Girls in the men(')s room

Smaskigt fakta bloggade för ett tag sedan om den här kampanjen från SCA, som går ut på att man försöker bryta tabuer kring mens och eftersom jag själv tycker att det är viktigt så hakar jag på! Jag har nämligen haft det lite som personligt mål själv; att sluta hymla och se det för vad det är - något som händer alla tjejer och hur mycket reklamen än vill få oss att tro att det är fluffigt, krispvitt och nästintill drömskt att ha det så är det egentligen inte en så stor grej. Däremot rätt central, eftersom man ju har det en gång i månaden. Sökte runt lite här i bloggen för att se hur ofta jag bloggat om mens och det visar sig att det är rätt ofta:
Läs: Tequilamens, riklig mens, färga håret rött och få mens samtidigt-mens, dividera om min cykel-mens & generellt mensgnäll.

Anledningen till att jag gjort detta är att jag själv har ENORMA problem med att prata om mens och hantera ämnet. Såpass att jag en gång (Scenario: Ny kärlek, hans place, jag kommer över på fyllan för lite lovin') flydde scenen för att jag fått mens samtidigt som en snubbe gett mig oralsex. Sa inte ett ord. Såg hans blodiga nylle och stack. Snubben fattade inget, somnade och myntet trillade ner först när han såg sig i spegeln nästa morgon och fick bildbevis på varför hans hud kändes stram i ansiktet. (Micke Sol bloggar förresten om att earna sina red wings här.)

Men nog om det. Jag gillar att ha mens. Det är ett smidigt sätt att regelbundet få veta att 1.) Min kropp funkar som den ska och 2.) att jag inte är på tjocken. Sen jag skaffade kopparspiral har det dessutom blivit lite ball i mitt eget huvud att ha det, eftersom jag fått mer mens - såpass mycket att jag typ tänker att det är som en superkraft. Att jag med ett kegelknip kan mensduscha någon är en tanke som roar mig enormt. OCH att jag kan blöda SÅ MYCKET utan att dö är rätt ballt det med.

När katten är borta...

... Tar råttan på sig lösögonfransar, läppstift och tar egobilder på sig själv. Och sträckser Doctor Who. /Gräsänkan.

Telefonrensning

I och med min senaste mobiluppgradering fick jag även fler megapixlar till mobilens kamera, så det verkar inte bättre än att jag tar upp den då och då och fotar lite i större utsträckning. Tänkte dela med mig lite av några av bilderna när jag lix för över dem till datorn! Roligt va? Trädet ovan möttes jag av på Alla hjärtans dag-morgonen. Någon ambitiös och kärlekskrank människa verkar ha bestämt sig för att proklamera sin kärlek för sitt "hjärta" över hela mitt kvarter. Skitgulligt. Jag tog åt mig lite sådär i allmänhet, eftersom budskapet var generellt och gesten var superfin.

Det blir alltid många M och hundet-bilder. Här är en av typ 15.

På Akademibokhandeln hittade jag den här fruktansvärda tingesten brevid seriehyllorna! Och att sälja mumbojumbo till vuxna, det är en sak, folk får tro på vad fan de vill, men att sälja en bok som uppmuntrar ett liv levt genom, bokstavligen, RENT ÖNSKETÄNKANDE i ett stenhård arbetsklimat där ungdomar blir utnyttjade för allt de är värda, trampade på, osynliggjorda och uppmuntra dem till att om de bara vill ha något tillräckligt mycket så kan de få det TILL TONÅRINGAR är fan inte fair! Eller nej, förresten! Människan är svag, det är fan inte ok att sälja den till vuxna heller och tuta i dem att det finns en kosmisk lag som kan fixa din privatekonomi så länge du har en visionboard! INTE OK! GAAAAAAAAAAAH!

Tematrio - hjältinnor!

River Song, Doctor Who

Jag har bloggat om River så många gånger redan att min kärlek till henne nästan börjar bli pinsam. Men den kan inte förnekas! Doktor, professor, arkeolog och stenhård. Kastar sig handlöst ut i en iskall och syrefri rymd i fullkomlig tillit, dominerar Daleks, klär ut sig till Cleopatra för att sist sluta upp som odödlig genom att bli en sorts artificiell intelligens. Mångfacetterad donna, min River.

Mara av Acoma, Empire-trilogin

Mara var inställd på att leva sitt liv i kloster när hon plötsligt möts av beskedet att hennes far och bror stupat i krig och att hon som enda kvarlevande arvinge därför blivit Acoma-klanens överhuvud. Hon slängs in i politiska spel, giftermål, en kärleksaffär med en barbar och besegrar, genom list, ödmjukhet och generell awesomeness, sina manliga motståndare som genom fula knep försöker få henne lönnmördad, utmanövrerad och besegrad i krig.

Kara Thrace, Battlestar Galactica

Vad jag älskar med Starbuck är inte att hon är en asgrym och stentuff pilot, utan att hon genom hela BSG gång ständigt utvecklades. Författarna sparade inte på krutet när de skrev henne. Så nyanserad och rik. Och allt annat än perfekt. Och det är för alla hennes brister jag älskar henne.

Jag firar åttonde mars genom att uppmärksamma mina favorithjältinnor, inspirerad av bl. a

Kalle, Mats Strandberg och Glory Box-Sara!

Pausdump.

Skärmdump av en grej vi håller på med i skolan: ett göra ett skivomslag baserat på en låt vi valt med artist av okänt ursprung. Jag valde en spansk en, sjungen av en kvinna, som innehåller ordet "amor"- vilket är typ det enda ord jag kan identifiera på spanska. Ville typ flörta med 20-talet lite, flörta ytterligare med Billie Holiday och ja. Då landar vi nånstans här. Dock inte färdigt, men så gott som. Försökte använda lite lineart den här gången, som synes.

(Amor Porteño snodde jag skamlöst från Gotan Project, btw. Så ni inte går runt och tror att jag kan säga "kärlekshamn" som det är nobodys business. Det kan jag inte.

Edit: Fabian Göransson informerade mig om att det inte alls betyder "kärlekshamn". Det betyder visst nåt helt annat. Porteño verkar vara en person från Buenos Aires, inget annat. )