Hade tänkt blogga om det här tidigare, efter att Linna Johansson bloggat jättebra om förebilder, men fick en spark i ändan nu, efter ovanstående incident på Twitter. Inte för att det är en incident, incident - folk vaföljer mig titt som tätt och ibland FÅR jag tom följare pga av mitt något vulgära språkbruk. Jag är fine med båda, tycker man att det är gross så slipper man. Det är det fina med Twitter, no hard feelings.
Men, jag blir ibland konfronterad med mitt bajsbloggande, tramsbloggande osv och jag vill bara klargöra: jag är inte intresserad av att förmedla en bild av mig själv som inte stämmer. Jag är inte perfekt och tänker därför inte framställa mig så. Jag är äcklig, har kiss-och bajshumor och andra helt normala egenskaper. Jag trivs väldigt bra med det. Jag ser inget fel i att visa mina mindre fina sidor, tvärt om kan jag tycka att det behövs i en bloggosfär där perfektion och tillrättalagdhet är det man ser mest. Om man inte pallar med att folk är mänskliga så känner åtminstone jag att det är en follower/bloggläsare jag kan klara mig utan. Är man bara intresserad av mina bilder kan man följa RSS-flödet för dem enbart och slippa stå ut med mitt kön/mitt bajs/mina andra trivialiteter/äckligheter. Det går att sålla om man vill.
Jag har inget behov av att framställa mig som smartare och bättre än vad jag är och jag ser helst att folk gillar mig för hela mig än någon fejkad bild jag väljer att presentera på internet.
En lustig grej hände för ett par dar sen, som jag blev rätt överumplad av, nämligen att en kompis bytte profilbild på facebook, till en där han inte har en tröja på sig. Om till min stora förvåning drabbades jag av (i brist på bättre ord) ett lätt kåtslag. Visserligen hade jag ägglossning och hela det köret, men att se en kompis, som man aldrig varit attraherad tidigare, i det nya ljuset kändes sjukt bizarrt. Jag är van vid att attraktion är omedelbart eller obefintlig. Inte att den kommer upp som en gubbe i lådan. Jag undrar bara om det här är vanligt? Är jag normal?(bilden ovan är f. ö min nuvarande profilbild på facebook. Superposig och pretto. I don't do spontaneous.)
Samtidigt ute i verkligheten: svälter barn, sjukhusen har blodbrist, jobb ska skötas och detta prioriteras av tusentals kvinnor ute i landet. Som istället för att knappa in valfri färg kunde ge sig själv ett snabbt handtag om brösten och kolla efter knölar, för det var tydligen så det var menat från början:
Some fun is going on....just write the colour of your bra in your status..just the colour, nothing else, and send this on to ONLY girls no men... it will be neat to see if this will spread the wings of cancer awareness. It will be fun to see how long it takes before the men will wonder why all the girls have a color in their status...thanks ladies!
Fast iofs kan jag inte se hur i helvete det där skulle vridas till cancer heller. Internet, jag älskar dig 90% av tiden, men de resterande 10 procenten får mig att tycka att du är dumdumdumdumdum.EDIT: This just in: Nytt kedjebrev på FB, men med en ny twist:
This is about how uve got ur hair now.
If its up write ON TOP,
if its down and at either side ov ur face write SIDE BY SIDE.
N if its jus a complete mess write EVERYWHERE AND MESSY!
Make sure you write it on your status and not on a reply to this
Only send to girls cum on girls keep it up!x
Hade jag varit mer cynisk hade jag tolkat "sänd bara det här till tjejer"-grejen som en omskrivning för "för ingen snubbe skulle bemöda sig med det", men riktigt där är jag inte. Får jag ett till dock, så tippar vågskålen.
Jag vet att uppdateringar här i bloggen varit otroligt sporadiska på sistone, men när det är så kan ni ofta dra slutsatsen att det är mer action på Twitter. Så om ni lider av grav Orchid-abstinens råder jag er att kolla där ifall det kniper.
Gubben inom mig vinner alltid. I många fall misstänker jag att jag är Karl-Bertil Jonsson och Morfars kärleksbarn - men det är en annan fråga. Hsh, på sistone har jag funderat på det här med trackbacks och bloggstatistik, för som vi alla vet är ju besökarantal blodigt allvar och inget annat. Och det här inlägget kommer handla om min gubbiga attityd gentemot just trackbacks. Inte länkar in general, nej, länkar är vad bloggosfären lever genom och bör, om något, uppmuntras. Det är den andra typen som stör mig. Den där bloggare trackbackar till 3 aftonbladetartiklar i en post. Tonårsmorsa har ju varit husguden för det gänget.
Jag förstår vad som tilltalar i trackbackandet, i ett nyhetstörstigt isolerat land kan bloggar i många fall ge en nya infallsvinklar i vissa områden eller vara en nyttig källhänvisning, men när inläggen ser ut... Jag gör ett illustrativt exempel utifrån mitt eget liv, i dagboksform;
Hej Bloggen! Livet forsätter som vanligt, förutom att jag i nuläget är osedvanligt finnig - pmsakne, ni vet. Jag borde klippa mig, så jag åtminstone kan fantisera om avancerade håruppsättningar jag aldrig kommer ha energin till att ens försöka mig på. Folk runtom mig gör slut med sina respektive, vilket alltid är skittrist och jag blir nojig över att M ska dumpa mig, men jag hoppas vi hör till undantagen i bekantskapskretsen, för vid fyraårsstecket händer det tydligen grejer! Jag kan inte riktigt bli klok på svininfluensavaccinet, skrämselpropagandan flödar och när jag hör att Västra Götalands Län beställt två vaccinsputor/invånare kan jag inte hjälpa att tänka att det ligger en hund begraven. För jag betvivlar att svininfluensavaccin kommer flöda lika rikt i tredje världen och att det handlar om någons sorts mjukstart på befolkningskontroll. Men det är den lilla konspiratorikern inom mig som pratar.Ni fattar, va? Blir inte mycket konstruktivt kring något OCH kommer ändå att ge mig extra trafik imorgon. Det blir win i viss mån, kanske får man nån ny besökare som återkommer men det blir ju lite som att äta en snickers till middag, eller? Jag kanske bara är jäkligt inskränkt? Finns det någon sorts netikett i såna här lägen? Är alla sätt att få trafik BRA sätt att få trafik? Är det här annorlunda från att spamma de stora bloggarna med kommentarer av typen "Fin blus - jag har en tväling i min blogg etc etc" eller är det bara mer sneaky? Jag vill ha era åsikter och jag vill ha dem nu för jag vill veta om jag har rätt att bli irriterad på fenomenet.
För er tecknarintresserade besökare vill jag tipsa om ett forum (som jag själv är medlem i); Deleter.se - där tecknare av olika erfarenhetsgrad lägger upp bilder i skapande process för att få råd och hjälp och därmed utvecklas och annat sånt trevligt. Tecknare hjälper tecknare, helt enkelt. Ni borde kolla in!
Och skriver inte alls sånt till din idol bara "för att du kan". Bra bra.
Eller åtminstone inte långt ifrån. Den första ledtråden får man då det slutat vara något man roar sig med i brist på annat och bestämmer sig för att säga upp sitt konto och får den ljuva överraskningen att: haha, sucks to be you, men det KAN du inte! Har man skaffat Facebook kan man inte säga upp sitt konto. Man kan bli avstängd och få sin profil raderad om det visar sig att man är under 13, har dött eller under 18 och inte studerar på vare sig gymnasium eller universitet men utöver det - finns det inte så mycket man kan göra. Dock är jag sugen på att börja testa gränserna, eftersom jag hatar Facebook.
Ok, meneh.. Det är ju faktiskt skitilla. Varför kan jag inte få göra det, tycker man då? Varför är min skitprofil viktig? HUH?
Vilket intresse kan jag ha för det här communityt när alla andra communitys låter mig komma och gå som jag vill? För ett år sen kanske, användes ofta Facebook som källa i Metro. "Si och så många procent på Facbook tycker så och så om ditten och datten" och varje gång jag läste det där fick min bekymmersrynka i pannan ännu en fåra, för jag kunde för mitt liv inte bli klok på hur ett till synes seriöst nyhetsmedium använder sig av ett internetcommunity som källa? Jo, kollar man användarvillkoren (men vem orkar göra det egentligen?) ser man att när man går med i Facebook så ger man automatiskt Företaget rätten att vidarebefodra all tillgänglig information om användare till vem det nu kan vara som är intresserad av att köpa den. Företag, skolor osv.
Jag säger mig inte vara bättre än nån annan, jag är också en lat jävel som skiter i att läsa användarvillkoren, men till skillnad från de flesta blev inte jag särskilt förvånad när hela "OMG!Facebook får automatiskt rättigheter på alla bilder man lägger upp på sajten och får använda dem som de vill! Mina bilder är mina etc etc"-grejen kom för...vad var det?
Halvår sen? Well, det var väntat.
Sen att Facebook kan härledas till CIA i lagom korta steg må så vara, jag vet dock inte hur mycket man ska ta det på allvar, men det är alltid något att ha i åtanke, eller hur? Ännu en sak att tänka på kan ju också vara hur man bäst fejkar sin egen död på internet. Förslag?
Hade tänkt blogga om det här tidigare, efter att Linna Johansson bloggat jättebra om förebilder, men fick en spark i ändan nu, efter ovanstående incident på Twitter. Inte för att det är en incident, incident - folk vaföljer mig titt som tätt och ibland FÅR jag tom följare pga av mitt något vulgära språkbruk. Jag är fine med båda, tycker man att det är gross så slipper man. Det är det fina med Twitter, no hard feelings. 
