What I really want right now is a sonic screw... driver.

Fick en för tidig födelsedagspresent av världens bästa M! Den låter, lyser OCH funkar som en helt vanlig skruvmejlsel utöver det flashiga! Perfekt för en nördtjej som fixar allt hemmabygge! Jag blev så glad att efter en halvtimmes lekande blev tvungen att egofota mig med den och photoshoppa lite.Perfekt anledning att använda lens flaree för första ggn evar! Synd bara att det händer samma dag som Sarah Jane Smith (Elisabeth Sladen) går av daga, 63 år gammal.

Doctor New och nördtjejen.

Eftersom jag fortfarande sörjer den tionde doktorn drog jag mig för att kolla in vad Matt Smith gick för - fram till igårnatt, det vill säga. Jag tryckte på play med ett öppet sinne och... till min stora förvåning gillade jag det! Matt Smith visar stor potential, samma sak med Amy och vad man fick se i slutet av avsnittet (klipp från avsnitt som komma skall) gjorde mig mer begeistrad än besviken. Jag blev, kort sagt, råpepp på den nya säsongen. Det enda jag inte riktigt gillade var den nya intromusiken men det är väl försumbart i sammanhanget.

I övrigt har Nickan skrivit ett fantastiskt underbart blogginlägg om den riktiga nördtjejen. Jag kan inte toppa det så det bästa jag kan göra då är att hänvisa er dit.

Tuschmeme! (all the nerds go: YEY!)

Jag är sjuk, så ni får ursäkta alla memes nu. Men efter att ha sovit för mycket är jag sjukt bored och har ställt om dygnet. Jenny B ville veta:

Har du en "uppvärmningsbild", dvs ett enkelt motiv du skissar för att komma igång?
Nej, bara om jag är fruktansvärt oinspirerad. Då "värmer jag upp" med något som verkar roligare.

Har du en valk på rithanden och isf var på handen?
Har en strategiskt placerad på fuck you-fingret.

Blyerts - ja/nej? Om ja, vilken typ och hårdhet?
Nej, fy fan. Jag avskyr blyerts. Det är fullkomligt vidrigt. Jag skissar i tusch med. Sen späd ålder har jag avskytt blyerts för det känns så safe när man kan ångra sig. Dock händer det ju, om jag ska vara duktig, att jag tvingar mig till att skissa nån linje i blyerts men...helst inte.

Tusch - ja/nej? Om ja, vilken teknik o vilken typ av tusch?
Ja. Helst i pennform, men på senare år har stiftpennan fått komma fram oftare och oftare. Teknik? Vette fan, men analt to teh max! Tuschet jag har nu heter Rowney Kandahar Drawing Ink, och duger väl, men jag är en sucker för ett annat som jag glömt namnet på nu. (Uvett! Du vet!)

Akvarell - ja/nej? Om ja, på papper med fin eller grov gräng?
Akvarell är ett sånt område jag önskar att jag behärskade bättre, tyvärr.

Vilka tre ritverktyg tar du med dig till en öde ö?
En vanliga jävla blå kulspetspenna, en 0.3 Staedtler pigment liner och ett fett block.

Favoritpapper?
Elfenbenskartong. It rocks my world.

Vad är ditt bästa tecknartips?
Kopiera tecknare du gillar, förstora rutor du tycker är assnygga, se hur de tecknarna gör och KALKYLERA aldrig, det är fusk.

Vilket sudd kan du inte leva utan?
Iom att jag sällan använder blyerts så kan jag ju leva utan sudd. Faktum är att hunden åt upp 90% av mitt knådsudd. Som faktiskt var sjukt bra.

Vilken teknik behärskar du sämst...?
Såna som går ut på att det ska gå fort. Jag kan inte jobba fort.

Anyway don't listen to her coz everyone knows her fanny goes sideways

Min kära lillasyster har de senaste dagarna drabbats av huvudbry ang. hela spelet i genren boy-meets-girl-hånglar lite-girl vill gärna göra't igen och bad både mig och M om råd. M, som är en sneaky fucker och planerar minsta move, subtilt och välspelat medans jag är mer; säg som det är, kör hårt och hoppas på det bästa. Jag påstår mig inte vara nån sorts relationsexpert alls, och tycker oftast att jag har tur som får ligga ö h t så klumpig som jag är (men i mitt huvud ursäktar jag min klumpighet med något som den jag är intresserad av nog bara tycker är charmigt) men ska det verkligen behöva vara så svårt som många gör det till?

Jag förstår verkligen min lillasyster i hennes frustration, och även om jag är tacksam över att M höll i strängarna, så minns jag ändå hur frustrerad jag kunde bli i åtskilliga vadfan menar han!?-moments.
Minns ett sms han skickade särskilt, som gick i stil med "men även om vi tycker om varandra, så kanske det är bäst att vi låtsas som att vi inte gör det." Och min hjärna kunde inte slå sig kring varför två människor som tycker om varandra ska låtsas som att de inte gör det. Det är ju inte vettigt, nånstans. Vilket jag också sa.
Inget krångel med mig, inte, för jag har nämligen inte bemödat mig med att läsa regelboken och om den är något som The Game eller The Rules... Glöm det, jag kommer bara känna mig ännu mer lurad, lost och vettig då.

Nejdu, älskade lillasyster. Jag får råda dig att lyssna på John Green och byta snubbgenre:

"Two words. Nerd boys. I know that nerd boys don't sparkle in the sunshine, but they're sensitive, they're caring, they're sweet, they'll do nice stuff for you. They're a little bit needy, I'll grant you that they're a little bit needy."

Amen, John. Och vissa av dem gnistrar till och med i solsken.

Don't underestimate the Force.

M och jag satt och diskuterade hans nyuppväckta telekenetiska egenskaper (som jag faktiskt kan intyga inte är inbillning från hans sida, I've seen him do things!) häromnatten:
M: - ... i Ryssland, och det kan man ju förstå är intressant om man är KGB till exempel.
Jag: - Jo... Men, du, alla detaljer aside, erkänn att du numera ser lite på dig själv som en Jedi.
M: - ... Njae, inte riktigt...
Jag: - Hehe, glöm int vem du pratar med nu. Du har nångång tänkt i fraseringar i stil med 'the force is with me', erkänn!
M: - Jamen, JAAAAA. SJÄLVKLART.
Jag: -HAHA! Jag visste det, Obi Wan Tjernobyl!
M: - Nu har jag äntligen förstått hur lightsabers funkar på riktigt också. De har ju inte alls en på-knapp, men det har nog inte ens Geroge Lucas tänkt på. Han är bara fet och hårig.

Och diskussionen mynnar ut i mer Star Wars/George Lucas kapacitet som författare/Stephen Spielberg och om de är lika propagistiska som resten av Hollywood och vad deras egentliga mål är och vilken jävla skitfilm senaste Indiana Jonesfilmen var. Jag älskar att ingå i ett sånt här hardcore nördförhållande. Det är awesome!

EDIT: Är det bara min Gmail som krånglar??? Blir vansinnig!

Vad gör egentligen alla vanliga människor om dagarna?

En natt för ett tag sen satt jag som vanligt uppe och tecknade, och medans tuschet torkade satt jag och pratade på msn med gamla vänner, främst Jon. Han satt uppe och skrev utkast till sin novell/poesiblogg och vi satt där i mörkret och började prata om hur tomt livet skulle vara utan vårt skapande och vilka personer vi skulle vara utan det. När Blondinbella sitter i tv och försvarar sitt shoppande in i döden pratar vi Alan Moore och Kevin Smith.

Jag insåg hur insnöad jag är i min lilla subgrupp när jag pratade med chefen om Geek of the Week och hon tipsade om en kollega jag kunde ha med, eftersom han är lite nördig och ja, jo, lite nördig är han, men om man jämför med mina vänner och nivån av nörd de ligger på är det liksom no contest. Om man säger att man skulle välja t ex en Star Warsnörd att ha med på lördagen måste jag genast ställa denne mot min pojkvän som kan nästan alla repliker från valfri SWfilm. Eller exets polare som äger en komplett stormtrooperdräkt. Nörderi är alltså serious business.

Dessutom hade jag en kund för ett tag sen, som gjorde det svårt för mig att hålla masken. Ung snubbe, 20nånting som pratade om sin kärlek för pandor och popmusik, var han hängde i Sthlm osv och
-Du låter ju som Mats Jonsson *tihifniss*, slank ur mitt 16-åriga alias på linjen. Nu, det är en väääldigt konstig mening för en halvblåst gymnasieelev att häva ur sig, men kunden regerade bara positivt,
-Läser du serier? Hey Princess är ju jättebra men fult tecknat, har du läst Ghost World?
varpå den lilla telehoran sneglar mot sin bokhylla och inspekterar sin Clowessamling och svarar
-Nej, alltså, jag läser ju inte serier, jag läste HP hos en polare för att jag hade tråkigt, vad är Ghost World?
Och det bar skitmycket emot min egen person att INTE fortsätta seriepratet. Jättefrustrerande, eftersom snubben verkade klyftig och att prata serier för X kronor i minuten händer inte varje dag... Fan ta min arbetsmoral.

In Hollywood you just fail upwards

Jag vet att jag inte är ensam i min kärlek för denne rundlagde man med moobs och så mycket självdistans att ja, han blir ett föredöme.Kevin Smith.

Har just sett An Evening With Kevin Smith 2: Evening Harder, och precis som den första filmen är den briljant. Smith är en sann komiker av naturen och kan berätta historier som får dig att skita ner dig av skratt.

Jag menar, snubben är katolik. Han gör en film som han VET katoliker kommer hata. När filmen har premiär, går han och protesterar mot sin egen film under falskt namn och hamnar i lokalnyheterna. Priceless. Dessutom är han en übernörd! Har bloggat om hans serie-fetish tidigare, och han har dessutom en fallenhet för att alltid prata om att suga kuk. Och att han modererade BSG-panelen i NY's Comic Con gör liksom inte saken sämre, heller. Se båda filmerna, genast. De är bara Q&A's, men bättre än såhär blir det fan inte.

