måndag, februari 11, 2008

SciFi-feminismen

Efter ett snack om feminism med den flitige kommentatorn Frank, tillika gamle vännen, imorse kom ämnet kvinnor i SciFi-serier upp. Vilket var det enda feministiska han i princip kunde relatera till. Vad kan jag säga, jag umgås med nördar och är en själv. I princip är ämnet oundvikligt. Vi gillar Star Trek:Voyager båda två, och han uttryckte det krasst, ang Cpt Janeway:

- Det sabbade hela min syn på kvinnor, att se Kathriyn Janeway, en 45 årig kvinna, i så tuffa situationer, hon var smart, rolig, och jag koncentrerade mig inte en enda sekund på hennes fitta, kanske inte är det bästa att representera mäns syn på kvinnor, men ändå... en poäng. En väldigt..grisig poäng.

För i SciFin är könsrollerna icke-existerande. Att presidenten i Battlestar Galactica är kvinna ifrågasätts aldrig. Att den starkaste karaktären Starbuck i samma serie [som var man i orginalserien] är en kvinna är naturligt. Inte är hon en übermench heller, utan det är hennes svagheter som gör henne till en av mina största förebilder och den bästa piloten i solsystemet.

Hörde något om att just i Star Trek ville skaparen egentligen att kaptenen skulle vara kvinna, men de som höll i pengarna trodde inte på det konceptet, och skaparen fick inte sin vilja igenom förrän just Voyager gjordes. Men exempel på science fiction där kvinnan är den starkaste finns det ju inga brist på direkt; Leia i Star Wars, Ripley i Alien, Tank Girl, Leela i Futurama... Ändlöst.

Iom att det är SciFi, alltså ett skildrande av en fiktiv framtid, kanske det är enklare att skildra en värld där alla tävlar på lika villkor, i och med att man slipper spekulera allt för mycket i sociala historiska omständigheter, och att under årens lopp, det har blivit mer regel än undantag att framställa män och kvinnor som jämlika. Eller, så är det något i mentaliteten hos de män som skriver SciFi [för generellt är det oftast män] som vill lyfta fram kvinnan. Göra henne till en jämlik medspelare, ledare eller utomordentlig stridspilot eftersom de inte ser några hinder för dagens kvinnor att göra det, och genom sina berättelser uppmuntra och mana på oss att fortsätta kämpa?

Oavsett om det är mot slemmiga aliens, cylons, Pär Ström eller en kvinnosyn som hör hemma på 50-talet.

4 kommentarer:

Björn sa...

Jag vill gifta mig med det här inlägget och leva monogamt.

Jag skall ta och skriva någonting ordentligt på det här ämnet själv när jag får tummen jag har i handflatan ur arslet.

Elin J sa...

Det tycker jag att du ska- både gifta dig med inlägget och skriva ett mycket bättre än mitt:D

Frank sa...

fan vad söt hon var. jag blir kär =(

åsiktstorped-micke sa...

Det som är coolast av allt är att Ripley är skapad och filmad 1979. Det är så galet. Hon är en av mina absoluta favorithjältar i filmer.