söndag, december 14, 2008

Kritik, part deux

Satt och snackade med en gammal klasskompis häromdagen på msn, och drev honom lite till "vansinne" när vi kom in på ämnet kritik kontra personlig smak. Jag är ju, som jag hoppas ni förstått vid det här laget, för alla former av kritik men det finns ju såklart saker man måste ta i beräkning när man skall ge sig på detta delikata ämne, som t ex skaparens grundförutsättningar, teknikkunskaper, högstanivå och baktanke med bilden.Detta gäller alltså när jag ska ge mig på att kritisera folk jag känner, något sånär, inte främlingar. Och, oftast faller det sig så att jag/vi skickar alster framoch tillbaka över msn under arbetsprocessen för att se till att det blir så bra som möjligt.

Hsh, klasskompisen skickade en länk, bad om kritik och undrade samtidigt vad jag pysslade med, varpå jag skickade iväg en prt scrn på fylliga damen nedan. Iofs föddes vår diskussion från en ren missuppfattning från min sida, när han sa att han inte gillade den blåa linearten, varpå jag genast förutsatte att påståendet handlade om att det blå skar sig mot någon annan färg eller skulle bli mer dramatisk om jag använde t ex svart. Vilket inte stämde alls, utan var bara en kommentar från hans sida om vad hans själv föredrog.

Som den dramaqueen jag är började jag naturligtvis genast harva på om att personlig smak inte hör hemma när man ska ge kritik, eftersom det inte spelar någon roll för hurpass väl bilden är genomförd, med ovan nämnda orsaker tagna i beaktning - då kvittar det ju faktiskt om man helst velat se den i en annan färgskala, bara för att den färgen ligger en närmast om hjärtat. Vilket han inte alls höll med om, eftersom han ansåg personlig smak kan få en att ändra uppfattning om en bild och testa nya saker.

Men - och jag tror att vi är olika på sättet vi jobbar, han och jag - det brukar jag göra ändå, för att se vilken väg jag vill gå. Smälla på en massa olika färger på t ex gråskala, bara för att se vad jag gillar bäst. Och jag förutsätter även att när man skickar bilder så har man en relativt klar bild över vart man är på väg. Men jag kanske gör fel i det?
För övrigt tror jag att jag är ganska dålig på att kritisera. Den enda jag faktiskt kan göra det med utan bekymmer är M, och då kan tonen bli rätt hård men hjärtlig oss emellan, men vi vet båda två att det är för vårat eget bästa. Jag har lite svårt att balansera det där, tror jag.

För det handlar ju mycket om tillit till den man ska kritisera och bli kritiserad av och inte att förglömma - kritikerns egen kompetens, I guess. Mycket svårt, hsh. Och nej, there's not an actual punch-line to this story. Sorry.

3 kommentarer:

Jon Gustav sa...

När jag frågar om kritik är det ju just KRITIKERNS personliga smak jag är ute efter. Jag frågar efter kritik för att själv få kritisera mitt tänkande i själva processen. Låt oss säga att en person säger till mig "Jag gillar inte att du använder ordet x istället för y där.", det får mig att granska texten i frågor som jag själv inte hade kommit att tänka på. Kanske om ordet x passar bättre enligt mig så använder jag det, däremot kan jag ju själv ändra mig och kanske ändra till ordet y för tanken hade inte slagit mig än.
Jag brukar till och med fråga personer som har totalt annorlunda smak än vad jag har för att veta om jag är på rätt väg, om de gillar det jag gör så gör jag inte rätt :)

Elin J sa...

Haha, det där sista var smart;) Och visserligen förstår jag vad folk är ute efter när de anser att den personliga smaken hör hemma i kritiken, men personligen kan jag bara inte hålla med om det. SEN är ju frågan hurpass mycket man kan separera sin personliga smak från objektiv kritik, om det ens är möjligt, eller om man bara är olikabra på att maskera det;)

NiklasJ sa...

Det blev ett rejält inlägg om vår vilda diskussion det här. Jon Gustav tar upp poänger som var precis det jag menade, när det gäller exemplet om x och y. :)
Bra att du nu har fått lite inblick i hur man kan skilja sig åt, precis som jag har lärt mig en del. Det blev ju lite heta känslor där...iaf från min sida :P