Hooray for boobies!

Okynneskluddat bara för att jag ville teckna bröst. Jag har den på mitt skrivbord. Det kan ni ha med om ni vill. Inspirationen var aboriginer och maror, om ni undrar.

När kollektivtrafiken blir en polarexpidition.

Om man ska sammanfatta mina senaste dagar kommer det mest handla om väntande på spårvagnar som aldrig kommer. Jag har jobbat helg och Göteborg har upplevt ett "snökaos" som typ inte skådats sen 90-talet (om jag ska tro M iallafall) Nu, eftersom jag är uppvuxen med såna här snömängder som något vardagligt blir jag såklart inte särskilt berörd, mest störd på att Västtrafik, ett företag i skandinavien, blir förvånade över att det snöar i Sverige. Men men, nog gnällt om det, jag har Twittrat om skiten så det är ur mitt system nu. Och när jag efter gårdagens hemeskapad kom till det här fina kändes vädret rätt trivialt:
Idag är jag ledig och behöver således inte vänta på nån jävla vagn som när den kommer är så fullpackad att man snabbt drar liknelser som boskapstransport för sig själv (eller lika störda medpassagerare) utan kan vara ute exakt så länge jag känner för. I övrigt pillar jag med en del kul grejer, ett par sprungna av porträttet jag gjorde av Fredrik, men det är fortfarande för tidigt att dela med mig av det. Jag ska blogga mer, kan inte fortsätta på det här viset med en post i veckan. Några särskilda bloggpostönskemål?

Also, I made this XXII; Jag är inte bara sjuk, jag har damp också.

Efter att har sovit, tittat på The Tyra Show, läst, sovit, tittat på tv, sovit mer, druckit 14 liter rooibos-thé och sovit, så har jag däremellan drabbats av dampanfall och gradvis tecknat det här självporträttet. Jag gillar det, blev väldigt Charles Burns möter My Little Pony.

EDIT: Finns det nåt svenskt ord som motsvarar engelskans 'snaggletooth'?

Saker jag gör för sällan, del ett:

Avlägnsar mig från min datorgrotta där jag "bara ska göra den här linjen innan jag går ut med hunden/lagar mat/ser det där programmet/pussar på min älskling" etc etc för att träffa en gammal vän, dricka lite öl och god wiskey och bara prata, sådär som man gjorde då man var yngre och sket fullständigt i att man jobbade dagen efter.

Ack, vad soft det var.

Men nu är jag tillbaka vid ritbordet igen.

Also, I made this XXI: Till Anna

Som komplement till den nya datorn inköptes även en ny ritplatta. Annas tatuering blev verket som förärades med att inviga den lille rackaren. Det är så knepigt att teckna tatueringar, men ballt med förtroendet. Kruxet med den här blev alla detaljer, men jag resonerade såhär: det är lättare att skala av för en tatuerare än att lägga till.

Anna har dessutom utlovat foton på det intatuerade alstret, så det blir något att se fram emot om ett tag.

Så, nog om det och en redogörelse för treårsdagen:
Finns inte mkt att säga egentligen, fler söta ord sades än vanligt, åt gott, såg Star Trek, som var över förväntan och hela bioupplevelsen var ngt surrealistisk. Det applåderades, tjöts och hela faderullan (kunde inte förstå varför halva publiken skrattade så fort Chekov öppnade munnen, missar jag nån viktig geek-info här? Är ju en Enterprise och Voyager-brud!) och hela kvällen avslutades såklart med hejdundrande jubileumscoitus. And that's how it's done.

