tisdag, januari 20, 2009

You're too tall. I don't trust tall men. Tall women... ah, that's a different story!

Längden är konstant, det är därför jag nämner den så ofta och anledningen till att jag tar upp den ÄN en gång beror på ingen mindre än min egen lillasyster, som för tillfället florerar bland män som är genomsnittligt kortare än your average Jonas Svensson... Och min syster, precis som många andra, är lite för fast i tänket att snubben måste vara längre för att hon ska få känna sig som en KVINNA.

Och visst vore det frukansvärt bekvämt om man fick allt sånt serverat per automatik bara för att man hittar en snubbe som är lagom snygg och åtminstone 5 cm längre än en själv? Så man får vara den lilla skeden, få pannpussar, bli bakifrånkramad utan att det ser lite ansträngt ut och dylika parstereotyper? Nja. It's not all that great och in the great scheme of things så är det absolut inte sånt som får mig att känna mig som en kvinna.

Nu, jag är absolut inte kvinnlig - tvärtom. Det mesta som anses kvinnligt är helidiotiska saker som jag lärt mig utföra från tidningar som dumdristig tonåring. Cosmopolitan lärde mig vad som är kvinnligt, och ingen man i världen - oavsett längd - kommer att ändra på det faktum att det som gör en kvinna är ritualerna. Raka ben, armhålor, kön, sminket, noppningen av ögonbrynen, att fnissa och sen titta upp i objektet för förälskelsens ögon lite förläget sådär, att sucka sådär lagom uppgivet när man inte orkar bemöda sig med att läsa en bruksanvisning ordentligt och få närmaste karl att hjälpa en. Sånt är inget man föds med. Sånt tränas in. Men det vet vi ju.

Jag önskar bara att min syster och andra ville komma från det tänket, för man går miste om en massa fint när man hela tiden exkluderar människor p g a något så löjligt som ett par centimeter och inse att du är precis så mycket kvinna som du vill vara, helt på egen hand. Jag är asless på att försöka leva upp till nån jävla fantasibild om hur jag borde vara, så jag har slutat. Tack och lov har jag en karl som mer än gärna omfamnar detta. För ibland försöker jag, när min vanliga rutin inte funkar, att sucka sådär uppgivet, musta upp lite fukt och sätta på de stora ögonen... Varpå min kortare man direkt börjar garva och berätta hur han sett bättre skådespel i lågbudgetporr. Funkar inte. För han blev inte kär i "kvinnan" Elin, han blev kär i den klumpigt framfusiga och stabila norrlänska jag är. Att förminska mig själv vore ju att förlora. 

Jag frågade M häromdagen om han nånsin tyckt att det varit jobbigt att jag är större än honom (för det är jag ju, till både volym och längd) varpå han svarade att
"Nej, men jag stör mig på att det finns människor som stör sig på det."
Och jag förstår honom. För, oavsett om det spelar roll för honom och mig, så finns det ju ändå osäkra människor därute som inte förstår dynamiken. Som inte vill förstå. Och jag kan inte greppa det.

För skådespelare och rockers är det ju vardagsmat, de dejtar ju modeller oftast. Men då blir ju frågan helt annan, då är ju kvinnans längd ett kvitto på skönhet och framgång - en statussymbol. Men om man bara är vanlig och lång, och blir tillsammans med en kortare kille, ser det då ut som att man nöjer sig? Eller bara att man är obrydd?

Vad tänker ni när ni ser par på stan där tjejen är längre? Lägger ni ens märke till oss?

16 kommentarer:

-= Steamboat Willie =- sa...

Hmm.. lägger jag märke till det? Jag vet inte så noga. Har inte tänkt på det. Så, antingen har jag inte träffat på något sådant par på stan, eller så lägger jag helt enkelt inte märke till det... :-)

Att tjejen var längre än killen var ett ännu större faux pas på 1700-talet, men det hindrade inte Carl von Linné från att fria, och senare äkta sin älskade Sara.
Enligt uppgift var Linné inte längre än 153 cm lång.

Elin J sa...

Harregud. Bara 3 cm från dvärg-status alltså!? Cool trivia.

Alexandra sa...

Skitbra inlägg! Jag är inte heller särskilt tjejig på det sättet som du beskriver. Är snarare en oborstad individ med en fablaisse för böcker, musik och bilder. Dessutom är jag längre än min pojkvän och vill jag ha högklackade skor så bär jag glatt de extra centimetrarna utan att för den sakens skull känna att det gör mig mindre värd som kvinna eller människa.

K sa...

Kan börja med att säga att detta var väldigt uppfriskande läsning! Jag är tillsammans med en kille som är 166 cm (jag är 171 cm). Hade liksom din syster tidigare en stupid hangup på att killen ska vara längre för att jag ska vilja ha honom. In fact, jag sa detta till den kortare killen vilket enbart sporrade honom till att charma mig som han i slutändan också gjorde.

En helt annan grej nu. Såg att det utlysts tecknartavling på Calle Schulmans blogg, han vill ha en gås. Du kan teckna, why not?

I övrigt tack för skön blogg, när du emellanåt ids skriva.

Elin J sa...

