måndag, februari 23, 2009

Thou shalt not question Stephen Fry

Jag har varit en dålig bloggare på sistone, jag vet. Jag har varit för upptagen med att hata mig själv (och där fylls självhatet på ytterligare iom att jag nämner för er hur mycket jag hatar mig själv.)

Det är det där norrlänska. Det är en del av mig och likförbannat avskyr jag så mycket med det. Som att det alltid ska vara så jävla synd om oss och att allt är så jävla jobbigt. Det är det är det ju inte, men vi gillar att folk tror det och ger oss sina sympatier. Det är ju inte unheard of (åtminstone i mina kretsar) att norrlänska snubbar ofta använder sympati som ett sätt att få ligga på. Inte hett.

Men, hsh, inget att gnälla över SÅ, jag har hälsan, svälter inte och allt som sviker är väl egentligen motivation och förmågan att skapa det jag vill. Dags att lyssna på husguden och citera den där boken han inte skrivit än: How to Be Happy, av Stephen Fry. Den som bara skulle innehålla en enda mening:
"STOP FEELING SORRY FOR YOURSELF."
Jag vill ändå tacka de där tappra läsarna som kommer hit ändå, fastän jag helst lyssnar på We Are Scientists/Kaiser Chiefs på repeat samtidigt som jag läser Liftarens Guide till Galaxen. (Jag vet, sent som fan, men bättre sent än aldrig och till mitt försvar försökte jag läsa den som typ 12-åring. PÅ ENGELSKA. Och gav upp efter bok ett, för språket var lite för mäktigt för mig.) Men, så hittade jag den i min bokhylla, en breakupbok från exet A, i gengäld har han fortfarande min High Fidelity så... Vi är kvitt.
Jag har inget mål med det här inlägget. Jag kanske borde inleda med det, men klockan är snart 3 och jag är inte trött alls. Intet nytt under solen alltså.

2 kommentarer:

Stef sa...

Det är ganska irriterande att folk som är så bra på att marknadsföra sig själva som bra, också är bra på att köra en inre reklamkampanj av självhat. Man blir arg på att någon säger dumma saker om ens kompis, men man vet inte vem man ska slå då det är kompisen själv som säger det.

Det var inte jag som kom på de där kloka orden, det var Lisa och Tanja.

Jag avskyr hur mycket tid självhat kan ta från en. Dock tycker jag att du verkar vara inne på rätt spår.

Du är en såndär person som, när man kommer att tänka på henom, blir man automatiskt glad.

Bloggare som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger jag som lade mig strax innan tre igår och trodde att internet inte skulle erbjuda något mer kul för dygnet.

Elin J sa...

Stef, du gör mig alltid så jävla glad=) Tack och right back atcha!