Crappy Gift Giver

Jag avundas alltid människor som, oavsett vem det rör sig om, alltid kan hitta den perfekta presenten till dem. Själv är jag plågsamt förutsägbar när födelsedagar och jular är i antåg och ber oftast om detaljerade listor jag kan gå efter. MEN, eftersom jag är så otroligt tråkig presentgivare försöker jag kompensera detta under resten av året. M är den som fått avnjuta denna effort mest, mest för att jag älskar att ge honom saker, han blir så jävla glad ju!

När vi blivit ihop fyllde han år först av oss (eller, egentligen inte, men vi hade typ varit ihop en vecka när fyllde år, så jag förbjöd uppvaktning) och jag drabbades av en presenthjärnblödning, som vanligt. Safeade med snygga underkläder och parfym, men gav honom Bananer i Pyjamas-tandborsten först, som att det var det enda han skulle få, bara för att se hans obetalbara ansiktsuttryck. Att se honom tillgjort tacksam och med "Vadfan är det jag är tillsammans med?"-återspeglat i blicken var... underbart.

Sen blev det klart att jag skulle iväg till Sydafrika och jag satte ihop ett litet överlevnadspaket; en skokartong med en Stanley Kubrick-box, asmycket godis och ett par dosor snus. Och väl på plats i mörka afrika skickade jag ett paket därifrån med, med inhemskt godis, Star Trek Action Marbles, samlarkort med överlevnadstips från andra världskriget, ett cheesy hajtandhalsband och en t-shirt. Kontenta; min kille gillar godis. Mycket. Man kan ge honom vadsomhelst i princip + godis så vet man att han blir glad på nåt sätt. Och jag försöker göra det så ofta jag kan. Spontanpresenter är the awesome. Både att ge och att få. Som oralsex, typ.