I nedförsbackar går det alltid fortare. Jag är svinbakis, hatar mig själv och vill döden dö. Borta är dagarna då man var pigg som en lärka på bakfyllan och igår drack jag inte ens särskilt mycket. Drack vatten då och då men det hjälpte föga. Drog hem tidigt, men hoppade av 3 spårvagnar för att jag trodde jag skulle kräkas om jag åkte så mycket som en jävla meter till. När jag väl kom hem grundade jag rikligt med mjölk och frukt och müsli men när dagen grydde mådde jag likförbannat as. Vad hände? Varför måste man bli gammal? Jag ser ut som en 19-åring, kan jag inte få bli bakis som en 19-åring då?
EDIT: Nu är det dagen efter dagen efter (blev för illamående för att blogga) och jag börjar på allvar överväga att sluta dricka altogether,eller åtminstone sätta in en maxgräns av något slag. Who knew, alkohol har förlorat sin appeal. Tur att jag fortfarande har kokain att roa mig med. Höhö.
EDIT2: Pappa,om du läser detta; jag knarkar alltså inte. Det var ett skämt.
3 kommentarer:
Aah, the joy of growing older.
Om du inte sett Dylan Morans
snack om bakfylla, gör det nu.
Har sett,men ser gärna om. Han är en personlig favorit=) Och han har så rätt.
Känner igen det där fenomenet, och varje söndag säger man att man ska sluta dricka för alltid, haha. Mitt bästa tips om du inte håller ditt löfte är knäckemackor, gör susen för en spyfärdig dagen-efter-kvinna.
Skicka en kommentar