Så, efter ett par veckor i skolan stod det klart för mig att jag inte kunde fortsätta leva utan glasögon. Hur i helvete ska folk fatta att jag pysslar med reklam annars?Nej, skämt åsido. Jag är närsynt och har brytningsfel - jag har bara varit för fåfäng för att att använda mina glasögon. Så fort jag började högstadiet slutade jag använda dem och så har det varit sen dess. När fåfängan sedan lade sig började ett frö (läs: tvångstanke) gro om att jag gradvis håller på att bli blind och därför utvecklade jag en obefogad rädsla att gå till optikern. Men, när jag inte kunde läsa ett smack av vad folk skrev på whiteboarden (oavsett var jag satt i klassrummet) gav jag in, bokade tid för synundersökning hos en mysig farbror och skred till verket. OCH NU KAN JAG SE! Känner mig helt ärligt lite pånyttfödd.
Pojkvännen har dock lite problem med att vänja sig vid mitt nya utseende. Han säger hela tiden att jag numer ser ut som en karaktär i The Big Bang Theory.
7 kommentarer:
Som Penny då.
Inte enligt pojkvännen (som har en hemlig crush på henne) han tänker mer fysiker än Penny-pretty.
Om man istället kan skriva av det som bänkgrannen antecknar från tavlan, kan man skjuta upp sitt glasögonberoende ännu något år. Mmm, självbedrägeri... ;D
Om fysikerna såg ut så i glasögon skulle jag titta ännu mer på serien. (Iofs ser jag redan alla avsnitt.)
Sliven: Jag har ju försökt med det, men efter att ha koncentrerat mig råhårt på tavlan tar det aslång tid innan ögonen ställer om sig för ngt närmare igen och det jag smygläser i blocket blir bara suddigt det med=P
Så det blev glasögon till slut :) Du ser mycket stylish ut om du frågar mig
Agnes: Yes! Hejdå huvudvärk!=D
Skicka en kommentar