Män är män och män är dumma, för de vill ju bara knulla

Okejsex.nu är på tapeten, och flera av mina vänner har starka och befogade åsikter i ämnet.

Mest berörd blev jag dock av Ls. Hon skriver om hur hon hatar att vara kvinna och inte nog med det, en ful sådan, vilket inte stämmer nånstans, och hur hon är trött på att höra om hur andra knullar och att Okejsexkampanjen inte är så fånig som den kan tyckas för oss 23-åriga brudar som varit med ett tag, eftersom den inte vänder sig till oss.

Vilket stämmer, på alla punkter.

Jag var också en ful brud när jag växte upp. Ett huvud längre än alla andra (ett faktum som kvarstår än idag) och den fula brudens bästa räddning är att gå från att vara den fula bruden till den roliga bruden.
Och, vilka skämt går bäst hem hos folk? Jo, dick and fart-jokes. Sedemera sexskämt.

Men likförbannat ville ingen sätta på mig. För killar knullar inte roliga, högljudda tjejer - det vet ju alla.
Det är först (om ens då) när de blir äldre de börjar uppskatta annat än yta. Pah, som att jag är mycket bättre?
Om sanningen ska fram skulle jag hellre knulla en skabbräv framför killarna jag gick med i högstadiet.

Sen började grejer hända, jag vette fan vad, jag växte väl i mitt ansikte eller nåt - ragg fick jag iaf.
Den sexuella bekräftelsens era började. Både för mig och mina tjejkompisar.
Och det blev liksom en inbördes tävling i vem som knullat flest, fast aldrig uttalat.
Jag drog dessutom på mig smeknamnet "KåtElin" under den här tiden, vilket inte är särskilt ball att kallas än idag, när man kommer hem till norrland. Men så är det. Jag är kåt, det är jag. Men inte bara.

Klart som fan, dessutom, att killarna i min närhet som betedde sig likadant inte fick det epitetet före sitt namn.

Tillbaka till Okejsex.nu, då. Beundransvärt initiativ, och asschysst att de använt sig av serietecknare. Och kanske är det fel på mig som dränks i en "Thank you, Captain Obvious"-känsla.
Men, jag tycker att killarna borde framställas som annat än sexuella rovdjur som bara vill knullah.

Min farsa har aldrig haft problem med min sexualitet, inte heller min 2 år yngre syster Ss. Men, min tredje syster , R, hade han problem med. Antagligen för att hon uppfattas som otroligt blåögd och lättlurad och när hon närmade sig "trolig sexuell debuts-ålder" bad min ömme fader mig ta ett snack med henne, och förklara att:

*på grov norrlänsk dialekt*
- Hon borde vara rädd om se'. Hon kanske bli kär i'n, men killar ä ju bara' horut.

Jag sa blankt nej. Dels för att jag inte vill stå i vägen för min lillasysters sexuella utveckling, dels för att tjejer i den åldern minsann också är jävligt "horut". Tjejer behöver inte vara kära för att sära på benen, harregud, har inte Sex and the City lärt oss något? Och alla killar är inte hundar som humpar första bästa ben.

Ett nej är ett nej. Oavsett kön.

Och jag måste respektera det, precis som alla andra. För mina pojkvänner har sagt "tack, men nej tack" otaliga gånger, och jag har blivit skitsur. Men man lär så länge man lever. Tack och lov tycker inte M att jag är ett tjatsexmonster iallafall. Han säger bara att jag är "bestämd".
Den mannen har sannerligen a way with words.