Radioskugga

Det är ju liksom vår, gott folk. Tillochmed min zombie-orkidé har insett det.

Doctor New och nördtjejen.

Eftersom jag fortfarande sörjer den tionde doktorn drog jag mig för att kolla in vad Matt Smith gick för - fram till igårnatt, det vill säga. Jag tryckte på play med ett öppet sinne och... till min stora förvåning gillade jag det! Matt Smith visar stor potential, samma sak med Amy och vad man fick se i slutet av avsnittet (klipp från avsnitt som komma skall) gjorde mig mer begeistrad än besviken. Jag blev, kort sagt, råpepp på den nya säsongen. Det enda jag inte riktigt gillade var den nya intromusiken men det är väl försumbart i sammanhanget.

I övrigt har Nickan skrivit ett fantastiskt underbart blogginlägg om den riktiga nördtjejen. Jag kan inte toppa det så det bästa jag kan göra då är att hänvisa er dit.

Dagavill

I förrgår:
- Och snart fyller jag ju år med!
M: - Ja, det gör du! Om 13 dagar!
- Ehm... Ja, så kan man väl kanske se det.
M: - Ja, du fyller ju år den 19e?
- Jo.
M: - Så?
- 19e MAJ, dåva. Det är april nu. Men det var nära!

Snart 4 år ihop och han har fortfarande inte lärt sig.

Skäms på mig.

Jag dröjde kvar i skamvrån en stund, bara för att göra läget värre, när jag insåg hur dåligt jag uppdaterat. Jag har ingen ursäkt, förutom att jag lever ett fruktansvärt händelselöst liv. MEN! Jag kompenserar med kreativitet istället för offentlighet, vilket jag i många fall kan tycka är bättre. Det är nog allt jag har att säga just nu. Det, och att Anders S Nilsson nått ofantliga höjder av idioti, att jag fick feta cash tillbaka på skatten, att jag slentrianhatar mitt grannskaps hundägare som vägrar plocka upp sina hundars exkrement och att jag börjat kolla på V (inte illa alls, faktiskt! Eller så har jag bara varit sjukt sci-fi depraverad).

Das ist alles.