lyckades ändå inte hålla mig samman nog för att haspla ur mig en kort och vettig presentation.

fredag, mars 19, 2010

onsdag, mars 17, 2010

Jajuste! Jag har ju gjort en affisch med!

Fick mig en rätt mysig överraskning när jag igår slog upp Metro på väg till jobbet och fick se ett av mina alster i en annons för serieveckan! Verket ni kan skåda här till vänster alltså, om ni inte förstod. Årets bästa vecka ligger alltså för dörren och jag uppmuntrar alla med möjlighet att hänga på Stadsbiblioteket under dessa dagar, för det händer skitmycket kul!

Jag kommer finnas där som åskådare så fort jag kan och kommer dessutom att presentera och prata om Persepolis, serien och filmen, i samband med visning under veckan på Fröunda Kulturhus. Nu minns jag såklart inte vilken dag det är, så jag får återkomma med det! Nu vet ni det med, så jag hoppas vi ses under veckan!

Processen: Artemis i skogen del III

Apollon fick på sig mer kläder.
Rådjuret fick sig en rumpa och jag började teckna gräs!
Mer löv, mer jobb på gräset, mer småpill in general, mer färgläggning och ett berg i bakgrunden, kanske? Sen kan jag nog säga att jag är klar! Efter vektorisering, dvs. OH! Tips från coachen: om ni vill kan ni klicka upp alla helbilder i separata flikar i er webbläsare brevid och kolla på dem efter varandra, så får ni en slags retarderad animation!

Svar till Mia

Fick en kommentar i mitt inlägg om aborter som jag kände att det är bäst att jag svarar på i ett inlägg istället.

Hej Elin!
Jag är emot abort av den enkla anledningen att jag inte tror att det är någon cellklump man tar bort utan ett mänskligt liv. Dessutom tror jag att dessa foster ofta tas bort pga. att vi tycker oss ha större rätt till att göra som vi vill, ha sex med vem vi vill, när vi vill utan att faktiskt ta den möjliga konsekvensen på största allvar. Visst kan skydden inte skydda ibland, visst är detta en svår fråga på många andra sätt och vis men så som debatten drivs idag tror jag bara att abortantalet i vårt land kommer att öka. Var får vi hjälp till att vara mer medvetna och kanske mer försiktiga i denna fråga? Vem talar om kvinnans och mannens ansvar att ta hand om det vi gjort? För vi har väl inte bara rättigheter utan även skyldigheter? Den skyldigheten handlar inte bara om att se till sig själv tror jag. Abortförespråkarna har under några decennier fått oändligt mycket mer utrymme i media för att uttrycka sina åsikter, och från att i början ha talat om foster och barn har uttrycket numera landat i cellklump. Att du använder det ordet är i sig ett bevis för hur väl lobbyverksamheten fungerat. För att ta bort en cellklump är inte hela världen, det är som att skära bort ett födelsemärke som sitter på fel ställe på kroppen. Men att ta bort ett mänskligt liv - det som vi kämpar för ska ha rätt att leva värdigt på så många andra sätt - det är en helt annan sak.

Jag är medveten om att många kvinnor över vår jord lider på olika sätt pga denna fråga och att det kanske inte alltid finns ett val. Men när man som 29 årig sthlmare vet om ett antal (minst 4) kvinnor i sin närhet som gjort 2 eller fler aborter tror jag inte att det är någon myt att abort görs lättvindigt. Det är ett val som jag tyvärr tror görs alltför lättvindigt. Man talar ofta om att inte skuldbelägga de som gjort abort och det finns såklart ingen vinst i att göra det. Men samtidigt har valet gjorts och då måste vi kunna prata oim vad vi tror är de olika konsekvenserna av det. För om det bara är en cellklump som tagits bort finns det väl inget att ha dåligt samvete över, eller må dåligt över? Varför inte försöka hjälpa människor att tänka efter före istället för att tysta debatten som talar om abortens verklighet?

Allt gott!
Mia

Hej Mia!

