lördag, januari 31, 2009

"DO you mean anal sex?"


Som att jag inte gör det nog svårt för mig med att som vuxen skaffa nya vänner (med min übermenchattityd, typecasting och whatnot) så är detta ännu en kvalifikationsfråga; Man måste förstå briljansen hos Mitchell and Webb. Tyvärr ter det sig svårare än vad man kan tro, eftersom det tydligen är "knepig" humor - dvs, inte "haha, han bajsade ner sig"-humor, utan "haha, han bajsade ner sig under ett möte och blev tvungen att sitta i 7 timmar så bajset torkar in lite och har problem med att förklara den mystiska lukten"-humor och som jag förstår det är det för pinsamt för de flesta att bara se på, trots att det bara är fiktion. Men jag... Jag skulle kunna gifta mig med filmen det är inspelat på. Det är SÅ briljant.
(Jag har sagt det förr, men om poängen gick förlorad - SE PEEPSHOW och That Mitchell and Webb Look, ffs!)

torsdag, januari 29, 2009

Superextremedetailshotpånåthalvhemligt

Jag har varit snål med bilder på sistone, jag vet. Men det bästa jag kan göra är att zooma in på en större grej jag pillat på när tid funnits. Det visar sig vad det är relativt snart, men, alltid kul att retas lite.

Varför ljuga? Jag typecastar mina vänner.

OBS│Fylleblogg.

Ok, pojkvännen och jag är nyss hemkomna från en liten gettogether ett stenkast från avenyn (läs: Modesty) med...gah. Jag tar hela det här blogginlägget som en ren och skär ursäkt på att få gnälla av mig för att jag fyller 25 snart, ok? Yes, folk som knappt såg byxmyndiga ut vistades i samma lokal som yours truly och jag, på fullkomligt allvar, skällde ut ett raggande par som blockerade min väg i en trappa (återigen, stundande 25årskris, glöm inte) och skämdes inte en sekund. Tvärtom, jag gav osynliga kudos till 75-åringen som beställde ett glas champagne jämte mig i baren runt kl. 23. Kindred spirits, som man säger.

Hsh, poängen (note to self: kolla rubriken du satt på inlägget när du tappar tråden, idiotjävel!) med inlägget var - jag blir inte yngre, jag orkar inte slösa tid på ointressanta människor längre. Min attentionspan på krogen är likamed 0, och även om det kanske skulle bli skitbra om jag bara gav det en chans så KAN_JAG_INTE_UMGÅS_MED_"NORMALA"_BRUDAR. Det funkar bara inte. Det är för mycket snack och för lite självändamål i 100% av fallen. Orka. Jag orkar inte lyssna på ändlösa haranger om vemsom gjort vad med vem och hur resan till Långtbortistan var det bästa du gjort och det är den underbaraste platsen på jorden och hur du "fann" dig själv. Du kommer ändå att förbli en brudjävel i mina ögon. 

Varje gång jag fyllnar till kan jag inte för mitt liv förstå varken heterosexuella killar eller lesbiska tjejer. För kontentan kommer alltid ner till jävligt mycket tomgångsprat om oviktiga saker, and frankly my dear, I don't give a damn. Brudar, jag tror ju på er! Varför är ni så förbannat tråkiga!? Nån gång, bara nån jävla gång, skulle vilja bli positivt överraskad och sluta upp med er istället för mitt vanliga grabbgäng. Snälla, varför kan ni inte bara motbevisa mig? Släng bort kom-och-ta-mig-uringningarna och visa lite jävla substans istället. Ni vet ju så mycket bättre än att skaka rumpan till remixer av Oasis Wonderwall/Jackson 5's I want you back. Jag vet ju det innerst inne.