Hypocrisy, population:YOU

Det hela började med att jag inte kunde slå en tjej på helgon som skrivit om mig ur tankarna. Inlägget var inte fördömande, eller märkvärdigt alls egentligen, men jag kunde helt enkelt inte släppa det. Dagboksinlägget handlade om min Snygga-feta-kvinna-meme och avslutades med dessa rader:

jag blir helt enkelt förvirrad - är jag överviktig, underviktig eller normalviktig? Nån som ser pinnsmal ut med kläder på tar av sig kläderna och är plötsligt normalviktig, någon som med kläder ser tämligen överviktig ut visar sig ha en perfekt proportionerad kvinnokropp när hon tar av sig dem.. bredvid
någon ser någon annan överviktig ut men i ett annat sällskap fullständigt normal - jag litar inte på min egen bedömningsförmåga. Jag antar att min huvudfråga är detta - ganska många som vänder sig mot det pinnsmala idealet gör det genom att säga ”stort är vackert” eller det är ok eller mer än okej att vara fet, det är till och med sexigt, men jag undrar ändå om det är rätt väg att gå.. Rent generellt fysiskt tror jag att man mår bättre av att vara för smal än att vara för tjock.

Nu var ju inte min mening med inlägget att på något sätt rangordna sexighet, utan bara ställa frågan lite på sin ända, för att jag är genuint less på att se hur överviktiga porträtteras. Klart som fan att övervikt är hälsovådligt i många fall, men det finns ju människor som verkligen är byggda så de inte kan se ut på många andra sätt. Och det är OK. Inte bara om man heter Beth Ditto. Samtidigt är jag så jävla less på hycklare som ser ner på överviktiga genom någon sorts fejkad hälso-omtanke. Och samtidigt kan jag känna att jag är en jävla hycklare själv - som gärna inbillar mig att jag skiter i allt, eftersom jag äter precis hur jag vill och rör mig så lite som det bara är möjligt men ändå kan stå och klämma på migsjälv och fråga M om jag inte är ett litet fläskberg ändå.

Så jag tänkte att jag testar göra en självstudie, naken - så får jag se hur jävla roligt det är. Och se på fan, hycklaren i mig vann igen, eftersom jag hade stora tveksamheter i att ens lägga upp bilden. "Ska jag verkligen göra det det strecket? Strunta i den valken? Hur får jag mina bröst att se större ut?" För tjejerna jag tecknar kanske är mer normalsize än vad man oftast ser i modemagasin, men de är fortfarande smala. Och jag kan inte sluta vara uppmärksam på vad för sorts budskap jag sänder ut, eftersom jag själv lider av så många andras. Så jag nån gång kan sluta tänka att 'om det är så en kvinna ska se ut måste jag vara en spolformad bedragare.'

Så jag lägger upp den nu. Det är dags att se saker för vad de är och sluta hyckla nån gång. Och teckna den där valken, för så jävla farlig är den inte.

Blå lineart, toaletter och främlingar

Är också ett återkommande tema - och kolla, nog fan hukar hon sig lite med. Härligt när man slutat överraska sig själv, eller hur? Anyhoo, del av en CDsleeve jag jobbat på of late - det ska dit en massa text och annat jox såklart.

I övrigt är jag förbannat tråkig nuförtiden. Sitter uppe hela nätterna ensam och häckar i photoshop med olika grejer, väldigt mycket att stå i nu känns det som. Doctor Who-fan arten var en välbehövlig paus, i tecknandet (sunt när man pausar tecknande med annat tecknande) för att påminna sig själv om att man måste få ha lite roligt ibland med. Det kommer nog mer sånt. Plötsligt känner jag behövet att faktiskt leva upp till den där förstaplatsen på Bloggtoppen inom den kategorin. Harregud. Min blogg är ju skitliten. Hade nästan glömt att jag lagt in mig där över huvud taget.

När man sitter uppe hela nätterna blir det lätt ensamt, om för er som är benägna att göra samma sak vill jag tipsa om en grej man kan roa sig med när ensamheten blir för stor: Omegle. Deras catchfrase är Talk To Strangers! vilket alla barn ju lärt sig att det är precis det man inte ska göra på internet, men - det är mer givande än man kan tro. Du behöver inget nick, utan kallas helt enkelt för "Stranger" för din medchattare och ämnet är fritt.

Haft tillräckligt många givande konversationer nu för att varmt kunna rekommendera det.

The Dare

Jon Gustav säger:
MEN BRUN UTAN SOL?　
Elin J säger:
hehe
Jon Gustav säger:
I though you were my main man
Elin J säger:
alltså, du har inte sett mina lår
spindelvener everywhere
känner mig fan som en klimakteriekärring
men jag är ju inte brun, bara hudfärgad
Jon Gustav säger:
Vi är barn av thernobyl, vi är förlåtna för transparent hud
Elin J säger:
hehe, kanske
men, du vet,. nu kan jag ha kortbyxan på=)
Jon Gustav säger:
Ooooh.. short shorts får mig att få känningar av heterosexualitet
Elin J säger:
nejnej
trekvarts
harregud
mina lår är inte bara vita, de dallrar som jell-O med!
Jon Gustav säger:
Du, om jag var tjej så skulle jag strunta i om jag såg ut som Vicky Pollard, jag skulle dra på mig short shortsen och strutta min camel toe all over town
Elin J säger:
å andra sidan är jag ju åt helvete för mkt vit, heteronorm nu
daisy dukeshorts är drömmen
men jag kan inte pull them off
för osäker
Jon Gustav säger:
Du behöver mer gay men i din vardag
En fab five posse som tvingar dig.
Jon Gustav säger:
Vill du köra en dare?
Elin J säger:
ok, vad?=)
Jon Gustav säger:
jag kör short shorts imorgon på daily booth, och det gör du med
Elin J säger:
lätt!

Jon Gustav säger:
tacka gud för min black girl booty
Elin J säger:
oh, I'll be struttin' mine all ovah!

Watchmen

Nyss hemkommen. Intryck som satte spår:

☺ Castingen på Comedian, Rorschach och Night Owl satt fan som en smäck.
☺ Introt var typ det snyggaste jag sett på länge, gjorde mig skitpepp och sedemera lite besviken.
☺ Doktor Manhattans penis. Borde fan ha en egen bylinebild på imdb. Nej, skämt åsido, jag var rädd för att de skulle fega ur där och är glad att de inte gjorde det. Och den hade förhud!
☺Att de följde så många av panelerna såpass nogrannt. Hade jag varit Dave Gibbons hade jag kunnat dö lycklig nu. M å andra sidan tyckte att slavandet under panelerna var lite som en Westlife-cover.

The beat that my heart skipped

Istället för att blogga om hur jag spenderade min alla hjärtans dag tänkte jag istället visa en av anledningarna till att jag föll för M (OMG, med detta avslöjar jag att han heter Mattias!) men det är ju inte hemligt direkt, det handlar mest om lathet från min sida att jag kallar honom M här i bloggen. Jo, det ni ser ovan är en presentationssida från ett fanzine vi och ett par andra  snickrade ihop under vår tid på Serietecknarskolan. Jag hade ju, för er som har koll, pojkvän under hela bli kär i M - processen, och detta var nog det som fick bägaren att rinna över. Hjärtat över i:et i kombination med hur han ser på sig själv fick mig att inse att denne man nog var mannen för mig. Så då vet ni det. Hur lätt det kan vara, alltså.

M fick tyvärr en lite tråkigare Alla Hjärtans Dag-present än vad han räknat med. Hans åtal mot regeringen inte fick någon förundersökning eftersom de ansåg att inga tjänstefel begåtts. Fastän anmälan handlade om högförräderi. Lustigt det där. Lika lustigt som när en clown berättar för dig att du har aids, eller nåt. 

This is why I need an agent.

• Nynnar/halvsjunger man ledmotivet till Doctor Who så fort det blir tyst under ett längre telefonsamtal med en tillfällig arbetsgivare skriker det inte 'jag är faktiskt proffzig!' direkt.

• Om man ständigt gör andra sci-fi referenser i syftet att förklara sig, säger även det att du är något av ett litet freak.
(Läs: Gremlins, Spiderman, Star Trek, Star Wars etc etc until the point of extreme embarassment...)

• Det skulle vara så bekvämt med någon som skulle prata pengar för en, en som verkligen var stenhård, för om inte jag passar mig och vaktar min nervösa lilla tunga är det lätt hänt att jag kläcker ur mig något i stil med "Nejmen det är ju bara roligt att ni tycker jag är duktig. Jag gör det för en cola och en påse chips!"