Jag kan inte opponera mig mot att aborter i vissa fall görs lättvindigt, men samtidigt behålls ju många barn trots att de kanske fått det bättre av att inte bli till, det är ju barnhem och fosterfamiljer i vissa fall exempel på. Min personliga åsikt är mestadels att barn kommer till för lätt. Att det skulle behövas ett sorts körkort för att få bli med barn, tänk lite som bakgrundskoll, intervjuer och de andra processerna som inleder en adoption. Alla får inte adoptera ett barn, men nästan vilken idiot som helst kan göra ett.

Och du har rätt i att informationen kring barnaalstrande måste bli bättre och där hoppas jag att föräldrar tar sitt ansvar och informerar sina ungar om det, att ungdomar får många tillfällen att lära sig om det i skolan osv. Att tänka efter före. Och ärligt talat, dina kompisar som gjort upprepade aborter - kan du inte kanske hålla med om att med ett sånt ansvarstänk så kanske det var bäst att de tog bort fostret? För ungarnas skull?
Samtidigt är det ju ett jävla predikament - eftersom de flesta av oss, oavsett vilja och lust, har förmågan att göra barn. Oavsett om vi vill eller inte. Och även om vi skyddar oss så kan det hända, för det är en kroppsfunktion, liksom.

Konsekvenserna av en abort är många och det dåliga samvetet är definitivt en sådan, men har du tänkt på hur och varför man får dåligt samvete av en abort? Varför man mår dåligt? Dels har du samhällets syn, där många resonerar som du, att man har dödat. Man har dödat sitt barn, sitt egna kött och blod. Så samhällets moral påverkar en, tillsammans med graviditetshormoner, som inte försvinner så fort fostret är borta. Så dels är det psykiskt, dels fysiskt, vilket förmodligen inte underlättas av att man blöder väldigt länge efter en abort och därav blir påmind om "vad man gjort." Man förutsätts nästan att man måste må dåligt. Oavsett hur oberörd och nöjd med sitt val man kanske är. Vad tror du själv konsekvenserna av en abort är? Och vad anser du konsekvenserna av en graviditet vara?

Jag anser själv att konsekvenserna för att sätta ett barn till livet, som man inte till 100% vill ha, är betydligt större än att "ta bort ett mänskligt liv" som inte kan existera på egen hand under tiden man lagligen får göra abort i Sverige. Faktiskt. Oavsett om man väljer att kalla det för cellklump, foster eller barn.

söndag, mars 14, 2010

Processen: Artemis i skogen - del II

Sen tecknade jag om träden och templet som jag skissat helt åt fanders. Dessutom slängde jag in ett par nymfer, MEN eftersom tapeten ska vara i ett barnrum kanske inte det var en sån jättebra idé. Lite måtta får det vara med nakenheten. Men vi kör en inzoom för er som gillar bröst lika mycket som jag:
Så jag petade in Artemis ståtlige tvillingbror Apollon istället! Tyvärr verkar jag ha blivit så i gasen av att teckna en hunkig manskropp att jag totalglömde att bevara honom i skisstadiet. Sucks, men han är finare såhär.
Och eftersom Apollon står närmare "kameran" än templet fick han tuschas först. Anledningen till att bakgrunden och Apollon fått färg här är för att jag har koncentrationsproblem, så när nåt blir tråkigt färglägger jag lite istället för att pilla med detaljer. Eller nja, ibland är det koncentrationsproblem, ibland är det att det gått ett par dar mellan ritmomenten och jag inte riktigt vet vart jag ska börja hugga tag. So there.
Och sen... Började jag teckna löv. Jättemånga löv. Eftersom bilden kommer vara så stor vill jag inte ta genvägar utan tecknar varje löv för sig. När man gör större grejer genomskådar man lathet rätt snabbt. Det är även därför jag avaktiverat lagren med färg, man ser detaljerna tydligare då och kan se brister snabbare.
You guessed it, den här serien är inte klar än utan fortsätter i ett annat inlägg!