(Men, killar, ni är inte mycket bättre heller. Särskilt inte du som stod i toakön med mig och inte ens visste var Västerbotten låg. Skämmes.) Godnatt nu. Jag blir en übermench när jag dricker. Jag vet. So not cool. Nån gång ska jag berätta vad som händer när jag är full/uttråkad som värst. I used to be such a nice person.

tisdag, januari 27, 2009

Och vad gör vi? Vi åker spårvagn!

Hört i speakersystemet på 6ans spårvagn vid Ullevi Norra igårkväll:

- Vi skulle alltså ha passerat SKF nu. Tänkte att det var bäst att informera om det. Det är de här nya vagnarna, de gamla krånglar aldrig!  Och inte säljer vi biljetter längre heller så nu slutar åtminstone JAG att ta det här på allvar!

Det är iallafall en liten tröst att spårvagnschaufförerna blir minst lika irriterade av förseningarna som oss resenärer. Vem du nu än var, du blev min hjälte igår.

EDIT: Som grädde på moset satt jag och läste Fight Club för 111:e gången samtidigt som detta utspelade sig. Det var lite Project Mayhem-känsla över hela grejen. Fast snällt och svenskt.

tisdag, januari 20, 2009

You're too tall. I don't trust tall men. Tall women... ah, that's a different story!

Längden är konstant, det är därför jag nämner den så ofta och anledningen till att jag tar upp den ÄN en gång beror på ingen mindre än min egen lillasyster, som för tillfället florerar bland män som är genomsnittligt kortare än your average Jonas Svensson... Och min syster, precis som många andra, är lite för fast i tänket att snubben måste vara längre för att hon ska få känna sig som en KVINNA.

Och visst vore det frukansvärt bekvämt om man fick allt sånt serverat per automatik bara för att man hittar en snubbe som är lagom snygg och åtminstone 5 cm längre än en själv? Så man får vara den lilla skeden, få pannpussar, bli bakifrånkramad utan att det ser lite ansträngt ut och dylika parstereotyper? Nja. It's not all that great och in the great scheme of things så är det absolut inte sånt som får mig att känna mig som en kvinna.

Nu, jag är absolut inte kvinnlig - tvärtom. Det mesta som anses kvinnligt är helidiotiska saker som jag lärt mig utföra från tidningar som dumdristig tonåring. Cosmopolitan lärde mig vad som är kvinnligt, och ingen man i världen - oavsett längd - kommer att ändra på det faktum att det som gör en kvinna är ritualerna. Raka ben, armhålor, kön, sminket, noppningen av ögonbrynen, att fnissa och sen titta upp i objektet för förälskelsens ögon lite förläget sådär, att sucka sådär lagom uppgivet när man inte orkar bemöda sig med att läsa en bruksanvisning ordentligt och få närmaste karl att hjälpa en. Sånt är inget man föds med. Sånt tränas in. Men det vet vi ju.

Jag önskar bara att min syster och andra ville komma från det tänket, för man går miste om en massa fint när man hela tiden exkluderar människor p g a något så löjligt som ett par centimeter och inse att du är precis så mycket kvinna som du vill vara, helt på egen hand. Jag är asless på att försöka leva upp till nån jävla fantasibild om hur jag borde vara, så jag har slutat. Tack och lov har jag en karl som mer än gärna omfamnar detta. För ibland försöker jag, när min vanliga rutin inte funkar, att sucka sådär uppgivet, musta upp lite fukt och sätta på de stora ögonen... Varpå min kortare man direkt börjar garva och berätta hur han sett bättre skådespel i lågbudgetporr. Funkar inte. För han blev inte kär i "kvinnan" Elin, han blev kär i den klumpigt framfusiga och stabila norrlänska jag är. Att förminska mig själv vore ju att förlora. 

Jag frågade M häromdagen om han nånsin tyckt att det varit jobbigt att jag är större än honom (för det är jag ju, till både volym och längd) varpå han svarade att
"Nej, men jag stör mig på att det finns människor som stör sig på det."
Och jag förstår honom. För, oavsett om det spelar roll för honom och mig, så finns det ju ändå osäkra människor därute som inte förstår dynamiken. Som inte vill förstå. Och jag kan inte greppa det.

