En eftermiddag i högstadiet har jag träslöjd. Stereotypiskt nog är jag den enda tjejen i gruppen och lektionen börjar närma sig sitt slut, när jag går för att lämna mitt projekt i klasskåpet. Väl där möts jag av en klasskompis, som börjar prata med mig. Han är ingen jag gillar särskilt, rent utsagt är han ointelligent och ganska menlös, men går ändå hem hos brudarna av nån outgrundlig anledning som jag inte förstår, inte ens idag. Plötsligt har han handen mellan mina ben och tar mig på fittan.
Jag ser såklart rött och utan att tänka närmre på det armbågar jag honom i nyllet. Han skriker till och vässkrattar. Jag vet inte ens om det var rätt handlat av mig. Jag vet bara att jag handlade och det är det enda som faktiskt spelar roll. Han gjorde aldrig om det och jag erkände knappt hans närvaro efter det. Idag har han en dotter, vet jag. Geniet gjorde nämligen en 15-åring med barn året därpå. But that's norrland for you.
Jag hade inte ens rykte om mig att vara en hora i högstadiet. Killar var en annan ras som intresserade föga och visserligen var jag frispråkig men jag var en nörd. Och nördar brukar sällan ses i sådana dager i högstadiet, det är ett som är säkert. Men min fitta var tydligen up for grabs ändå. Så oavsett social klick, utseende eller bakgrund så är din fitta allmänn egendom för vissa. Din sexualitet är öppen för spekulation och utbrodering för alla som känner sig trugade att ha en åsikt i ämnet. Det är förjävligt. Och hora är ju ett sånt tacksamt tillmäle. Har inte riktigt samma schvung som t ex kukhuvud.
Everybody loves Damon har en poäng. Och hur behjärtansvärt det än må vara så känns det lite fel väg att gå med 'DU kan vara hora!'-grejen. Iofs kan jag inte säga att jag själv har en bättre lösning på att 1) tjejers sexualitet ska ses som något sämre och 2) att horstigmat finns därefter och 3) att folk generellt är förbannat respektlösa oavsett kön och att en attitydsförändring förmodligen måste komma från grunden, dvs genom attityder inom hem/skola - inte genom någon sorts re-claimande av 'horan', om ni fattar vad jag menar? Att börja kalla den som tidigare använt samma begrepp om dig för just det begreppet känns bara jävligt dödfött. Har man nån gång provat det i praktiken vet man ju att man i princip förlorat så fort man yttrat första stavelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar