Min iPod är min bästa vän. Utan min iPod skulle livet vara outhärdligt. Jag har dessutom den fula ovanan att ha förbannat hög volym när jag lyssnar på den, för att dränka ut alla idiotkonversationer på spårvagnen. Men, när ett visst flockdjur uppenbarar sig kan inte ens min trogna iPod hjälpa mig.Den tonårige skränmåsen.
Oftast sedd i släptåg med resten av flocken. Ett distinkt artssärdrag är att den tonårige skränmåsen är knäpptyst i ensamt tillstånd, men så fort en annan skränmås ur flocken närmar sig brister den ut i skrän.
Och jag hör, trots min skadligt höga volym allt dessa jävlar sjunger om. För den som skriker högst betyder mest, antar jag. Och allt jag vill göra är att gå fram till den av dem som skriker högst och brölar värst och säga:
- Dämpa dig. Du kommer få knulla en dag. Alla ni kommer nån dag att få fitta. Den dagen kommer snabbare om ni håller käft och slutar buffla er. Oroa er inte. Det kommer bli så bra så.
Och sen lägga av en jävla brakare i ansiktet på honom. Fan ta min timida tarm. Men en dag. Jag svär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar