skip to main |
skip to sidebar
Nu är ju jag ingen fotoredigeringsexpert, men jag gjorde åtminstone ett tappert försök. Ska jag vara ärlig orkade jag inte ens ta på mig en behå för tillfället, I’m only double A but I’m thinking triple X, ni vet. Snubblade in på en lite halvvidrig blogg som jag inte kunde slita mig ifrån, där alla fjortisbloggares div. bråk gicks igenom tillsammans med photoshopmissar. För det är visst något de ägnar sig åt, de där fjortisbloggarna. Och ok, att de inte är särskilt bra på det så man märker det, men det är ju verkligen supertrist att de ens känner behovet att hela tiden behöva deras redan fina kroppar/ansikten. De är ju under 20 allihopa, knappt färdigväxta och med hur mycket inflytande som helst. Så jävulskt trist att man inte kommer från smalhetsen nånstans. Bloggosfären, som man tycker borde vara en aldrig sinande källa för omväxling,är då den är som störst, precis lika likriktad som all annan populärmedia. Länk till tee här.
Hur tur hade inte jag som hade ett par 3Dglajjer som bara låg och samlade damm då? Det lönar sig visst att vara en hoarder ibland, minsann! Det här börjar faktiskt bli lite roligt. Funderar tillochmmed att ta detta to teh max och redigera morgondagens bild lite. CGI FTW! (Länk till tee här.)
Jag funderade på hurpass snygg man ska orka göra sig i hela den här foto/teegrejen och efter 20 misslyckade bilder tröttnade jag helt enkelt och följde ett av Åsas förslag; en tandborstningsbild. Länk till tee här.
Insåg till sist att spegelfotandets ädla konst underlättas ENORMT om man stänger av blixthelvetet. Blev dock förbannat suddigt ändå. Men, men - har ju typ två veckor på mig att förfina camwhorandet. Vill ni ha en tydligare bild på trycket (och kanske köpa teen själv) kan så göras här.
Nu govänner, tänkte jag experimentera lite ett tag framöver. Det är så att jag beställt en shitload med t-shirts, så jag tänkte go modebloggare on your ass i ca. två veckor med inslaget Dagens Tee - som påbörjas imorgon. Tips mottages gärna hur i helvete men bäst modebloggsfotar sig själv. Har testat i min spegel men det går fan åt helvete. Så alla vana camwhores - ge mig era bästa grepp och what not to do's i kommentarerna, plx!
Jag blir galen. Det hela började egentligen förra veckan, då jag läste Fridah Jönssons metrokrönika om hennes oförstånd för att visa att man stödjer en kamp för/mot ngt. Intetsägande krönika overall och jag avfärdar det med ett "Hon är ju tonåring fortfarande. Jaja." för att sedan komma till det lilla plus/minusinslaget de alltid har i slutet av krönikan. Där skriver Fridah, som minus; Malin Wollins krönika i lördagens Aftonbladet om vad hon ska säga till sin dotter om sex: "Ät inte p-piller. Ingen man stoppar i sig hormoner, så varför ska du?". Eh...?
Eh? Ja du Fridah. Du kanske tycker att det här låter helt barockt, men Wollin har faktiskt en poäng. Det finns ickehormonsbaserade preventivmedel och är man två om att knulla så kan man tycka att alla risker inte ska tas av en person hela tiden. Och ja, visserligen skulle jag kunna avfärda även detta med "hon är ju tonåring" men det är något med p-piller som kan göra mig helt jävla vansinnig. Att tjejer fortfarande äter dem, då. Och att de manliga p-medel som diskuterats aldrig kommer. Jag skulle kunna skriva mer om det, men två till har gjort det så mkt bättre den här veckan; Gustavs Pillow Talk och Joanna Rytel i Expressen. Läs dem. Snälla.
Jag börjar bli berzerkargångsbenägen istället för mer än lovligt upprörd när jag får höra om ännu en tjejkompis som drabbats av cepebiverkningar av sina p-piller. Blodproppar ÄR på riktigt. Det händer. Andra inte så kul biverkningar är ju, förutom depression, minskad sexlust etc etc, missbildningar i fiffin som orsakar blödningar under sex. Det händer. Och det händer tjejer jag bryr mig om väldigt mycket. Inte för att jag önskar dessa biverkningar på snubbarna jag känner, men jag vill att det ska uppmärksammas som ett problem.
Har hamnat i något sorts kreativt limbo
som består till 90% av självhat och till 10% av självömkan och jag kommer på mig själv med att rikta bittra tankar mot allt och alla - men sånt här händer, det går över och det är bara att vänta ut det. Försöker skynda på processen med bra film och bra serier för nya intryck, färger, former. Konst (fast det är i viss mån kontraprodutivt, eftersom jag är pissdålig på att måla och då förbannar mig själv över att jag minsann i kan det heller.)
Jag är medveten om att jag i många lägen kan verka tjatig och förbannat känslig när det kommer till det kreativa v/s självförtroendet v/s självkritik och jag funderar ofta på om det bara inte är bättre att hålla käft om det och låtsas som att allt är lugna gatan, men så kommer jag på mig själv att snubbla förbi random fjortisblogg där jag möts av ett fejkad självförtroende, dåligt redigerade bilder på blogginnehavaren och intalar mig själv att det behövs en motpol. Schmut sa något liknande efter Blogawards som jag håller med till fullo.
Jag vill inte vara yta. Jag vill att ska veta att jag är en människa med och att jag, oavsett hur mycket jag älskar att teckna, ibland hatar att jag älskar det och att jag mår så förbannat dåligt när jag inte kan. När the white sheet of death stirrar tillbaka på en och man blir frustrerad och arg för att man vet att det finns därinne.
EDIT: Om jag mot alla förmodan har en snuskrik läsare som vill muntra upp mig lite, skulle de här ta mig en bra bit på vägen. Jag har storlek 41.
Nu är ju jag ingen fotoredigeringsexpert, men jag gjorde åtminstone ett tappert försök. Ska jag vara ärlig orkade jag inte ens ta på mig en behå för tillfället, I’m only double A but I’m thinking triple X, ni vet. 
