måndag, december 15, 2008

Excuse me, I am tired of living a lie. I need it to be known that I like a big girl. In fact, a large, zaftig, voluptuous, full-figured...

Till att börja med vill jag tacka alla er som bidragit med fantastiska bilder! Jävlar vilken respons, det är fan så jag blir gråtmild! För att fortsätta sen så tänkte jag utveckla lite varför jag satte igång med att tjata på vänner, bekanta och kompletta främlingar att teckna folk med former. Mest var det ju såklart själviskt i början, som det oftast är, när man sätter sig ner för att träna på saker man gör sällan så man ska bli übermaster i teckning, och sen började fundera på varför i helvete man fortsätter cementera den här normen när man egentligen vet så mycket bättre? Lathet, till att börja med. De vackra människor man ser är smala och eftersom man är vanast vid den bilden blir den också enklast att reproducera. Och för att med former finns ett stigma som skulle driva mig till vansinne om jag var ett par storlekar större.

Pausbild: Mats Hjertkvist, Gävle

Ni vet, den överviktiga finns först och främst till för comic relief, en biroll som under handlingens gång skulle sälja sin själ för en chokladkaka, men kommer undan med det pga sin charm och vitsighet. Det andra facket som är reserverat för tjockisar är de elaka karaktärerna - själviska, onda in i märgen och hungriga på både makt och gott. Jag vet inte om jag är helt ute och seglar, men oftast känns det så iallafall. Tjockisen får sällan eller aldrig en chans att hävda sig somnågot annat än de fördomar som satt på henom inom populärkultur och media.
Sara Berntsson, Gävle

Hen får helt enkelt finna sig i att uppfattas som ett skämt, lat, ointelligent och totalt ointressant sexuellt. När man ens hör ordet 'övervikt' tänker man ju genast på femman eller treans voyeuristiska monsterdokumentärer som oftast slutar med att fettot som inte gått utanför sin lägenhet på 5 år får den där gastriska by-passoperationen och kanske överlever. Inga solskenshistorier. Inga mellanting. Antingen är du smal och snygg eller så är du ett fläskvidunder som förmodligen med all rätt gör bäst i att ligga i din egen avföring och inte sätta foten utanför dörrn. Jag är iaf förbannat less på den bilden och förstår inte var det gick så fel. Men er respons får mig att tro på en förändring, och det gör mig så jävla glad. Så tack, allihop. Ni är fan fantastiska.Joakim Hanner gjorde en riktig jordmoder!

6 kommentarer:

Suntui sa...

Vilka underbara bilder! Jag har blivit jävligt inspirerad och det tack vare dig.

Jag var alltid rund som liten. Jag var aldrig utfryst eller utmobbad men man fick stå ut med mycket skit (som tusen andra barn oavsett storlek). Jag kunde lika gärna haft rött hår eller varit väldigt lång för att hamna långt ner på statuslistan.

Men när jag diskuterade något för flera år sen med min sen tjugo år tillbaka nära vän Maria (som var populärast i skolan) så sa hon kort och gott och totalt utan värme:
"Ja men vad vet jag, jag var ju till skillnad från dig aldrig tjock och därmed tvungen att vara glad och trevlig för att bli omtyckt."

Det var då jag började fundera på att övervikt inte alltför sällan ses mer som ett psykiskt handikapp än fysiskt pga fördomar.

Det här måste funderas vidare på.

Fortsätt gör det du gör.

Anonym sa...

Du har så rätt! Tack för att du drog i gång det här.

Elin J sa...

♥=D

Charlotte sa...

Bra blogg!

Elin J sa...

Man tackar ödmjukast! *blygsamheten* ;)

Julia sa...

Instämmer i kärleken och hurrandet.