Processen: Artemis i skogen - del I

Jag har för mig att det uppskattades sist jag bloggade om hur jag gör saker, så jag tyckte att det var på tiden att köra ett sånt inlägg till (eftersom jag lägligt nog hade rätt många skärmdumpar sparade) Fick förfrågan om att göra en tapet till ett sovrum med ett motiv från grekiska mytologin och eftersom jag gillar mytologi kunde jag ju inte göra annat än att tacka ja! I verkligheten kommer den här babyn vara 2,5 x 4,1 meter! Så jag började med att göra en skiss på Artemis - barnafödandet, jakten och månens gudinna :
Sen kladdade jag snabbt på ungefär vilka färger jag ville använda mig av. Vanligtvis brukar jag sätta det sist, men jag hade vid tillfället en rätt klar bild av toner (sällsynt att det händer) och ville kladda på det så fort som möjligt för att jag inte skulle glömma bort det.
Efter prat med Barbra, som ska ha den, insåg jag att jag som vanligt fått henne att se lite för porrig ut, så ansiktet fick sig ett strängare, mer koncentrerat, uttryck och håret sattes upp:
Sen satte jag igång med att "tuscha" bilden. Eftersom Artemis ska vara i förgrunden är det lättast att börja där och sedan minska linjetjocklek, ju längre bak i bilden man kommer - så man får en känsla av djup.
Jag hatar, verkligen hatar, att teckna hår. MEN - det innebär inte att jag slarvar mig igenom det. Vissa saker är roligare än andra bara. Such is life och det är applicerbart på det mesta. Fick ett Twitter-tips från @ValdemarLethin att fokusera mer på att tänka "form!" istället för "hår!" Alltså, se på det mer abstrakt istället för 1000 enskilda hårstrån som ska porträtteras.
Fortsättning följer!

torsdag, mars 11, 2010

Begränsad kommunikation

Tele2försäljare: Hej, har du tid en stund?!
Jag: - Eh, alltså, min pojkvän väntar här utanför, jag lovade honom att jag skulle skynda mig.
Tele2försäljare: Men det här går jättefort! Hur mycket ringer du för i månaden?
Jag: - Öh..Typ inget alls. Jag hatar att prata i telefonen.
Tele2försäljare: ... Men. Varför då?
Jag: - Alltså, jag hatar typ folk.
Tele2försäljare: Haha, varför?
Jag: - Nej, hata är väl att ta i, men jag tycker inte om att prata i telefon bara. Och inte med folk heller.
Tele2försäljare: Men du har ju en pojkvän, så så illa kan det väl inte vara?
Jag: - Nej, alltså, helt förtappad är jag ju inte. Jag gillar ju mina vänner och så. Men jag kommunicerar helst via mejl, skype och msn.
Tele2försäljare: Men den här mobilen kan du mejla, skypea och facebooka med!
Jag: - MEN JAG VILL INTE BLI NÅDD JÄMT, ok!?!

Tele2försäljaren ser ut som att jag är en förtappad själ och ger upp.
Tele2försäljare: - Men ta den här reflexen, nyckelbandet och mobilsmycket iallafall. För att du lyssnade, trots att du hatar folk.

onsdag, mars 10, 2010

WIP

Jag har hållit på med den här ett tag nu och det finns så mycket mer att visa! Men jag kan inte göra det än men jag LÄNGTAR tills den dagen, för det var längesen jag gjorde något som jag känt mig så nöjd med som den här. Ujuj. Ba så ni vet. Och jag kommer gå igenom den GRUNDLIGT.

måndag, mars 08, 2010

Fröken Bäckström

Ville testa att göra ett porträtt utan mycket lineart, så jag testade på Annika. Illustratös med skitfin blogg och tillika fellow Burträskare! (Vi har t.o.m jobbat ihop en sommar!) Det blev typ som jag tänkt, så jag är nöjd att min plan fungerade.

