måndag, mars 08, 2010

Bloggstafett: Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Man tar lätt sin trygga, mysiga, rätt långt gångna jämställdhet här i Sverige för given och om man inte är feminist kanske man inte ens reflekterar över den särskilt förrän man tar ett steg bort från det, kanske åker till ett land där det inte är självklart och får smaka på hur det skulle vara om inte. Och på dagar som internationella kvinnodagen får man ofta höra hur tacksam man är över att bo i Sverige och ha tillgång till allt detta, men jag tänker inte vara tacksam idag.

Jag tänker inte se på de rättigheter och skyldigheter jag har som något jag fått i present, även om det faktiskt kan ses just så. Jag ser det hellre som en tröja som är nedärvd från ett storasyskon. Lite nött i kanten, lite omodern och allt annat än perfekt. Och som en snorunge har jag inte ens vett att bli glad för den. För det är ju inte tröjan jag vill jag ha egentligen, som jag sett i skyltfönstret. Den som borde varit min från början, oavsett om mina föräldrar kanske inte hade råd, eller om nåt syskon blivit avundsjukt eller om den bara var färgad i ett sånt mönster "alla andra" skulle tycka vara fult. Kanske liknelsen är dålig, men lite så ser jag det.

Men, vänner, trots min otacksamhet glömmer jag aldrig hur mycket mitt fiktiva storasyskon ville ha den där tröjan. Hur hen tjatade, sparade, önskade, matstrejkade och skrev upp den på alla sina önskelistor. Därför tar jag på mig den, använder den med ett leende och försvarar min tröja.

För det finns så många som inte vill veta vart jag köpt den. De skulle hellre köpa något från typ H&M, som kanske inte håller lika länge, men är mer "just nu" och med spiffiga accessoarer till, som inte är förknippade med glömda designers som min. Men det spelar ingen roll. Tills jag får tröjan jag vill ha, oavsett medel, så kommer den nedärvda hålla mig varm och för vissa saker och tillfällen är den till och med så jävla rätt.

7 kommentarer:

Julia sa...

Hear hear.

Anabanana sa...

bloggstafetten för dagen är awesome!

Eva AW sa...

Vi har haft ett ordspråk på denna sidan av vattnet att "det är en lottovinst att födas i Finland"! Den tutades i oss ungar på 80-talet och ibland återkommer den än, särskilt då det gäller jämställdhetsdebatten. Att "tänk nu, du bor ju ändå inte i Afganistan, där minsann måste ju kvinnor bära burkha"... ja, tänk nu. Suck.

I Finland är det verkligen en "lottovinst" att vara kvinna: att bli behandlad jämlikt med en man är minsann lika osannolikt som att vinna på lotto... Kram!

Elin J sa...

Ana: Ja! Idén kickar röv och man har bra läsning att se fram emot hela dagen!=)

Eva: Men det är ju helt sjukt! Och en bra symbol för hur "långt" vi egentligen kommit.

Maria sa...

Vilken underbar liknelse och helt RÄTT. <3

Elin J sa...

Tack! Nojade som fan innan jag postade om jag gått och blivit tokig eller om det faktiskt funkade=) Skönt att höra att det gick hem!

Rebecka sa...

Vilket fint inlägg!