måndag, april 11, 2011

A haunting in Kortedala

- Det är så jäkla läskigt när man är ute och går med hunden på natten, då han stannar till och liksom stirrar ut i intet mot något jag inte kan se, för då tror jag alltid att det är spöken. Djur är ju känsliga för sånt, du vet. Liksom, extra mottagliga.
M: - Jag skulle nog säga att det är du som är extra mottaglig, beybe. För bullshit.

2 kommentarer:

JennyB sa...

Jag tycker också det kan kännas kusligt, fastän jag vet att det är doften av en räv/grävling/rådjur som är boven. Har man tur får man iaf se räven.

Elin J sa...

Eller hur? I vårt fall är det typ jämt harar, eller katter i nåt enstaka fall. Men de där pressande minuterna innan något visande gör inte skillnad på oknytt och djur;)