Bloggstafett: Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Man tar lätt sin trygga, mysiga, rätt långt gångna jämställdhet här i Sverige för given och om man inte är feminist kanske man inte ens reflekterar över den särskilt förrän man tar ett steg bort från det, kanske åker till ett land där det inte är självklart och får smaka på hur det skulle vara om inte. Och på dagar som internationella kvinnodagen får man ofta höra hur tacksam man är över att bo i Sverige och ha tillgång till allt detta, men jag tänker inte vara tacksam idag.

Jag tänker inte se på de rättigheter och skyldigheter jag har som något jag fått i present, även om det faktiskt kan ses just så. Jag ser det hellre som en tröja som är nedärvd från ett storasyskon. Lite nött i kanten, lite omodern och allt annat än perfekt. Och som en snorunge har jag inte ens vett att bli glad för den. För det är ju inte tröjan jag vill jag ha egentligen, som jag sett i skyltfönstret. Den som borde varit min från början, oavsett om mina föräldrar kanske inte hade råd, eller om nåt syskon blivit avundsjukt eller om den bara var färgad i ett sånt mönster "alla andra" skulle tycka vara fult. Kanske liknelsen är dålig, men lite så ser jag det.

Men, vänner, trots min otacksamhet glömmer jag aldrig hur mycket mitt fiktiva storasyskon ville ha den där tröjan. Hur hen tjatade, sparade, önskade, matstrejkade och skrev upp den på alla sina önskelistor. Därför tar jag på mig den, använder den med ett leende och försvarar min tröja.

För det finns så många som inte vill veta vart jag köpt den. De skulle hellre köpa något från typ H&M, som kanske inte håller lika länge, men är mer "just nu" och med spiffiga accessoarer till, som inte är förknippade med glömda designers som min. Men det spelar ingen roll. Tills jag får tröjan jag vill ha, oavsett medel, så kommer den nedärvda hålla mig varm och för vissa saker och tillfällen är den till och med så jävla rätt.

måndag, mars 01, 2010

With humans it's abortion, but with chickens it's an omelet.

- George Carlin.

Sleepless uppmärksammade ett inlägg om abort på bloggen Daddys häromdagen, precis i samma veva som jag hetsat upp mig på annat håll över just abort, pga en tjej som twittrat sig genom sin abort. Så jag måste få det här ur mitt system, yeah?

Ett vanligt argument man möter hos män som motsätter sig abort är just att mannen inte har något att säga till om, och ja, på papperet är ju det helt åt helvete, men situationen är ju något prekär då det inte är hans kropp det handlar om och personligen tror jag att abortfrågan vore en non-issue om skon satt på andra foten (dvs att män blev gravida). För kontentan i abortfrågan blir så otroligt snedvriden och helt plötsligt handlar det inte alls om kvinnan rätt till sin egen kropp, utan så mycket mer. För plötsligt blir tanken på en kvinna som inte ser sig själv som sekundär, där hennes välbefinnande, drömmar, planer sätts FÖRST (alltså före en klump celler i över 90% av fallen) mycket skrämmande, eller nåt. Jag kan bara spekulera i vad som försiggår i huvudet på en abortmotståndare, eftersom rätten till abort alltid varit självklar och logisk för mig.

Jag kan känna det att ok, är du vegan och abortmotståndare, DÅ kan jag respektera din åsikt för då tycker du på riktigt, att alla former liv är off-limits. Äter du kött... Kan du faktiskt inte göra skillnad.

För i Sverige är det ju det det handlar om, vi sekulära satar skiter i vad bibeln säger om abort, här bryr sig abortmotståndarna om att man_dödar_barn. Så frågan landar oftast nånstans i när något räknas som liv, vilket i Sverige innebär graviditetens 28e vecka.


Vad det i slutändan handlar om är individens rätt att välja och själv bestämma över sin kropp. Är du emot abort så behöver du inte göra en. Men att uttrycka sig som mot abort i en fråga när de preventivmedel som idag finns tillgängliga inte alltid ger ett 100%-igt skydd är bara dumdristigt och jävligt ignorant.