FITTIFAAAN alltså! (Tvättstuge woes)

Det har säkert framgått vid det här laget att jag inte gillar tvättstugebestyr särskilt mycket, men eftersom jag är en smutsig flicka har jag oftast inget annat val än att ta min lilla (?) rumpa dit och bara få det överstökat. Nu, en liten detalj i vår tvättstuga är att man kan låsa sitt tvätt/torkrum med hänglås, om man vill. Jag personligen skiter i detta, eftersom jag faktiskt föredrar att tro att ingen är särskilt intresserad av att sno min tvätt. Srsly. Jag föredrar att lita på folk.
Nu ligger det ju till så att jag bor i hooden. Inte hooden, HOODEN, men det är invandrartätt liksom. Jag och invandrarna verkar vara de enda som tycker att tillit till sina medmänniskor är en fin grej att ägna sig åt och låter våra dörrar därför vara tillgängliga, för de som börjar tvätta fast jag fortfarande har en timme kvar att använda torktumlaren. Svennarna däremot låser om sig så fort deras tvättid börjar, fram tills minuten den slutar. Vilket innebär att om de blir sena ibland så kan jag få stå där som ett jävla dumbass ock vänta på mitt torkrum, eller sedan typ på nåder få be om att komma in i tvättrummet för att hämta min tvätt ur tumlaren. Jävligt irriterande oavsett. Vissa har hyfs nog att ställa ut min förhoppningsvis torra tvätt i en tvättvagn i mangelrummet, men detta gäller absolut inte alla.

Men idag. Idag tog nån svennesnubbe tamejfan priset. Han ställde ut min tumlade tvätt. Fine fine, det kan jag leva med. Men vad han även gjort var att TÖMMA LUDDFILTRET I MIN JÄVLA TVÄTT!!!! Alltså, den största anledningen till att jag tumlade i första taget var ju för att bli av med ludd och annat jävligt, men icket! SMÅSINTE FAAAN, MÅ DU BRINNA I HELVETETS EVIGA LÅGOR!!! Så GÖR man bara inte!!! HADE BARA LÄMNAT DÖRRJÄVELN ÖPPEN HADE DU HAFT TILLGÅNG TILL TORKTUMLAREN NÄR DIN TVÄTT VAR KLAR OCH FILTRET HADE TAMEJFAN VARIT RENT! DET KAN JAG GARANTERA - FÖR JAG ÄR MINSANN INTE FÖDD I FARSTUN!!! Tattarjävel.

KonfrontationsräddareaggejävelDÖÖÖÖÖÖ!

Tänk dig att du har en dunkande migrän. Tänk dig att du lägger dig för att råda bot på den helvetes plåga som för närvarande satt sig i huvudet, bakom dina ögon. Tänk dig att då tvingas lyssna på "Buffalo Soldier" 6 grr på en halvtimme. Inte för att du älskar reagge, eller baktakt generellt - utan för att din alkoholiserade granne, som bor i trappuppgången brevid, spelar den så högt att du tror att det är pojkvännen som diggar loss i vardagsrummet. Ja, det är lika kul som rövcancer ungefär. SÄRSKILT när man redan sagt åt honom en gång. Ännu roligare blir det när man ringer på hos gubbjäveln och han låtsas som han inte är hemma. Jo, nog är det troligt att alkoholdemensen slått till och en vänlig tillsägning från en tösabit förra veckan inte verkar så viktig - men jag undrar om alkoholdemens rår på en fet räkning från störningsjouren? För det är vad som händer nästa gång, GUBBJÄVEL!

Inte nog med detta, jag hatar mina grannar i hans trapphus med, för de måste ju fan störas ÄNNU mer och saknar gutsen att säga åt honom. Fy fan för er! Skaffa lite jävla civilkurage! GAH!

Kritiska kompisar (I thought we were friends!)

Häromveckan skickade en vän en bild till mig via msn. Inget konstigt med det, med flera skapande förmågor i kontaktlistan hör det snarare till normen än till ovanligheterna. Och jag trodde att anledningen till att vi skickar grejer till varandra var för att få höra en åsikt om verket, som vanligt. Utan att tänka på det går man in i sin kritizera-zone och lyfter fram både positivt och negativt. I det här fallet gick det mer åt det negativa hållet och ja, jag kan vara hård utan att tänka på det men eftersom vi känt varandra så länge så trodde jag att det var det hen var beredd på.

