På tal om överfall och sånt

M: - Jamen det föreställer du dig säkert med, fast när jag överväger möjligheten för misshandel på vägen hem så tänker du på våldtäkter?
Jag: - Alltså, näe...
M: - Inget sånt alltså?
Jag: - Jo, men det är ju osannolikt att det blir aslöjligt. Jag tänker att jag ska dö i en drive-by.
M: -You do that too!?!

Kvart över min biologiska klocka

På senare tid har vänner börjat prata om hur mycket de vill ha barn, de försöker beskriva den känslan och jag fattar inget alls. Jag har vänner som skaffat barn och det... är inte ett val jag skulle göra själv, men sure enough, jag kan låtsas att jag förstår. De brukar ringa en gång om året för uppdatering och fråga varför vi inte hörs oftare och sen börjar de prata om sina liv och jag tröttnar så fort. Att lyssna på prat om mjölkstockning, blöjeksem och de pratar med ungarna samtidigt som de pratar med mig. Jag pallar inte. Dels för att jag visste vilka drömmar som gick i kras när de skaffade barn och dels för att... Det intresserar mig inte. Jag fattar att mina polare tycker att deras kids är det mest sagolika i hela världen, men för mig, som inte har egna barn blir allt grekiska och allt jag kan tänka är "när i helvete kommer du till punch-linen, kvinna!?" och punch-linen kommer aldrig. Det bara fortsätts med bebisanekdoter in absurdum.

Visst, jag är bara 24, men jag har varit säker på att jag inte vill ha barn så länge jag kan minnas. Jag fick ju dessutom en lillebror 2004 och även om han är skithärlig och alldeles underbar så är jag mer än nöjd med att han bara är min bror. Det här obegripliga tickandet folk pratar om är omöjligt att relatera till. Kanske beror det just på min bror? Och det låter som något övernaturligt fenomen, den här biologiska klocka-prylen. Lite sci-fi, typ Bodysnatchers! Helt okontrollerbart kommer det här suget över en och plötsligt drömmer man om att göra en John Hurt, liksom.

Galet!!!!

Cute With Chris #168 - "Hello Sweden"

In your face(s), bitches!

[hay eigh'lean]
[heuhr air lair'geet ee spher-yeah]
[schoo'leigh d'ugh veel-jaw dee'sigh'naugh eihn tee-shuurt furr ke'ught weeth krees]
[jaw]

Fick ett mejl från min nya bästa vän, CWChris där han efterfrågade hur man sa ett par fraser på svenska inför nästa veckas program där teen jag designade ska presenteras. Detta är fulfonetik, signerat min språkbegåvade lillasyster. Naturligtvis fick Chris en ordentlig version, med riktiga tecken, men jag älskar Hipp Hipp och deras Svenska för nybörjare-segment och detta fick mig fan att sätta kaffet i halsen.

Crappy Gift Giver

Jag avundas alltid människor som, oavsett vem det rör sig om, alltid kan hitta den perfekta presenten till dem. Själv är jag plågsamt förutsägbar när födelsedagar och jular är i antåg och ber oftast om detaljerade listor jag kan gå efter. MEN, eftersom jag är så otroligt tråkig presentgivare försöker jag kompensera detta under resten av året. M är den som fått avnjuta denna effort mest, mest för att jag älskar att ge honom saker, han blir så jävla glad ju!

När vi blivit ihop fyllde han år först av oss (eller, egentligen inte, men vi hade typ varit ihop en vecka när fyllde år, så jag förbjöd uppvaktning) och jag drabbades av en presenthjärnblödning, som vanligt. Safeade med snygga underkläder och parfym, men gav honom Bananer i Pyjamas-tandborsten först, som att det var det enda han skulle få, bara för att se hans obetalbara ansiktsuttryck. Att se honom tillgjort tacksam och med "Vadfan är det jag är tillsammans med?"-återspeglat i blicken var... underbart.

Sen blev det klart att jag skulle iväg till Sydafrika och jag satte ihop ett litet överlevnadspaket; en skokartong med en Stanley Kubrick-box, asmycket godis och ett par dosor snus. Och väl på plats i mörka afrika skickade jag ett paket därifrån med, med inhemskt godis, Star Trek Action Marbles, samlarkort med överlevnadstips från andra världskriget, ett cheesy hajtandhalsband och en t-shirt. Kontenta; min kille gillar godis. Mycket. Man kan ge honom vadsomhelst i princip + godis så vet man att han blir glad på nåt sätt. Och jag försöker göra det så ofta jag kan. Spontanpresenter är the awesome. Både att ge och att få. Som oralsex, typ.

Shirt happens!

Jag blir nog aldrig nån modebloggare. Det är på tok för tråkigt att ta kort på mig själv.

The dark side of the force

I hushållet som är Elin J och M är Bill O'Reilly och Fox News och stående skämt, eller amerikanska nyhetskanaler över huvud taget, med MSNBC som undantag (vi är båda lite bögkära i Keith Olbermann) och om ni inte är medvetna om vad som händer i världen kan det vara en bra idé att uppdatera er. Det finns ändlösa mängder dokumentärer som tar upp vad som händer i USA och sedemera världen.

Jag förstod redan som tolvåring vilken dålig idé EU var och med euron och planerade världsunioner, samt kränkning av grundlagar och brott mot intergriteten (FRA, någon? eller som den kallas i USA; FISA.) eller nyskapade religioner i syftet att ena och det här håller inte. Folk måste börja bli uppmärksamma, för vad som väntar är större än... det finns inte ens något att jämföra med. Vi har haft tur, vi svenskar, i att vi har någorlunda oberoende media, där vi slipper subliminala meddelanden, fokus på vad som är oviktigt eller vinklade budskap där man får sina åsikter serverade beroende på vilken kanal vi väljer att titta på, och vid första anblicken kan de här dokumentärerna ses som konspirationsteorier men om man kopplar bort det, och tänker lite själv så upptäcker man snabbt att så är förmodligen inte fallet.

Så. Jag lämnar er med dessa. Make of it what you will, men jag personligen är allvarligt oroad.
Zeitgeist
The Money Masters - How International Bankers Gained Control of America
Terrorstorm
EndGame