Alexandra: Haha, jag med! eerövrade min rädsla för högklackat för kanske 3 år sen och känner mig asfab varje gång jag har det numer=)

K: Klokt beslut av snubben, och vidare ännu klokare av dig att ge upp din hangup;)

En gås? For what purpose? Aja, får kolla in, men har rätt mkt på bordet just nu, därav de sporadiska uppdateringarna (jag var ju mkt bättre på det förr, sen kom januarideppen och slog musten ur mig. MEN, nu är jag frisk och pigg och redo för fight;) )

Annelie sa...

Jag vet inte riktigt. Men jag gillar att min kille är längre än mig. Annars känner man sig själv som en jätte. Långa män är samma som attraktiva män tycker jag och det låter nog fånigt. :P

Hanna sa...

Om jag ens reflekterar över längden så är det iallafall positivt tänk. Jag skulle gärna vara lite längre, nämligen, min bästa kompis kan lägga hakan på mitt huvud.
Jag tycker att det är något faschinerande med långa kvinnor, det ser mer makt-igt ut.

Alex sa...

kan inte säga att jag bryr mig när de kommer till nån annan än mig själv... hade gärna varit lite längre dock så liksom fettet blir ut snudgad, jag lever som sagt i en tecknad fantasivärld.

Sliven sa...

Om inte längdskillnaden är extrem är det väl inget man direkt lägger märke till hos andra par? Att störa sig på sånt är ju enbart fånigt.

Själv gillar jag långa killar, men eftersom jag är kort är de flesta per default längre än mig, så det skulle vara mer problematiskt att finna en man som är kortare än jag (163).

Stöter du på nån som stör sig på att du som tjej är den länge får du väl säga att du är modell, då? Så håller de snattran i alla fall? ;D

Malin sa...

Vad ska jag säga, jo, jag blir lika lång som min pv när jag bär högklackat och är medveten om att detta förstör vår fina idealheteroparighet. Men jag har alltid varit medveten om att killen "bör" vara längre så långt bak jag kommer ihåg och alltid känt mig trotsig mot det.

Bland mina vänner (av kvinnligt kön) har jag märkt att det är viktigare att killen är lång än det är för mig, jag tänker att det både har att göra med att det varit mindre aktuellt för mig som är 163 cm och att kompisarna är mindre medveten om och anti mot den dåligheten i könsrollerna.

Det ser bara löjligt ut när Tom Cruise ställer sig i en trappa för att bli längre än sin Catie, skit i det, walk tall, var stolt tänker jag då.

Robert sa...

Jag är rätt förtjust i långa tjejer. Utstrålar lite pondus på nåt vis. Tror att få långa tjejer är push-overs.

Kan iofs vara någon diffus form av regression, då min första überseriösa flickvän - måttstocken för alla framtida flickvänner - var rätt lång. Vi blev ihop i 9:an, och då var hon ganska exakt 10 cm längre. När det sedan tog slut 3,5 år senare, så var JAG helt plötsligt 2-3 cm längre än HENNE. Mycket märkligt, det där...

Min nuvarande är dock några cm kortare än mig, men det är nog bara en slump.

Förresten så vore det väl ändå bra för Sverige om alla gick och började tycka att långa människor var attraktiva - Vi suger i basket.

sara sa...

tänker bara på att det är så himla fint när tjejer är långa! och att killen är kortare struntar jag fullkomligt i

Stef sa...

Nu har jag väl en ganska bra aning om vad jag attraheras av. Sedan är det ju självklart att dessa inte alltid matchar. Jag gillar långa killar, men jag har varit kär i korta killar och mitt ex var ungefär precis lika kort som mig.

Min nuvarandes längd är en av sakerna med honom som får mig att rysa av förtjusning(han är 20 cm längre än mig). Men men, han har ett utseende jag dras till. Inte som att jag känner mig som "en riktig kvinna" med honom.

Däremot stör jag mig enormt på folk som stör sig på andra människors förhållanden eller partner. Undantagsvis om det gäller emotionell / fysisk misshandel eller en partner som faktiskt vill sin älskade ont, givetvis. Men att man helt enkelt tycker att "de där två passar inte ihop" är ju rätt... vidrigt. Som om man vet vad alla söker i sitt förhållande eller bör söka. Om man stör sig på längden hos ett par man ser på stan bör man nog ransaka sig själv lite.

Madde sa...

Jag är 185, och självklart är min pojkvän ett par cm kortare än mig. Jag försöker verkligen att inte tänka på min längd, men de e svårt. Finns det fler tjejer därute över 180 cm egentligen?

Elin J sa...

Madde: En av dem skriver den här bloggen, iaf. Stolta 1.85 m och jag känner ett par som är över en och åttio. Men ja, jag hajar då till när jag ser en tjej i min egen längd på stan=P

Stina sa...

Detta inlägg var verkligen bra. Kom fram till denna blogg då jag funderade på om jag ska ha högklackat på min bal eller inte.. Eftersom min pojkvän är 4 centimeter kortare än mig.. Och nu har jag bestämt mig. Det ska jag! Och som tillägg. Jag är 183 centimeter och precis som er andra hajjar jag också till då jag träffar en tjej i min längd på stan. :D