Eftersom vi gjort det. Fram och tillbaka. Ganska länge nu. Hen blev iaf förbannad och loggade ut och nu verkar det inte bättre som att det hålls ett sorts grudge mot mig, för något skitlöjligt. Skitlöjligt av så många anledningar, till exempel: 1.) Hen har gått konstnärliga utbildningar och kommer fortsätta göra så i framtiden. Att hen inte kommer bli kritiserad av sina lärare/klasskompisar nån gång finns inte. För det är därför man går konstutbildningar.

2.) När hen väl är klar med sina utbildningar och trots det ändå VILL jobba i den här otacksamma branchen kommer kritiken komma från betydligt fler håll och ännu mera skoningslöst från recencenter, förlag, redaktörer och andra uppdragsgivare. Och det kommer kännas ännu jobbigare.

Dessutom tar jag för givet att man vill utvecklas hela tiden när man jobbar kreativt och om jag bara håller snattran och säger "fint" kommer du bara stå och stampa, ok? Tvärstopp. Limbo. Pergatory. Och där vill fan ingen vara. Sluta vara sur och ta det som en karl istället.

Gråt och tandagnisslan

Ibland undrar jag hur jag hade blivit som person om jag inte hade växt upp i den lilla skithåla som jag hyser ett sånt stort hatkärleksförhållande till. I små hålor finns inte mycket nyansering, oavsett om det gäller tänkande eller populärkultur och när Tanja länkade till den här Veckorevynartikeln om "Mannens mörka hemligheter" slog det bara slint i mig.

Vad i helvete har den här skitblaskan gjort med mig egentligen? Hur kunde jag läsa sånhär skit och gå på den och hur i helvete kan redaktionen sova gott om nätterna? Jag var totalt ointresserad av killar skitlänge, och när jag väl började intressera mig för dem var jag för ful/osympatisk/manhaftig/högljudd för att få dem jag ville ha, så för att förbereda mig för mitt moment in time [jag visste ju att det där skulle ändras nån dag] läste jag Frida och Veckorevyn, sedemera Cosmopolitan och på någon nivå inbillade jag mig att det som stod i dessa tidningar var sant.

Senare, som vuxen, inser jag ju att Veckorevyn inte kunde bry sig mindre om vilken sorts bild av män de förmedlar. Deras krönikörer vill ha mat på bordet och deras ungar behöver nya skor, så då häver man ur sig steroetypa meningar som ger bilden av att gemene snubbe ljuger för sig själv och andra konstant, vill ligga med din bästis och egentligen är ett dumt litet djur som helt vill spela tv-spel hela tiden. Och inte nog med att de fördummar allt vad män heter, de fördummar alla 14-åriga brudar som läser det i samma svep. Well done. Jag hatar er.

Jag hatar er för att ni lurade mig och jag hatar att jag inte kunnat läsa Darling, Bang eller Pop istället när jag var tonåring, för de gick inte att köpas på Konsum i Burträsk. Nu vet jag inte huruvida mycket VR har påverkat mig som flickvän, eller tjejkompis overall, men jag hoppas att skadan är liten. Jag har ju ändå vanligt jävla folkvett och hyser faktiskt mer tilltro till den manliga delen av befolkningen än gemene VRredaktös.

Fy fan. Det är ju så jävla tacksamt att bara häva ur sig att killar är idioter när en av dem betett sig dåligt, men att skriva artiklar om hur man bagar dessa idioter och får dem att tycka om dig på bästa sätt tycks inte alls motsägelsefullt. Det kanske är därför jag börjar gnissla tänder varje gång jag ser Charlotta Flinkenberg med sin mobilcamera och sitt "det är såååå CHICt!" på tv. Kan ingen bara stoppa en smutsig fotbollsstrumpa i munnen på henne och låsa in henne på en fabrik, där hon kan stå vid ett transportband och sluta korrumpera unga flickors hjärnor? Sniela?