När kollektivtrafiken blir en polarexpidition.

Om man ska sammanfatta mina senaste dagar kommer det mest handla om väntande på spårvagnar som aldrig kommer. Jag har jobbat helg och Göteborg har upplevt ett "snökaos" som typ inte skådats sen 90-talet (om jag ska tro M iallafall) Nu, eftersom jag är uppvuxen med såna här snömängder som något vardagligt blir jag såklart inte särskilt berörd, mest störd på att Västtrafik, ett företag i skandinavien, blir förvånade över att det snöar i Sverige. Men men, nog gnällt om det, jag har Twittrat om skiten så det är ur mitt system nu. Och när jag efter gårdagens hemeskapad kom till det här fina kändes vädret rätt trivialt:
Idag är jag ledig och behöver således inte vänta på nån jävla vagn som när den kommer är så fullpackad att man snabbt drar liknelser som boskapstransport för sig själv (eller lika störda medpassagerare) utan kan vara ute exakt så länge jag känner för. I övrigt pillar jag med en del kul grejer, ett par sprungna av porträttet jag gjorde av Fredrik, men det är fortfarande för tidigt att dela med mig av det. Jag ska blogga mer, kan inte fortsätta på det här viset med en post i veckan. Några särskilda bloggpostönskemål?