Jag är en jävla sengångare på morgonen, och M tycker det är hysteriskt roligt att utnyttja detta faktum. Halvblind, förvirrad, dålig kroppskontroll... M härmade mig rätt bra i min tankekedja: Vem fan är det som sitter i soffan?Vad gör han? Jag håller på att kissa ner mig. Jusstja, jag borde gå på toa. Varför är det så ljust?Och efter hela morgonkiss-proceduren loggar jag in på jobbet, kryper tillbaka i den trygga sängen.
Då M beslutar sig för att väcka mig. Ordentligt. Han klättrar på mig, hetspussar mig, kittlar mig mellan tårna och biter mig lätt i hälsenan - samtidigt som jag ser mer än duktigt plågad ut, och försöker distrahera honom genom att beordra honom till att göra kaffe - han duracellkaninjuckar mot min röv, slår mig med kudden i ansiktet tills jag ger upp. Jag stapplar ut i köket, börjar diska våra kaffekoppar då jag hör ett dovt klick.
I dörren till köket står M med kameramobilen i högsta hugg och fnissar rått. Det visar sig att min trosor åkt ner en bra bit under hela brottningsmatch/väckelseprocessen och jag ser ut som Ronny. Eller Ragge. Eller båda. Jag ber honom radera bildhelvetet och han säger att Nej, när du dör ska jag blåsa upp den här i jättestort format och lägga till texten 'The Love of My Life' nere i hörnet och ha den upphängd i vardagsrummet. Jag älskar honom. Trots att han säger godnatt på samma sätt.
2 kommentarer:
Naaaaaw han verkar va kanon! Själv är jag nog den som duracellkaninjuckar mot min mans röv.
Han är så jävla kanon att det inte finns:) Duracelljucken är inte riktigt min grej, jag är mer "flåsa i örat"-typen.
Skicka en kommentar