Don't...Don't I know you?

Jag är 90% säker på att en av mina gamla telesexkunder var med i gårdagens Talang. Ok, jag såg just om klippet - det MÅSTE vara han. För många saker som klaffar. Han var rätt söt som kund minns jag, inte vidare sexuell utan mer ensam (det är ju dem man har svårast att glömma) och pratade ofta om hur mycket han ville vara med i tv. Gulle. Nu fick han ju det med.

Otillräcklig och möjligtvis stalkad

Jag har inte lagt upp nån ny bild på evigheter,och det är fan för fullt upp för att jag ska kunna lägga upp något som är OK att visa. Det här var nästan det enda jag kunde hitta, ett knappt påbörjat porträtt av min lillebror som min käre fader såsmåningom ska få. Börjar skönja ett mönster med ap-poser här... Hav tålamod, ni som mest kommer hit för bilderna. Det kommer. Jag kan som inte bara säga när, riktigt, men jag är tecknarsugen av bara fan.

Serieveckan pågår ju just nu och tydligen kom det förbi en man med skägg igår på biblan och frågade efter mig. Kallade sig typ 'kollega från mina telesexdagar' eller nåt. Eh... Ett, inte fan hade jag några kollegor. Jag hade mina chefer, Tanja och en tjej till, varav ingen av dem längre jobbade på linjen, så det räknas inte riktigt. Två, jag tror inte jag känner nån i 30-45årsåldern med skägg här i stan. Tre, är det en gammal kund som lagt ihop två och två och hittat mig genom bloggen - snälla sluta genast med att försöka träffa mig, om du läser det här. Jag blev genuint freaked out och kan inte föreställa mig vad en gammal kund skulle kunna tänka sig få ut av ett möte, för, ehum, newsflash! - tjejen du pratade med på telefonen... Är ljusår från hur jag är på riktigt. Du blir bara besviken. Nämnde jag förresten att jag har en enorm, blodtörstig schäfer som älskar sin matte över allt annat?

Vad gör egentligen alla vanliga människor om dagarna?

En natt för ett tag sen satt jag som vanligt uppe och tecknade, och medans tuschet torkade satt jag och pratade på msn med gamla vänner, främst Jon. Han satt uppe och skrev utkast till sin novell/poesiblogg och vi satt där i mörkret och började prata om hur tomt livet skulle vara utan vårt skapande och vilka personer vi skulle vara utan det. När Blondinbella sitter i tv och försvarar sitt shoppande in i döden pratar vi Alan Moore och Kevin Smith.

Jag insåg hur insnöad jag är i min lilla subgrupp när jag pratade med chefen om Geek of the Week och hon tipsade om en kollega jag kunde ha med, eftersom han är lite nördig och ja, jo, lite nördig är han, men om man jämför med mina vänner och nivån av nörd de ligger på är det liksom no contest. Om man säger att man skulle välja t ex en Star Warsnörd att ha med på lördagen måste jag genast ställa denne mot min pojkvän som kan nästan alla repliker från valfri SWfilm. Eller exets polare som äger en komplett stormtrooperdräkt. Nörderi är alltså serious business.

Dessutom hade jag en kund för ett tag sen, som gjorde det svårt för mig att hålla masken. Ung snubbe, 20nånting som pratade om sin kärlek för pandor och popmusik, var han hängde i Sthlm osv och
-Du låter ju som Mats Jonsson *tihifniss*, slank ur mitt 16-åriga alias på linjen. Nu, det är en väääldigt konstig mening för en halvblåst gymnasieelev att häva ur sig, men kunden regerade bara positivt,
-Läser du serier? Hey Princess är ju jättebra men fult tecknat, har du läst Ghost World?
varpå den lilla telehoran sneglar mot sin bokhylla och inspekterar sin Clowessamling och svarar
-Nej, alltså, jag läser ju inte serier, jag läste HP hos en polare för att jag hade tråkigt, vad är Ghost World?
Och det bar skitmycket emot min egen person att INTE fortsätta seriepratet. Jättefrustrerande, eftersom snubben verkade klyftig och att prata serier för X kronor i minuten händer inte varje dag... Fan ta min arbetsmoral.

No more Ms I love you short time, many times, för 19,90 per minut

Trogna läsare har kanske förstått att jag har tröttnat rätt hårt på mitt telesexande och jag har äntligen vågat ta upp det med min chef. Via mejl, visserligen, eftersom jag har grava problem med att säga nej. Ni kan fråga alla telefonförsäljare som varit i kontakt med mig, innan jag lade in mig själv i NIX-registret.

Det kändes otroligt pissigt att mejla henne om det, men min chef kan vara otroligt påstridig och kämpar tooth and nail [vad heter egentligen det på svenska, det är som bortblåst!] för att hålla mig kvar, med smicker, försök till ändringar av schema osv. Sanningen är den att ja, OK. Jag spenderar hur många timmar som helst på linjen, helst sjukt att så många av mina kunder tror att jag går i gymnasiet på riktigt - man kan inte ha håltimme/skolka jämt, liksom, men att minska mina timmar skulle ändå inte kunna förändra min inställning till jobbet i det här läget. Men hade jag pratat med henne phone to phone hade jag mesat till och förmodligen gått med på att fortsätta.

Det har inte med kunderna att göra, jag har än så länge inte haft någon som varit otrevlig eller så. Men svenska män är otroligt ensidiga och det börjar komma till punkten att om jag får höra frasen "slick och sug och så" när jag ställer frågan vad de gillar så skriker jag rätt ut i falsett. Men det är bara en liten bi-sak, de riktiga är att jag kan inte koncentrera mig på tecknandet ordentligt, att jag är så begränsad till mig egen lägenhet att jag få lappsjuka och jag kan inte spontant göra nånting. Inte ta en spontanöl, inte gå till affären om mjölken är slut, inte umgås med mina vänner. Ingen fritid, whatsoever. Jag blir fruktanvärt tråkig, livgnistan tas bort och inspirationen får man leta fram med skallgångskedja.

Det ska inte vara så. Så nu får det vara slut. Frågan är bara om man ska förvarna sina favoritstammisar och säga hejdå ordentligt? De förtjänar ju det, efter de enorma summor pengar de lagt ner på att prata med mig. Hoppas bara jag var värd det:P.

Keep it in the Zoo!

Jag har en arbetsskada, en grov sådan och den är inte rolig. Jag skulle kunna ursäkta de som söker på
• djurporr
• hundsex
• hundsex, film
• djur porr hot sexy
• porr hund fitta
• schäfer slickar fitta bilder
i mitt huvud med en massa grejer; hundsex tex, kan ju vara personer som ska till att avla sina hundar eller... Nej! Jag KAN inte det! För jag har pratat med er i telefonen, jag vet att ni finner människor som har sex med djur otroligt fascinerande och ni letar efter all djurporr ni kan hitta till er bästa kapacitet, dvs genom Google. Och varje dag är det någon som söker i zoofili-kategorin. Varje dag.

Och ja, fascinationer är det inget fel med. Fascineras på. Men samtidigt, trots att tidelag/homosexualitet [för de låg under samma kategori] varit lagligt i sverige sen 1944, så kan jag på moralisk basis inte finna nån ursäkt för er önskan att vilja ha sex med djur. Jag kan inte låta bli att tänka på djuren eller på de porraktriser som utsätter/utsätts för det.

I mitt huvud återspelas scenen från Linda Lovelaces självbiografi Skärseld, där hon berättar om hur hon under pistolhot tvingas medverka i Dog 1 [ä.k.s Linda & German Shepherd, Dog-A-Rama och Dog Fucker] och hur illa hon mådde av det. Sen återspelas scenen i samma bok, där hon nu är i the Playboy Mansion och Hef förväntar sig att få se henne i en live-favorit i repris, men den luttrade Linda har lärt sig att med små justeringar i kroppsspråket kan man bortmana hunden.

Efter x antal djurrelaterade samtal på jobbet, då jag var färsk och inte visste hur jag skulle säga nej blir jag nu lite arg när jag ser dessa sökord. Jag blir arg i efterhand på de kunder som när jag försökte komma runt ämnet, trots att de märkte det, inte ville lyssna utan ville prata woman on dog och projicerar min ilska på möjligtvis helt oskyldiga googlare, men det betvivlar jag. För det är oftast hundsex det rör sig om. Now, jag är ingen PETA-aktivist, vegetarian eller dyl men i mitt huvud jämställs tidelag med pedofili. Hunden/djuret finner sannolikt ingen njutning i att ha sex med en människa. Djuret gör vad den tränats till. Porraktrisen gör sitt jobb och hennes arbetshistoria vill jag helst inte tänka på, men jag hoppas att hon får betalt fett med cash.

Sex med djur är bara straffbart när djuret bevisligen tagit skada, förmodligen fysiskt, eftersom det då faller ner i djurplågeri-kategorin. Det känns fan inte kosher.

Svenska män

Mår lite dåligt över gallan jag spydde ur mig imorse över mina kunder. They're not all bad, men även jag har mina gränser. Dock hade jag ett gôtt samtal nyss, som gjorde mig sugen på att skriva lite om hur mina kunder är, beroende på var i landet de kommer från, och High Fidelity-skadad som jag är gör jag det i form av en Topp 5 Lista;

1) Dalmasar.
Om det beror på dialekten eller bara det att de alltid är fruktansvärt sociala och alltid berättar mysiga anekdoter vet jag inte, men väluppfostrade är de och man lägger alltid på med ett leende och känslan av ett väl utfört arbete.

2) Stockholmare.
Mer erfarna än dalmasarna, men ligger socialt på samma nivå, och har alltid lätt för småprat. Skämten och böjelserna är lite mer avancerade än bröderna norrväst, men de är easy to please och raka med vad de vill ha.

3) Göteborgare.
Kanske lite otippat att sveriges generellt sett gladaste typer bara kommer på tredjeplats, men de är lite veliga. Däremot har de alltid nära till skratt, och det är ju alltid jävligt gôtt, enna.

4) Norrlänningar.
Mitt eget folk. Kanske släktingar, vem vet? Men de är inte omtyckta av mig som kunder. Varför? De är alltid packade när de ringer [vilket oftast slutar med att de inte kan få upp den eller spruta ordentligt och sen skyller på mig] och de skryter så förbannat. Jag vet inte varför de försöker imponera en telehora med vilken bil/skoter de har eller hur mycket mark de äger - vi kommer inte att träffas och nej, det spelar ingen roll hur mycket du kommer betala.

5) Skåningar.
Jag har alltid haft en inbyggd rädsla för skåningarna, men rädslan har bytts ut till ett halvförakt sen jag började på linjen. Om man tar en konstpaus tror de att man lagt på, och de nästan kräver att man ska prata/låta oavbrutet. De låter sura och kräver att man ska komma, trots deras minimala insats. Skåningar är dessutom de som oftast lägger på i örat på mig.Dumma jag som trodde att vi hade trevligt, men okej då. Hej då och fuck off.

Kanske dags att lägga av? Jag är en fruktansvärt oengagerad telehora just nu. En kund fick sig en känga igår, eftersom mitt tålamod var som bortblåst -och kunder som inte lyssnar har jag inte mycket till övers för. Just den här kunden är dessutom speciell, så jag vet vilka frågor som han ställer som jag måste svara "nej, det har jag aldrig prövat"och lämna det där, för att bespara migsjälv 50 minuters lidande då han bara tuggar på, samma historia som jag hört så många gånger att jag skulle kunna berätta den som om jag själv upplevt den. En historia som han skiter blankt i om jag ställer följdfrågor, eller kommenterar. Vad hände med fucking common curtesy?

My, my. Jag fattar inte varför jag fortsätter när jag egentligen bara har 3-4 kunder som jag gillar på riktigt. Det blir jävligt tröttsamt i längden, att som t ex igår stiga upp, logga in, teleknulla tills jag ska till mitt ordentliga jobb (dvs, det jobb där ingen tänker på mig som en sexbot), jobba kväll där, komma hem, logga in, teleknulla natt.

Telefonen ringde oavbrutet igår. Att sminka sig med telefonen fastkilad mellan hals och öra i över 5 minuter gör ont. Väldigt ont. Att samtidigt då prata med karlar som dels vägrar lyssna på det jag säger och dels har så skev bild av kvinnor att man storknar gör smärtan ännu värre OCH framkallar migrän. Dessutom, skammen av att jag själv vet att jag inte gör mitt bästa när jag assisterar de här killarna hänger över mig hela tiden.

MEN SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT ÄNDRA SIG LITE FRÅN GÅNG TILL GÅNG??? Jag har inte samma rutin när jag onanerar, min hjärna funkar inte så. Tänk om jag skulle se samma porrfilm, låtsas att jag bara var på ett och samma ställe hela tiden, personerna som jag hade sex med i fantasin bara fick hålla sig till kanske 3 fraser att stöna fram under samlaget och jag använder exakt SAMMA JÄVLA DIALOG VARJE JÄVLA GÅNG. Samma scenario, likadant knull. Ingen nyansering. Ooooooorg*snark*asm... Or was it? Jag måste ha kommit, eftersom jag gjorde precis som jag alltid gjort, eller hur? Det är så tråkigt att jag börjar gnissla tänder!

Men, kära teletorsk. Jag lovar att försöka bättra mig, och duktigt fejka intresse och tro dig när du säger att din kuk är 20-25 centimeter, trots att realisten i mig vet att du ljuger och att 5 centimeter är rätt mycket som kan skilja när man höftar fram längden på sin trognaste partner in crime. Jag ska säga de repliker du gett mig som att jag vore på audition för drömrollen och jag lovar att ta din häääääärliga, heta sats vaaaaaar du än vill. Det har du ju trots allt betalat för.

Men snälla, glöm inte bort att tjejen i andra änden av telefonen är en människa också.

"Mannens dåliga självkänsla"

har någon googlat på och kommit till mig, trots att, såvitt jag vet, inte har bloggat vidare utförligt om det. Kanske borde göra det, nu då - trots att jag egentligen inte har någon koll på vad det skulle innebära, för att, well, I'm not a dude. Dessutom är väl dålig självkänsla något könlöst?

Fast iofs, manlig sexuell prestationsångest är något jag tänkt på, lite då och då. Som tjej av vår tid har vi fått lära oss att det är vår plikt att vara sexuellt giriga, att vi inte ska skämmas för att ta för oss i sängen, onanera och lära känna våra kroppar så vi kan kommunicera hur vi ska tillfredställas på bästa sätt och att kärlek och sex inte behöver gå hand i hand osv. Allt detta är ju såklart jättebra. Men vad får killarna lära sig?

Killar får lära sig att sätta sin egen njutning i andra hand. Fokusera på tjejen, se till att hon har det skönast, och jag får uppfattningen att den manliga njutningen blir något skamligt, när en till person är inblandad. Om man definierar sex som gemensam onani [vilket jag tycker är en rätt sund definition] tycker jag ju då naturligtvis att något viktigt går förlorat på det här sättet.

Och på jobbet, när jag får vara aktiv medspelare i den manliga onanin har de karlarna OCKSÅ svårt att ta för sig, trots att det är helt anonymt. Försynt frågar de om man kanske, möjligtvis, om jag vill och det kanske är lite konstigt kanske...stoppa upp ett finger i rumpan på dem?
Eller när de berättar om andra saker de vill göra, men inte får göra med sina respektive, och det är inte avancerade BDSM/wet/Xfetish-grejer - utan ganska basic stuff, som att slicka fitta. Eller när de skäms huvet av sig för att de kommer för fort. Och mitt hjärta blöder lite för de här männen.

När jag var yngre hånskrattade jag åt killar som blev lite ivriga, men nu tar jag det som en komplimang. Varför bli grinig, they'll be back in business soon enough, ju. Och att i ett långt förhållande kompromissa bort saker man verkligen tänder på? Jag menar, vad är ett finger upp i rumpan för pris att betala för man förmodligen kommer få en sån jävla dunderreaktion att man blir skakis? You might even like it.

Har det att göra med rädslan för avslag? Min uppfattning är att män, till skillnad från kvinnor som naturligtvis också räds avslag, är lite mer måna om vem de får avslag av. Att få höra av någon man älskar/bryr sig om/tänder på att det kanske är konstigt, det som upphetsar en, kanske är den ultimata skammen för en man?
Dessutom kritiseras inte män och kvinnor på samma sätt. När en kvinna kritiseras försöker de flesta i största möjliga mån lyfta fram det positiva också, till skillnad från när en man får kritik. Då punktkritiseras han oftast, utan något positivt lull-lull för att få smällen mjukare.

Överanalyserar jag eller ligger det något i det här?

[PS: Jag såg möjligheten till att få klottra på Mia Törnblom och tog den. And it felt GOOOOOD. Jobbiga människa.]

Tjoller, tjoller, tjoller

Ni får ursäkta allt flamsbloggande idag, men jag jobbar natt och är uttråkad. Föreställ er att jag skriver det här tyst, så min kund inte hör. Sitter på the mother av allt tjoller-hittepå på internet; Facebook, och hittade den här rutan på min profil [kan inte ens minnas att jag lagt till den, ffs] men det var trevligt med lite feel-good beskrivningar på the wonder that is Orchidpussy.

Speciellt gillar jag alla ord som står brevid varandra som är totala motsatser; serious - wacky och assertive - shy, t ex.
Men jag är naturligtvis överförtjust. Bra ord allihopa, så jag kan sova gott inatt. Fast mest gillar jag att famous står i större bokstäver än alla de andra. Såklart.

Och att sexy finns med, för även om jag sitter med en karl som greppar sig själv på kul ställen just nu är jag allt annat än sexig: flottigt hår, utsmetad mascara [för att min karl fått min att skratta tills jag gråter igen] boxarshorts med hål i grenen, fotbollsstrumpor, ett missfärgat linne med avokadofläckar och med en rövsvett som skulle kunna användas i biologisk krigsföring.

Det är underbart att vara så stylish och kvinnlig som jag är just nu.