En skärmdump av ett WIP som inte alls har med inlägget att göra utan bara finns här för att du inte ska skrämmas bort av harrangen av text som finns nedan.Min bästa kompis gick på en liten byskola från åk. 1-6 men när vi började sjuan slogs alla byskolor ihop och man gick högstadiet tillsammans. Hon var "den som kunde teckna" i sin tidigare klass, så när vi började i samma (har hon avslöjat senare) hatade hon mig lite för att hon nu fick konkurrens. Jag var ju dum i huvudet och gick vidare till en hel skola med "de som kunde teckna" men fick samtidigt lite perspektiv på rollen och ägnar nu mina sena, ensamma timmar åt att grunna på den. För ja, man har fortfarande en roll som är intressant - att vara kreativ är en attraktiv egenskap (dock kan den vara svår att få ragg på, enbart, men det funkar på vissa) och begreppet kreativ har nog...inte urvattnats, men det lider av inflation. Så många vill gärna se sig som kreativa idag att man bara behöver starta en blogg för att räkna sig till den skaran i princip. Och som någon som faktiskt lägger ner mycket tid och möda på min kreativitet kan jag bli jävligt förbannad på att bli placerad i samma fack som sådana.
Samtidigt premieras ju inte riktig kreativitet som den bör heller, vilket är ännu en grej som får mig att gnissla tänder, men det är ett annat inlägg. För att vara extra bloggosfärisk tänker jag referera till senaste avsnittet av Bella & Tyra show, där de bjöd in Kissie och efter blandad pajkastning och obekväma situationer tar upp Kissies serier, och Blondinbella präktigt säger att hon så gärna skulle vilja se mer av Kissies kreativitet i bloggen, eftersom det verkar göra henne glad. Men Bella förstår nog inte att folk i stort är jävligt ointressade av kreativitet när det bjuds beefar, tonårskax och dagens outfits. Det är ett koncept som går hem, för ytlighet och mänskligt drama är alltid lättare att ta till sig än något så subjektivt som en illustration. Vi lever i en kultur där vi blir matade med vad som är en do och vad som är en don't med kläder, men för en lekman känner man inte till vad som utgör bra konst och dålig konst, heck, det_ vet_ inte_ ens_ jag!
Vad hade jag för poäng att göra här? Eh, jo. Jag tror inte alls på gudomlig inspiration som en kreativ driftkraft, jag tror det är vårt ego och självintresse som får oss att vilja satsa på det här. Spela roll om man har talang eller inte, vissa kör på ändå. För att man hamnar i ett sammanhang. Och det är väl det vi alla letar efter, oavsett vad vi försöker oss på.
*Som typ personifierar vad jag menar när jag pratar om engagerade läsare.
7 kommentarer:
Du har lite av eh... ett snobbigt sätt att tänka kring kreativitet ibland.
Jag tror inte alla som bloggar skulle få för sig att kalla sig för skribenter eller författare, men en privat blogg är ofta ett sätt att uttrycka sig kreativt. Många människor har ju ett kreativt uttryck i någon form; blogg, foto, handarbete, sömnad, måleri, dikter i skrivbordslådan... Många har lite konstnär i sig och det tycker jag är nice.
Jag kommer ihåg i en av dina gamla bloggar hur pissed off jag blev när du skrev att man "inte har rätt att kalla sig serietecknare om man inte har glömt att äta för att man tecknat tolv timmar i sträck". Ha ha ha! Det är så sjukt elitistiskt och samtidigt så jävla roligt.
Håller helt med om att den kreativa talang man ev. blivit begåvad med är en gåva från - kalla det vad man vill:universum,Gud,en högra kraft jada jada.Det viktiga är att det faktiskt är ett slags ansvar - MOT SEJ SJÄLV!Att ge uttryck för och utöva,för att man själv skulle dö av själslig förtvining annars.
En oundgänglig bok för den läkande konstnären,eller vilken konstnär som helst som behöver motivera sitt val inför omvärlden är Julia Camerons The Artists way.(Jag har den på svenska i min bokhylla sötnos,ifall du behöver lite stadga)
puss
Marie
Malin: Nej, jag menar inte att alla bloggare gör det och jag menar inte heller att de som gör det inte alltid har rätt till det, det finns så sjukt många bloggare som inspirerar genom att vara sig själva utan att egentligen göra något särskilt och du har rätt i att det ÄR nice. Fan, det är svårt att formulera vad jag egentligen menar här, men... Det finns människor (vet inte om du stött på dem) som tenderar att förminska din kreativitet, säg för att du är serieskapare, och samtidigt höja upp sin egen som kanske inte alls är lika utbredd i deras liv som serieskapandet är i ditt. Förminskaren kanske sätter sig ner och tecknar något ofärdigt 1 gång om året, men liksom inbillar sig att ni GÖR lika mycket och förminskar din insats där igenom. Det är något som jag blir fett irriterad på, sen om det är lite snobbigt, he må så vara.
Och ja, jag är en liten elitist som förmodligen får revidera X antal bloggposter i framtiden, för hehehe... Jag håller inte riktigt med mig själv i ditt nämnda exempel länge. Jag var ung, dum och hade FEL. Man lär sig. Sjukt pinsamt såhär i efterhand dock;)
Marie: Nja, jag håller inte med i frågan om gåva, dock kan jag sträcka mig till att hålla med om att det är viss plikt gentemot sig själv att nära den, eftersom det just är bra för psyket. Det ger ju liksom sinnesfrid många fler gånger (även om det stressar en och gör en lite olycklig andra ggr).
Jag lånar gärna boken, dne låter mycket intreessant! PUSS svärmor!
Malien: Det är ju det här jag menar med att jag är småsint, missunnsam, hybrisdrabbad och kanske lite snobbig även - jag blir en så otroligt äcklig person i vissa lägen att jag bara vill slå mig själv på käften. Jag är en liten människa, liksom. Och jag vet inte om det är bäst att bara omfamna det dumma och krama ihjälet eller bara ignorera det och försöka vara snäll istället.
Du är så himla rolig, jag brukar ofta sno uttryck från din blogg (med stor succé).
Jag är också småsint, hybrisdrabbad och avundsjuk. HA HA! Och sjukt bekräftelsehungrig är jag.
Brukar själv inte reagera på att folk jämställer sin ungdoms ponnyteckningar med mina serieambitioner av någon anledning. Men däremot blir jag j-vligt irriterad om någon förminskar det genom att inte låtsas om det jag faktiskt åstadkommit. Typ "ja serier det är det ju många som vill pyssla med." Såna där pösgökar. Det beror på tonen. Låter kanske lite som potejto potato och det kanske det är, men hur som helst, på det sättet förstår jag dig. Störigt när någon försöker ta bort ens prestation.
Haha, är det sant? Jag som tycker det är skitsvårt att vara rolig i text=) Då ska du se mig LIVE! Men ja, precis som du säger. Jag menar, det är ju inte kärnfysik vi håller på med, med det är ju så jäkla personligt att man förmodligen tar åt sig onödigt mkt i vissa lägen kanske (så är det nog för mig iaf)
tycker talet va skitbra. design och fester funkar på samma sätt. När man inte planerat (har så höga förväntningar på saker och ting) blir det oftast bäst.
Så tolkade jag hennes poäng. ta inte sig själv på för stort alvar man har inte världens öde på sina axlar. gör ditt jobb ibland och sluta mentalblocka sig själv. ibland blir det bra ibland inte. men man avlider inte.
Skicka en kommentar