Det hela började med att jag inte kunde slå en tjej på helgon som skrivit om mig ur tankarna. Inlägget var inte fördömande, eller märkvärdigt alls egentligen, men jag kunde helt enkelt inte släppa det. Dagboksinlägget handlade om min Snygga-feta-kvinna-meme och avslutades med dessa rader: jag blir helt enkelt förvirrad - är jag överviktig, underviktig eller normalviktig? Nån som ser pinnsmal ut med kläder på tar av sig kläderna och är plötsligt normalviktig, någon som med kläder ser tämligen överviktig ut visar sig ha en perfekt proportionerad kvinnokropp när hon tar av sig dem.. bredvid
någon ser någon annan överviktig ut men i ett annat sällskap fullständigt normal - jag litar inte på min egen bedömningsförmåga. Jag antar att min huvudfråga är detta - ganska många som vänder sig mot det pinnsmala idealet gör det genom att säga ”stort är vackert” eller det är ok eller mer än okej att vara fet, det är till och med sexigt, men jag undrar ändå om det är rätt väg att gå.. Rent generellt fysiskt tror jag att man mår bättre av att vara för smal än att vara för tjock.
Nu var ju inte min mening med inlägget att på något sätt rangordna sexighet, utan bara ställa frågan lite på sin ända, för att jag är genuint less på att se hur överviktiga porträtteras. Klart som fan att övervikt är hälsovådligt i många fall, men det finns ju människor som verkligen är byggda så de inte kan se ut på många andra sätt. Och det är OK. Inte bara om man heter Beth Ditto. Samtidigt är jag så jävla less på hycklare som ser ner på överviktiga genom någon sorts fejkad hälso-omtanke. Och samtidigt kan jag känna att jag är en jävla hycklare själv - som gärna inbillar mig att jag skiter i allt, eftersom jag äter precis hur jag vill och rör mig så lite som det bara är möjligt men ändå kan stå och klämma på migsjälv och fråga M om jag inte är ett litet fläskberg ändå.
Så jag tänkte att jag testar göra en självstudie, naken - så får jag se hur jävla roligt det är. Och se på fan, hycklaren i mig vann igen, eftersom jag hade stora tveksamheter i att ens lägga upp bilden. "Ska jag verkligen göra det det strecket? Strunta i den valken? Hur får jag mina bröst att se större ut?" För tjejerna jag tecknar kanske är mer normalsize än vad man oftast ser i modemagasin, men de är fortfarande smala. Och jag kan inte sluta vara uppmärksam på vad för sorts budskap jag sänder ut, eftersom jag själv lider av så många andras. Så jag nån gång kan sluta tänka att 'om det är så en kvinna ska se ut måste jag vara en spolformad bedragare.'
Så jag lägger upp den nu. Det är dags att se saker för vad de är och sluta hyckla nån gång. Och teckna den där valken, för så jävla farlig är den inte.
7 kommentarer:
Väldigt bra inlägg, och vilken fantastisk idé! Jag tror att jag ska plocka lite inspiration och göra ett ärligt porträtt av mig med.
Jättefin bild, och verkligen bra idé. Dock behöver jag lägga på mig ett par kilo självförtroende om jag skulle få för mig att göra något liknande. Men en vacker dag kanske?
Valk, vilken valk :O
Hanna: Tack! Och det tycker jag absolut du ska göra, det var otroligt...nyttigt (i brist på bättre ord)
Sara: Friskt vågat! Det tog en stund innan jag genomförde det, och ännu en längre stund innan jag beslutade mig för att lägga upp den, så jag känner igen mig. Men det är som att hoppa bungyjump tror jag. Bara å gör't.
Mia: Och där är ännu en anledning till att jag tvekade att lägga upp bilden. "Inbillar jag mig bara att jag har valkar? Vem är jag att avgöra etc etc".
Men i grund och botten - min kropp är min, jag ser den i vinklar bara ett gäng utvalda fått se den i och jag vet var alla skavanker sitter - så min självbild speglas ju av det. Vad andra ser är ju just det - vad andra ser. Och vad jag ser - genom mina självhats-glasögon med inbyggd komplexfunktion- är ju allt annat än objektiv. Men det här "experimentet" kanske är ett led i att få den att bli just mer objektiv, och mindre kritisk.
Det är ju jättesvårt att vara objektiv om sin egen kropp, att bli helt objektiv skulle jag tro är näst intill omöjligt.
Det var inte meningen att förolämpa dig om jag gjorde det, det var min egen avundsjuka och ilska på smalare människor som fick mig att tycka det var lite onödigt att oroa sig för en osynlig valk.
Men jag vet ju att vi alltid utgår från oss själva när vi bedömer oss själva och att vi har alla rätt till vår egen kropp, även om det bara är för att dissa den.
good gut! även om det borde vara ett icke-problem. fan att många tjejer tänker på det här sättet. den där "valken" är heeeeelt normal. (eh) en grej som hjälpte mig var faktiskt att kolla på en site där amerikanska killar lägger upp bilder på beachtjejer. hur sjukt är inte detta? en ganska hemsk sajt men grejen var inte det, utan att jag kunde se riktiga tjejer som hade helt olika kroppar och "valkar", det var inte bara antingen FHM-silikonphotoshop alternativt "naturligt vacker flickvän" som gällde liksom, utan helt olika kroppar, hippsomhapp. sorry att jag gör det här till en värde-grej nu, men det är för att visa det tragiska i saken. kroppen du ritat är fin, men när jag säger det gör jag den till ett objekt med ett värde. suck. kan man inte bara få vara något av en nakenapa som inte bryr sig?
eller snarare säga att alla är snygga. för det är de ju. jag älskar omklädningsrum, att kolla på tanter. riktiga kroppar i riktigt ljus.
Skicka en kommentar