söndag, juli 20, 2008

How about not just giving a fuck?

Alkohol och dess drickas eller inte drickas diskuterades med en högst ytlig ny bekant idag. Ämnet råkade vara alkoholens efterföljder och huruvida man kan skylla dem på andra, som tvingar en att dricka och hur oaccepterat det är att vara nykter på en festlig tillställning.

Jag blev upprörd, dels för att snubben jag diskuterade med fick det att låta som att man hällt sprit i strupen på honom under pistolhot och dels för att jag börjat tappa all respekt för folk som inte respekterar valet att vara nykter. Vanligt folkvett tycks försvinna i tomma intet när man druckit och plötsligt har det blivit någons förbannade plikt att vara full och därmed rolig bara för att folk i närheten behagar dricka. Folk har tydligen inte fattat att det här med alkohol kan vara förbannat känsliga grejer och anledningarna till varför man avstår kan bero på lite djupare grejer än bara ett ställningstagande mot nykter vs onykter.

Anledningarna kan vara många; religion, intolerans, kontrollbehov eller bara att man bevittnat alkoholens fula sidor för många gånger. Och att behöva förklara det varje gång man festar (nyktert) måste vara en jävla plåga för ärligt talat så angår det INGEN annan än personen som gjort det valet. Att den nyktra personen dessutom frivilligt umgås med aspackade människor tyder ju på ett starkare psyke än vad många, eller åtminstone jag, har.


Den enda anledningen folk tycks acceptera när det kommer till en nykter kväll är att man agerar fyllechaffis. Och hur mycket jag än avskyr rattfylla så tycker jag att de andra anledningarna borde vara fullvärdiga. Drömmen vore ju att man inte behövde förklara alls. FÖR DET ANGÅR INTE DIG.

Är jag nykterist? Nej. Men jag har många vänner som är det och ärligt talat har jag tappat lusten att bli tokfull och göra saker jag ångrar eller inte minns över huvud taget. Det förlorar liksom tjusningen då. Dessutom har vi en lååång historia av alkoholproblem i släkten (min morfar och styvmorfar kände varandra från rehab, t ex) och fastän jag vägrar hålla med om att alkoholism är en sjukdom* så känns det helt enkelt bättre, för min egen del, att ta det lite piano med alkoholen. Och nej, jag ska inte behöva förklara mig. Fastän jag just gjorde det.


*Nej, det är fan ingen sjukdom. Det är ett val. Känner du till något annat sjukdomstillstånd som folk blir arga för att man har? Trodde inte det.

5 kommentarer:

Dan sa...

Ja alltså folk ska respektera att vissa inte känner för att dricka sprit, jag som brukar vara en riktig jävulsboozer har t.ex inte varit sugen på sprit/öl eller framkallningsvätska på hela sommaren av någon anledning.

Sen är det sämst att vara bakfull : forsterställning, kvitton i fickan som talar om för en vad man druckit och ett konto som säger -"nu blir det fattigt ett tag"

skuggiz sa...

Jag håller med dig till 100%, fastän jag själv verkligen inte har något emot att ta mig ett järn på lördagskvällen.

Alkoholmissbruk går igen i min (norrländska~) släkt också. Men den har tett sig på olika sätt, och jag förstod inte förrän i, tja, vuxen ålder att min morfar alltid hade druckit (när jag var liten undrade jag alltid varför han hela tiden skulle smyga iväg till garaget i tid och otid, men tänkte att det nog var någonting viktigt som behövde göras där).
Det var helt enkelt något som alla visste, och ingen kommenterade på; hans missbruk gick nämligen aldrig ut över någon annan.

Jag kan bli väldigt arg när folk slänger ur sig saker om alkohol, vilka fördomar det än må handla om.
Ett beroende börjar alltid med individens val, men varför gör man det valet, och vad ligger bakom? Det finns trots allt en anledning till att vi har Systembolaget, och det är en jäkligt bra anledning.

Hur som haver är det viktigt att acceptera - precis som du skrev - att det är ett känsligt ämne. Så nu sätter jag P.
Tack för ett bra inlägg. :D

Tanja Suhinina sa...

Förutom det där med att alkoholism faktiskt är en sjukdom* håller jag med dig. Det finns ås enormt mycket att säga om attityderna till alkohol.

*Det behöver ju inte frånta någon ansvaret.

Billie sa...

Kunde inte sagt det bättre själv.

Sålänge ingen vet om att jag är nykter är det lugna puckar men annars blir det en jävla massa spydiga kommentarer och frågor om varför jag inte dricker.

Helt jävla loveli blogg också. Jag är helt kär.

peekabo.O sa...

Jättebra inlägg! Väldigt ofta när jag valt att inte dricka vid olika tillfällen och i olika sällskap har jag fått frågan "men varför?" både en, tre och sju gånger under kvällen. Ibland av samma personer. Att jag inte vill eller känner för det verkar inte vara en fullgod anledning. Ibland tycker folk till och med att det är illojalt att inte dricka, för då måste de ju dricka själva. Hej, respekt!