If one of us dies, then the other will too -I am locked in war with you*

Såja! Något som i historieberättandet alltid fascinerat mig och är ett ämne som ter sig romantiskt i mina ögon är nemesisförhållandet mellan två karaktärer. Ingen protagonist utan en antagonist, det vet vi ju. Batman vore ju (även om han redan är rätt så jävla) skittrist utan alla färgglada skurkar i sin närhet. Det är ju trots allt de - inte Batman - som för historien framåt, oavsett hur många flashiga prylar han är må ha.

Men, om man tar det ett steg längre. Om man skulle spekulera i att ingen av dem egentligen existerar, fo real, utan den andre. Som själsfränder fast med hat istället. Det är fan romantiskt. Eller så har det brunnit i skallen på mig, eller nåt. Men jag är bra sugen på att utveckla den idén och skriva en historia om två riktiga ärkefiender. Ni vet, som existerar enbart för att ta död på den andre men ändå bemöter varandra med en djup ömsesidig respekt. Och självklart måste de vara män, annars blir det inte sexigt. Det ska vara lite gay, på så sätt är allt i sin ordning. Ärade läsare; favoritärkefiender är alltså dagens fråga och jag vill veta just dina och varför de är så bra? Go! Go! Go!

*Utdrag ur Regenerate, Exterminate av trock-bandet (that's time lord rock, folks!) Chameleon Circuit. (Eh, ja. Har hamnat i en Doctor Who-fas igen. Whoops.)

Julklappstips för den nördiga och själviska: Tema Tennant

Han må se ut som en undernärd kyckling, men den här mannen... Åh, denne man... Doctor Who har aldrig varit hetare. Anyways, julhelgen brukar ju innebära horder av skräpfilm och man kan bara se Ett Päron till Farsa-filmerna så många gånger utan att bli fysiskt illamående, så:
• Ladda hem Doctor Who, med den tionde doktorn! Nu! ( dock är den nionde med i den första delen av samlingen vars torrent du hittar här, kanske verkar mycket, men let's face it, är du Doctor Who-novis är det lika bra att göra't ordentligt)
• Och om du sett alla avsnitt men fortfarande inte fattar varför han är så het, så drar du hem Casanova (BBC3 miniserie med något modesta sexscener, men vadfan, man tar vad man får...) med Tennant i rollen som den oförbätterlige förföraren.
Och allt detta borde du hinna se om du ligger i lagom tills på lördag då man kan se Tennant i Harry Potter och den flammande bägaren som går på 5an kl. 19. (Som faktiskt råkar vara min favorit-Potter rulle. Inte pga av Tennant då, utan andra anledningar, faktiskt. Jag blir inte förförd av allt han gör heller!)

NO pictures!!!

Som läsare av mången blogg ställer jag mig frågan om det inte vore på tiden att jag lägger upp foton på mig själv lite oftare, även om jag inte riktigt kan se varför jag borde. Jag menar, det ger ju texten mer personlighet och det är något jag uppskattar själv att andra gör... meneh. 1) Jag är inte särskilt photogenique 2) När jag väl försöker så använder jag mig av samma fyra miner 3) I can't dress for shit så nån dagens outfit kommer inte på fråga, möjligtvis typ dagens t-shirt och 4) Min kamera är undangömd på något skitlistigt ställe som jag hittade då vi flyttade och sen har jag glömt var i helvete det där skitlistiga stället var och can't really be bothered to look.

Hurpass viktiga är egentligen foton i en blogg? Mina favoritbloggar brukar bestå av text i majoritet, men jag fattar ju att man naturligtvis connectar mer med bloggaren i fråga om man får relativt nytagna foton på skribenten i nåt inlägg då och då. Är det liksom något som är viktigt för er, som läser mig? Vill ni ha mer bilder på mig?

It's not why I love him, but it's why I love him so much

Lite off, kanske, men vadfan: Hundbajsetikett?

Jag har haft hund i princip hela mitt liv och jag vet ändå inte vad som är rätt att göra i den här frågan, men inga av de sökordskombinationer jag lyckats drömma upp har gett mig svar så det har är i princip min sista utpost. (Jag ber om ursäkt på förhand, men det känns jävligt weird att vara en sån som hänger i hundforum)

Frågan lyder: Det händer ju ibland att hundar blir lite lösa i magen, och jag är en duktig, laglydande hundägare som alltid plockar upp efter mig men eh... Hunddiarré är inte det lättaste att plocka upp. Dock ser det ju inte så jävla fräscht ut, men majoriteten av bajset absorberas ju ändå av moder natur på nåt vänster och här i Göteborg så är ju sannolikheten att det fucking regnar bort innan dagen är slut rätt så stor. Men, SKA man plocka upp hundiarrén efter sig? Eller kan man med gott samvete låta det vara? Magdalena Ribbing!! Har du hund? Hur ska jag göra? GaaaH!

Kanske...

... är det de gamla telehora-takterna som sitter i, för jag blir liksom glad när jag ser det där. Dels för att jag kan hjälpa de internetsvaga med att hitta streamad porr och dels för att jag kanske förknippar runkande främlingar med en inkomst. I dunno. Either way, på tal om inkomst, så försov jag mig idag. Nätta tre timmar, bara. Jag avskyr att försova mig och jag kände mig ruskigt värdelös när jag väl kom fram till jobbet, tackolov var min chef mkt förstående och all was well, men eh... Jag kommer göra mitt yttersta för att något liknande aldrig händer igen.

In other news försöker jag fixa en spelning till brittiska duon Hi Spider här i Göteborg. Känner mig otroligt tönthäftig som inbillad tourmanager, och förhoppningsvis lyckas jag/Hi Spider fixa en spelning nån gång under mars nästa år. Se deras hiskeligt förvirrade myspace här. Anyways, anledningen till att jag försöker lyckas med det är att jag vill ha hit sångaren i bandet under Serieveckan, och det verkar som att han går med på att ställa ut och hålla föredrag helt gratis, och då vill man ju liksom ge snubben nåt i utbyte, eftersom tillgång till min fysiska person inte kommer på fråga. Jag är ju ingen konst-groupie, heller.

Fråga: Innan jag började tjata på ovan nämnda serieskapare/musiker om att komma hit och visa upp sig lovade han mig ett tryck eller två, men han har säkert glömt det och det känns ofint. Men jag gillar verkligen hans konst och skulle typ dö av lycka om jag fick dem. Påminna eller hoppas att han minns och ger dem till mig självmant?

Vi som borde säga hora?

En eftermiddag i högstadiet har jag träslöjd. Stereotypiskt nog är jag den enda tjejen i gruppen och lektionen börjar närma sig sitt slut, när jag går för att lämna mitt projekt i klasskåpet. Väl där möts jag av en klasskompis, som börjar prata med mig. Han är ingen jag gillar särskilt, rent utsagt är han ointelligent och ganska menlös, men går ändå hem hos brudarna av nån outgrundlig anledning som jag inte förstår, inte ens idag. Plötsligt har han handen mellan mina ben och tar mig på fittan.

Jag ser såklart rött och utan att tänka närmre på det armbågar jag honom i nyllet. Han skriker till och vässkrattar. Jag vet inte ens om det var rätt handlat av mig. Jag vet bara att jag handlade och det är det enda som faktiskt spelar roll. Han gjorde aldrig om det och jag erkände knappt hans närvaro efter det. Idag har han en dotter, vet jag. Geniet gjorde nämligen en 15-åring med barn året därpå. But that's norrland for you.

Jag hade inte ens rykte om mig att vara en hora i högstadiet. Killar var en annan ras som intresserade föga och visserligen var jag frispråkig men jag var en nörd. Och nördar brukar sällan ses i sådana dager i högstadiet, det är ett som är säkert. Men min fitta var tydligen up for grabs ändå. Så oavsett social klick, utseende eller bakgrund så är din fitta allmänn egendom för vissa. Din sexualitet är öppen för spekulation och utbrodering för alla som känner sig trugade att ha en åsikt i ämnet. Det är förjävligt. Och hora är ju ett sånt tacksamt tillmäle. Har inte riktigt samma schvung som t ex kukhuvud.

Everybody loves Damon har en poäng. Och hur behjärtansvärt det än må vara så känns det lite fel väg att gå med 'DU kan vara hora!'-grejen. Iofs kan jag inte säga att jag själv har en bättre lösning på att 1) tjejers sexualitet ska ses som något sämre och 2) att horstigmat finns därefter och 3) att folk generellt är förbannat respektlösa oavsett kön och att en attitydsförändring förmodligen måste komma från grunden, dvs genom attityder inom hem/skola - inte genom någon sorts re-claimande av 'horan', om ni fattar vad jag menar? Att börja kalla den som tidigare använt samma begrepp om dig för just det begreppet känns bara jävligt dödfött. Har man nån gång provat det i praktiken vet man ju att man i princip förlorat så fort man yttrat första stavelsen.

Vafalls? Är det FRA/CIA/NWO-spionage?

Eh. Alltså. Igår skrev jag inget. Innan igår har jag varit en liten surpuppa som bloggat för lite för att jag är jävligt oinspirerad och tråkig just nu, men ändå hade jag cirkus 70 tappra själar som kom hit dagligen. Sånt är mysigt, det gör mig glad. Men så igår hände något. Vad, vet jag inte men jag blir nojig. Från ingenstans dyker 250+ nånting pers till in. Inte från nån länkning, inget sånt. Bara helt oprovocerat.

Och även om siffrorna är awesome så undrar jag ju såklart vad i hela friden det beror på. Är det kvantfysik? FRA? Eller bara my totally awesome self? Meneh. Ja, iofs kan jag ju inte se vilket intresse FRA skulle ha i mig - but that would sort of defeat their purpose, eller hur?

Also, I made this VIII

I min frustration över världen, gjorde jag den här samtidigt som jag igårnatt såg Esoteric Agenda, och slet mig i håret över att ingen kommenterat min förra inlägg. Så det fick bli gammal hederlig pretto- OMG-teckna-slarvigt-och dra på lite gradients-så ser det sådärskithäftigt ut-grafik. Bra band dock, Navid Modiri & Gudarna. De gör mig glada när frustrationen över att folk inte reagerar på viktiga saker blir för stor och jag överväger att lägga upp bilder på hundet och berätta cutesy djuranekdoter som ingen jävel vill höra men generar typ 100 kommentarer i de stora bloggarna. Det låter gubbigt, jag vet, men vadfan - jag är en gubbe instängd i en 24-årig tjejs kropp och att folk inte engagerar sig eller orkar bry sig om viktig_skit gör mig asförbannad.

Förra veckan drog jag och syrran ut i skogen med hundet och plötsligt frågade hon mig om jag visste att tidelag var lagligt i Sverige. Jag svarade att jag har bloggat om det typ två gånger och uttryckte mitt missnöje över att hon inte tagit in informationen. Dock har jag överseende med henne, eftersom hon är min syster och tvingas höra på mig rätt mycket och kanske har tröttnat på mitt gnäll efter 22 år ihop. Phblä. Orka.

Men det är ju just det. Jag vill orka engagera folk, men jag når ut till alldeles för lite människor för att det ska märkas ö h t. Och det frustrerar mig att folk som NÅR ut inte gör något av det enorma inflytande de faktiskt har. Och i såna lägen frustrerar det enormt att de största bloggarna i sverige handlar om dagens outfit. Visserligen är jag inte mycket bättre själv, men jag försöker åtminstone då och då med den tid jag har efter jobb, bokjobb och annat. För jag är inte bara de bilder jag gör, jag är en tänkande, kännande person som intresserar sig för mycket. Kanske därför bloggen är lite spretig ibland, men hur kul är ensidighet?

Äh. Jag tror att vi kan avskriva det här som ännu ett case of the mondays.