Min konstnärliga ångest och smärta.

Nej, skämt åsido, men det känns som att jag borde förklara varför jag uppdaterat så dåligt. Saken är den, gott folk, är att jag är en otroligt splittrad person när det kommer till mitt egna skapande - jag vet inte om det framgått här i bloggen eller int. Vad det beror på vet jag inte, det verkar vara jävligt vanligt bland mina skapande vänner med. Kanske spelar det in att jag är född mellan två stjärntecken, vem vet? Anyhoo.

Jag älskar att ni vill läsa mig, jag älskar att jag har en publik och en otroligt engagerad sådan, dessutom. Kruxet är bara det att jag blir så förbannat tävlingsinriktad, börjar fokusera på besökssiffror och placeringar på bloggtoppen och hur jag själv står i förhållande till andra illustrationsbloggar. Men jag är småsint, lider stundtals av hybris och är sjukt missunsam, så jag tar det personligt när vad jag anser "sämre" illustrationsbloggar får sjukt många kommentarer/besökare. Jag är en kommentarshora, jag älskar uppmärksamheten ni ger mig och jag mäter mitt eget värde genom de som uppmärksammar mig, vilket inte är särskilt sunt och plötsligt intalar jag mig att jag borde börja spotta ur mig snabbt gjorda alster bara för att få upp besöksstatistiken, som man ser i många bloggar. Men jag vill inte göra sånt. Jag vill göra ordentliga grejer, helt enkelt. Saker med..bakgrunder, t ex. Sånt tar tid för mig.

Kontentan är att jag behövde komma bort lite, försöka hitta något sorts egenvärde. Koppla bort, prata med andra kreativa människor (bl a Nikhil Singh, fantastisk serieskapare från Sydafrika som jag numer kan räkna som en personlig vän) och fokusera på det som är viktigt. Varför jag skapar överhuvudtaget. Och det är inte för kommentarernas skull, för berömet eller något sånt. Det är helt enkelt bara för att jag måste. För att jag kan. Jag glömmer det ibland.