För skådespelare och rockers är det ju vardagsmat, de dejtar ju modeller oftast. Men då blir ju frågan helt annan, då är ju kvinnans längd ett kvitto på skönhet och framgång - en statussymbol. Men om man bara är vanlig och lång, och blir tillsammans med en kortare kille, ser det då ut som att man nöjer sig? Eller bara att man är obrydd?

Vad tänker ni när ni ser par på stan där tjejen är längre? Lägger ni ens märke till oss?

söndag, januari 18, 2009

Taking the gnäll back to a hardcore level.

Det vore så skönt att bli arg på något snart. Det var så längesen. Men jag har varit sjuk i feber/halsont/digerdöden/frossa/dubbel bongo eller vad fan det nu är aslänge nu. Jag luktar som en gulaginmate. Jag gråter oprovocerat till Oprah. Jag har fan inte energin att bli förbannad på ngt, och det gör mig lite ledsen.

onsdag, januari 14, 2009

This is why I need an agent.

• Nynnar/halvsjunger man ledmotivet till Doctor Who så fort det blir tyst under ett längre telefonsamtal med en tillfällig arbetsgivare skriker det inte 'jag är faktiskt proffzig!' direkt.

• Om man ständigt gör andra sci-fi referenser i syftet att förklara sig, säger även det att du är något av ett litet freak.
(Läs: Gremlins, Spiderman, Star Trek, Star Wars etc etc until the point of extreme embarassment...)

• Det skulle vara så bekvämt med någon som skulle prata pengar för en, en som verkligen var stenhård, för om inte jag passar mig och vaktar min nervösa lilla tunga är det lätt hänt att jag kläcker ur mig något i stil med "Nejmen det är ju bara roligt att ni tycker jag är duktig. Jag gör det för en cola och en påse chips!"

söndag, januari 11, 2009

Where's all the fun and games? Wait a minute, this is no holiday

Pojkvännen ska på familjemiddag hos sin ömma moder ikväll, så jag blir gräsänka ett par timmar - något jag nästan ser skamlöst fram emot. Jag älskar ju att vara sambo och vi är duktiga på att ge varandra vårt egna utrymme, men det är något visst med att skita med öppen dörr, att få peta näsan utan att mörka och äta sånt som den andre blir illamående av (soppa/popcorn/tomatjuice) och se på Doktorn tills man savat ner allt inom en radie av 2 meter. Too much information? Mjakanskemenskitsamma.

Och såklart, jobba. Är ledig från mitt dayjob i helgen så jag ska ta igen en massa tecknande som gått förlorat under julhelgen och ett nytt litet projekt som Jenny B rekommenderade mig för! (Underbara kvinna, tack!) Jag måste verkligen sluta skriva att jag ska jobba hela tiden, även om det är sant och sannerligen den bistra verklighet jag lever i just nu, där jag varje dag undrar om man verkligen inte måste vara lite hjärndöd för att försöka bolla allt på det här viset. Det har kommit lite till den punkten då jag ser kontorslandskap i ett fluffigt, rosa ljus med vaselin på linsen och en verklighet där man inte är totalt dagavill (eftersom jag ofta jobbar helg kvittar det ofta vilken veckodag det EGENTLIGEN är för andra, för för mig flyter allt ihop) och man super sig redlös varje helg i brist på annat verkar... tilltalande.

