Det finns väldigt många saker jag ångrar. Jag får dåligt samvete för ingenting och allting, t ex hade jag ångest i ett halvår ungefär för att jag shyssjade en kompis när vi var på bio. Men någonstans vet jag ju att det är trams, när jag mår dåligt för sånt. Det är okynnesånger.
De saker jag ångrar PÅ RIKTIGT har jag burit med mig i flera år. Saker jag gjort mot människor, saker jag sagt åt människor. Jag kan vara riktigt otänkt ibland och ibland nästan på gränsen till hänsynslös och skoningslös. Jag har blivit bättre, ju äldre jag blivit och det är något jag aktivt jobbar på. Att vara snäll, hänsynsfull och mindre egoistisk. Mindre impulsiv. Mer konsekvenstänk. Så de saker jag ångrar är grejer jag aktivt påminner mig om, de är mitt straff - så som det borde vara. Ånger ska vara ett straff för sin egen dumdristighet. Och en påminnelse om att man fan inte kan bete sig hur som helst mot folk.
2 kommentarer:
Högst obehagligt och lite deja-vu feeling att läsa detta. För det låter som att du beskriver moí. Det låter faktiskt som en beteendeanalys av min verbala spontanitet kontra otänkthet i mina sämsta stunder. Är du jag? Är jag du? :O
Freaky fuckin monday.
Haha, vem vet? Känns bra oavsett att man inte är ensam om att vara en riktig douchebag då och då=)
Skicka en kommentar