Såhär: fick för ett tag sen höra att jag var "precis som en skön killkompis" av en av mina klasskompisar. Han menade säkert inget illa alls med detta, men i egenskap av tjej som inte alltid gått hem hos den manliga delen av befolkningen ur attraktionssynpunkt så blev detta, under transportsträckan i mina hörselgångar - en fet jävla diss som sände mig tillbaka till högstadiet på en millisekund och jag övertygades, igen, att jag är totalt oattraktiv. Och jag blir sur då. För jag känner mig så jävla lurad. Jag är alltså, för att summera, en tjej med en del intressen. Sci- fi, serier, historia och annan matnyttig populärkultur. Detta roar mig, alltså tar jag del av det i ENORM utsträckning (förra månaden spenderades det mer pengar på serier än mat i hushållet, t ex) och under min tid på jorden så har man dessutom samlat på sig en del information om hur män föredrar sina kvinnor: kortare än dem, petita, smala, söta, långt hår etc etc. Och vanliga klagomål män har om sina kvinnor är att kvinnan saknar hobbys och att hon inte vill ligga lika mycket som honom.
Alltså inbillar jag mig, i egenskap av lång tjej som är tyngre än genomsnittet och inte konventionellt snygg att mina hobbys och mitt något högre libido BORDE vara en tillgång. Men verkligheten tenderar att motbevisa mig i detta. Så istället för att ses som ett kap (vilket jag hjärntvättat mig själv till att jag faktiskt borde vara baserat på tidigare utlägg) så ses jag istället som en killkompis som råkar ha en hoo-ha. Detta kompliceras YTTERLIGARE av att jag är feminist. Jag vill inte helst tänka på att jag sitter på nåt jävla erotiskt kapital, mitt liv blir mycket bekvämare utan den tanken närvarande och det är absolut inte något jag märkt att jag har, MEN, det betyder ju samtidigt inte att jag inte vill vara åtrådd och f-able. Och hela baletten slutar med att jag känner mig som en värdelös hycklare. So there.En annan grej jag stör mig på är fenomenet snygg tjej får gärna vara sexig OCH sexuell, ful tjej KAN vara sexig men inte lika gärna sexuell.
< / rant >
5 kommentarer:
Jag vet inte vad din klasskompis menade... men du är ett kap! Låt ingen annan tro annorlunda!
Jag hade varit lyckligaste mannen på jorden om jag träffat någon som dig för en sisådär 20 år sedan.
Nåja.. kanske inte lyckligaste, jag är ju själv inte precis något "kap", men jag hade garanterat blivit olyckligt kär i dig!
Du är som du är. Tro inte att du måste vara någon annan! Du ÄR ett kap!
Ja, man blir så jäkla upprörd på sig själv när man blir upprörd på att man inte skulle gå in i ett klyschigt flickvänsideal. Det ska inte spela någon roll och det går emot ens egna ideal att vilja gå in på någon jävla mall bestämd av ett genomsnitt killar eller något i den stilen, majoriteten sånna man inte bryr sig om.
Ändå TAR man åt sig, för man ser det som att det finns ett ideal, det finns någon som är åtråvärt att vara, men "jag" går inte in på mallen "hon" ska vara. Och det är bullshit, för man vet att "hon" inte finns. Man vet att olika människor gillar olika människor och att man kan bli åtrådd precis som man är och troligen inte skulle platsa i kategorin även om fler faktorer stämde.
Jag tror det handlar mer om behovet att vara bäst än att man skulle vara dålig på något sätt.
Jag blir oftast mer arg på mig själv än idealen, även om det är de klyshiga idealen som är puckade. Man får försöka bryta banor helt enkelt, antar jag.
Gud vad jag känner igen mig. Har liknande bakgrund och upplevelser. Önskar bara att jag också kunde bli sur - jag blir hjärtekrossat ledsen istället. En tankspridd kommentar från pojkvännen häromdagen (om vackra lättklädda kvinnor) fick mig att gråta hejdlöst i två timmar eftersom jag sändes tillbaks dels till uppväxten då jag var 'ful' och 'äcklig' och dels till de katastrofala förhållanden jag haft med dåliga snubbar bara för att jag känt ett desperat behov att vara attraktiv/omtyckt.
Men alltså sen blir jag också så trött på mig själv för att jag fortfarande BRYR MIG så mycket? Vafan skit i dom liksom. Men nähä, jag ba *böööl*. Åh jag blir så trött. På allt.
Anyway, jag tappade tråden. Bra skrivet! var väl mest vad jag ville säga.
Bah. Du är definitivt attraktiv, och ett kap. Punkt.
Willie & Anonym:
Alltså, jag förstår ju att jag inte är helt förtappad och att det finns människor som uppskattar mig precis som jag är, men mitt syfte med posten var inte att fiska efter komplimanger. Internet är stort, jag har en liten blogg och de människor som söker sig hit är gissningsvis ungefär rätt lika mig, när det gäller intressen, preferenser och referensramar. Det är dock inte applicerbart på verkligheten, där jag inte umgås med nördiga människor such as ourselves för jämnan (även om vänskapskretsen består typ uteslutande av sådana)
Och precis som Stef och Kristina beskriver, så är man ju allt annat än ensam i de här resonemangen. Dock uppskattar jag era varma ord såklart.
Skicka en kommentar