"Som alla modemedvetna tjejer såklart redan vet: En cool nörd är den heta grejen i år."

- snott från senaste Cosmos hitlista.

Harregud. Att nördar ska pratas om som accessoarer trodde jag aldrig skulle hända, men där ser man. Nog för att jag inte är en het modetjej, men nu tycks jag iallafall ligga med i trenderna. Tacka gudarna för det. Hey, jag har ju rent utav varit före trenderna, iom att jag uteslutande dejtat nördar!

Och varför är nu nörden ett sånt kap, kan man då fråga sig? Jo, dels för att de har humor - och de känner aldrig att de behöver bevisa hurpass roliga de är. I sinom tid får man upptäcka det, om man har tålamod. För nörden inser vikten av att låta saker ta den tid det tar - oavsett om det handlar om att ta sig upp till nästa level i WoW, eller att uppvakta damer.De är ödmjuka, begåvade och smarta och har sällan allt för stora laster.

De brukar vara koffienister av högsta rang, vilket bara är en bonus i min bok, och dricker de alkohol [vilket de inte alltid gör] har de oftast ett jävligt avslappnat förhållande till spriten. Nackdelen är väl att de suger på matlagning, men är förvånandsvärt bra på att tvätta.

SE SÅNA UNDERBARA VARELSER NÖRDARNA ÄR! SE TILL ATT SKAFFA EN ATT HÅLLA HAND MED NU!

Jag blir fan sned på riktigt av Cosmopolitans konstaterande.
Jag minns en liknande grej, men jag tror det var i Veckorevyn, att om man ville ha en rik kille så skulle man ragga i SciFi-bokhandlar - för där hänger de. De rika nördarna. Och man fick en raggningsreplik att dra, väl inne i butiken med målet i sikte, som löd något i stil med "ZOMG! Du är den hetaste jag sett sen !" På riktigt! Lämna mina nördar ifred,era statusinriktade haggor, innan jag klyver er på mitten med ett Nazgûlsvärd!

Okej, förlåt. Så kan det gå. MEN. Jag är ändå nyfiken på att se hurpass nördiga läsare jag har och utlyser härmed en tävling: Vilka är männen min polare Chris posar med? Ni vinner bara äran, men gör ett försök ändå:D For the nerd in you. Or me. Det är alltid jävligt nice att ha en nörd i sig. Höhö.

SciFi-feminismen

Efter ett snack om feminism med den flitige kommentatorn Frank, tillika gamle vännen, imorse kom ämnet kvinnor i SciFi-serier upp. Vilket var det enda feministiska han i princip kunde relatera till. Vad kan jag säga, jag umgås med nördar och är en själv. I princip är ämnet oundvikligt. Vi gillar Star Trek:Voyager båda två, och han uttryckte det krasst, ang Cpt Janeway:

- Det sabbade hela min syn på kvinnor, att se Kathriyn Janeway, en 45 årig kvinna, i så tuffa situationer, hon var smart, rolig, och jag koncentrerade mig inte en enda sekund på hennes fitta, kanske inte är det bästa att representera mäns syn på kvinnor, men ändå... en poäng. En väldigt..grisig poäng.

För i SciFin är könsrollerna icke-existerande. Att presidenten i Battlestar Galactica är kvinna ifrågasätts aldrig. Att den starkaste karaktären Starbuck i samma serie [som var man i orginalserien] är en kvinna är naturligt. Inte är hon en übermench heller, utan det är hennes svagheter som gör henne till en av mina största förebilder och den bästa piloten i solsystemet.

Hörde något om att just i Star Trek ville skaparen egentligen att kaptenen skulle vara kvinna, men de som höll i pengarna trodde inte på det konceptet, och skaparen fick inte sin vilja igenom förrän just Voyager gjordes. Men exempel på science fiction där kvinnan är den starkaste finns det ju inga brist på direkt; Leia i Star Wars, Ripley i Alien, Tank Girl, Leela i Futurama... Ändlöst.

Iom att det är SciFi, alltså ett skildrande av en fiktiv framtid, kanske det är enklare att skildra en värld där alla tävlar på lika villkor, i och med att man slipper spekulera allt för mycket i sociala historiska omständigheter, och att under årens lopp, det har blivit mer regel än undantag att framställa män och kvinnor som jämlika. Eller, så är det något i mentaliteten hos de män som skriver SciFi [för generellt är det oftast män] som vill lyfta fram kvinnan. Göra henne till en jämlik medspelare, ledare eller utomordentlig stridspilot eftersom de inte ser några hinder för dagens kvinnor att göra det, och genom sina berättelser uppmuntra och mana på oss att fortsätta kämpa?

Oavsett om det är mot slemmiga aliens, cylons, Pär Ström eller en kvinnosyn som hör hemma på 50-talet.