Men, det är inte det liv jag valt. Jag visste att det skulle bli såhär och kommer så vara ett bra tag framöver så det är lika bra att BARA_BITA_IHOP_OCH_GET_SHIT_DONE oavsett hur grinfärdig man än blir ibland. Such is life, friends och jag vet att många av er lever i en likadan värld, det är bara att jag är mer gnällbenägen (det är det norrlänska, kan inte hjälpas) and stuff.

fredag, januari 09, 2009

And so it seems, only in dreams

Drömde just att jag cruisade ett antikvariat, mest med vaser och skit. Så - i en liten trälåda på golvet ligger den - en utgåva av Fight Club från 60-talet (...) rikligt illustrerad av Ralph Steadman. Det är den finaste boken jag nånsin sett. Jag går fram till kassan för att betala, men tanten bakom verkar motvillig att sälja den till mig. Efter lite munhugg går hon tillslut med på det, MEN SLÅR HÅL I BOKRYGGEN MED EN JÄVLA HÅLSLAGARE! Kärringjävel. Sånt förtjänar man ju att skjutas för.

torsdag, januari 08, 2009

Nobody (Ukulele version)


Orginalet. Men man kan inte vara nere med en ukulele i närheten. Fact.

onsdag, januari 07, 2009

Dicken shizze allen bajze

Kukjanuari. Jag fattar inte vad som pågår i mig nu, men det är inte roligt. Jag känner mig ensam, trots att jag vet att jag inte är det. Jag känner mig fet och ful, osexig men ändå som en jävla snusktant. Obegåvad, ointressant, omotiverad, lättprovocerad, mens-tjejig©Elin Kling, känslig och tar allt personligt. Och så luktar jag illa också.

Tackolov har jag dåligt tålamod, så deppar jag ihop räcker det max 3-4 dar. Snart har ni mig tillbaka, dontcha worry.
It's just one of those days.

tisdag, januari 06, 2009

Also, I made this XIII: Fråga inte ens.

Det skulle bli en pastiche på den här bilden av Nikhil Singh, men istället blir det en appsykidelisk version av en vilsen Dr. Manhattan. Eller nåt. Skrämmande när man inte förstår vad som pågår i huvudet på en själv.

Edit: Länken till Nikhils bild funkar inte, man kommer till en slideshow istället=(

Conversation never runs dry

M: - Hur tror du att en fis på tvären ser ut?
Jag: - Som en falukorv ungefär.
M: - JAG VISSTE att du redan skulle ha en grafisk föreställning om det!

Jag: - Hur tror du att en ser ut då?
M: - Som en gasbehållare som är för hårt åtskruvad, typ.
Jag: - Du är ju totalt fantasilös! Det där är ju hur oorganiskt som helst! Den ska ju ändå kunna slinka lite i tarmen, bara det att böjen fastnar på sina ställen. Som en falukorv - fast med luft istället.

Måste skaffa webcam

Min bror är för dålig på att kommunicera via text. Men det räcker faktiskt med att bara titta på honom, oftast. I bakgrunden ser man även min lillesyrra som drar till Rom idag, för studier och syndigt leverne. (Capsen är f.ö totalt avsiktlig. Man måste ju ge honom åtminstone en liten suck i helvetet att uppfatta själv vad jag skriver.)

lördag, januari 03, 2009

Du kan vara Bloggkommentator.

Jag fattar att det rör sig en generationskillnader många gånger, men Bloggkommentatorerna har stagnerat så inni helvete på sistone. Jag har ingen aning om vad som hänt, dock säger cynikern i mig att det är för att en av dem fått barn. Meneh, så dum är jag ju inte att jag går med på vad mitt cyniker-jag säger. 

Jag fattar att det måste vara jävligt träligt att gå igenom alla de bloggar som de inte läser av rent egenintresse, som vi andra, utan mer eller mindre tvingas till att sitta igenom dussinet chailattes, fruktsallader, camwhorande och mindre genomtänkta skrifter från tjejer vars största intressen är typ de själva PÅ DAGLIG BASIS. För mig låter det ju som tortyr i stil med waterboarding. För tyvärr är det ju så att majoriteten tjejer i åldern Kenza/BlondinBella/Stina-Lee inte har några hobbys och då är det väl inte så konstigt att egot blir den hobbyn när man har en blogg. Och när man har över 20k läsare dagligen som läser en utifrån att man verkar vara en glad jävel, som blir överlycklig bara man köper en ny tröja, behöver inte vara dyr, H&M duger fint, så är det väl kanske bäst att upprätthålla fasaden som inbringar cash. (Fast å andra sidan kunde ju iofs hela bloggosfären må bra av någon form av ego-skatt. Mig själv inkluderad.)

Det här inlägget är, som kanske framgår, en reaktion på inlägget om Annika Marklund. Där dog det bara för mig. De har inte fattat nåt, alltså. När de "upptäckte" Hanna Fridén fick bloggen sig ett uppsving, och jag trodde att en förändring var på gång, men ibland är jag för godtrogen i förtid visar det sig. Efter ett tag följde nakenmoralpanik, sexmoralpanik och allvarligt talat, efter ett tag behöver man mer än spekulationer i Stina-Lees kärleksliv eller div. konstateranden om att Linda Rosing älskar hela världen men stavar lite dåligt.

Ya.Rly. Så kiss your länkning* goodbye Bloggkommentatorerna, för det här funkar inte för mig längre. Det är inte jag, det är ni.

(* Detta är alltså en principiell gest. Jag fattar ju att jag inte genererar särskilt mkt trafik till dem alls. Men bort ska den!)

fredag, januari 02, 2009

Nyårslöftet:

I år ska jag INTE flytta. Lagom lätt att hålla (hånskrockade hon och sänkte klorna ännu djupare i sitt förstahandskontrakt) och det är fan på tiden. Förra året flyttade jag 3 gånger. Året innan det, 1 gång och året dessförinnan två gånger. Det är nog nu, tycker jag.

torsdag, januari 01, 2009

Förstoppad, ledig och tvärsöver

Gott nytt år, people! Hoppas ni hade kul igår och alla fester ni var på var till belåtenhet. Jag stannade hemma (ny tradition, men den verkar lovande) och såg Monty Pythons Meningen Med Livet i bästa anti-anda. Eller not really, men jag anser mig vid det här laget ha varit på tillräckligt många nyårsfester för att veta att jag inte missar något. (Min förvandlingsprocess till att bli en tvättäkta gubbe är alltså nästintill komplett!)

Jag har varit singel på nyårsfester, jag har varit ihop på nyårsfester. Jag har varit nykter, salongs, hög och pruttfull. Jag har haft fantastiska hook-ups och såna värdelösa strul att den enda utvägen verkade vara att flå mig själv som enda sätt att bli ren. Och efter alla eskapader så har jag insett att det kvittar om man har någon att stoppa tungan i på tolvslaget. Musiken kommer aldrig att vara bra, nyårslöftena som avges kommer aldrig hållas och festerna lever aldrig upp till de förväntningar som folk av nån anledning alltid förknippar med teh nyårsextravaganza. Så, jag drar hellre på en fest som inte alla blir asdeppade av om den nu inte lever upp till förväntningarna. En lågprestationsfest med goda vänner en vanlig torsdag brukar fan vara så mkt bättre än när folk gassar upp sig i paljettkreationer och struthattar med glitter.

Att jag var astrött efter en längre jobbperiod kan också ha spelat in iofs, men jag inbillar mig att läget hade varit rätt så oförändrat iaf. Hemmahamburgare + whisky/coke + MP = a fucking nice evening. Gott sällskap med, såklart. Och, eftersom jag är en öm hundägare så kändes det som rätt sak att göra, hundets första nyår. Om man bortser från ett mindre skrämselskall 5 timmar INNAN tolvslaget ( vem i helvete är så raketglad att de inte kan hålla sig FEM JÄVLA TIMMAR och vem är så IDIOTISK att de avfyrar dessa på en skola i ett villaområde???) så klarade han det jättefint. Inte rädd alls, den lilla mördarmaskinen.

Oh, och jag har inte bajsat på jättelänge. Fun times.