Min sexiga whiskeyröst var början till något fruktansvärt, visar det sig. Jag har tappat rösten, jag svettas som en gris och sen igår...har jag sovit lika mycket som en katt. M tycker synd om mig och gör te åt mig när jag behöver, jag är bara sur och vänder bort mitt vidriga ansikte när han vill pussas. Dock misstänker jag att han gillar det faktum att jag inte kan käfta emot när han säger saker. Jävla kukskit, alltså.
Jag hatar att vara sån här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar