Med tanke på vilken dag det är idag, så tänker jag osökt på några av de längsta ögonblicken i mitt liv; nämligen då man HIV-testat sig och väntar på svar. Jag har testat mig ett par gånger, och jag skämtar inte - alla gångerna har mina provresultat tappats bort. Första gången jag testade mig och resultaten aldrig kom, så gick jag till VC varje dag för att se om de kommit in och efter typ 4 besök hade de förstått att de tappat bort mitt test. Jag gjorde om testet, de skickade in dem på superultrasnabbundersökning och två dagar senare fick jag veta att resultatet var klart och blev inkallad. Varpå sköterskan svarar att det är positivt. Jag bryter ihop och hon ändrar sig snabbt och säger:
"-Nejmen, jag menar att det är positivt, för det är NEGATIVT. Du har inte HIV!"
Hade jag varit vid en annan sinnesstämning hade jag skällt ut henne efter noter, men den känslomässiga karusell jag just klivit av hade gjort mig... jag kunde inte säga nåt. Jag sa typ tack och gick.
En annan gång testade jag mig och de sa att om de inte hört av sig inom två veckor så är man fri från det jag testades för (HIV, Hepatit C och syfilis). Två veckor går. Jag andas ut. På den 15e dagen ringer min telefon.
"-Ja hej, ringer från könsmottagningen. Jag tänkte bara säga att vi har fått dina resultat. Du har inte Hepatit C. Du har inte heller syfilis... Men det fanns visst inte tillräckligt med blod för att kolla HIV så vi ser helst att du kommer hit och gör om provet."
Tankarna rusar och jag blir såklart HELT övertygad om att de visst har mina resultat, de vill bara inte säga att jag har HIV i telefonen. Går dit nästa dag och får träffa sköterskan. Sätter mig nervöst på bristen.
- Ja, det är verkligen underligt att det blev såhär, säger hon.
- Så det här är inte en ursäkt för att få hit mig så du kan säga att jag har HIV, alltså? säger jag.
- Nej, gud nej! Så får vi inte göra!
- För det är inte första gången ett av mina HIV-test har kommit bort.
- Ja, såhär mellan dig och mig, så är det faktiskt inte helt ovanligt.
- Det är ju inte så bra.
- Nej. Inte alls. Särskilt inte när jag själv vet hur nervigt det är att vänta de där två veckorna.
- Jo, minst sagt.
3 kommentarer:
Att man kan vara så klumpig när man jobbar med så känsliga saker.. >:(
Jag fick mina provsvar på telefon när jag hade testat mig för alla tänkbara könssjukdomar. Hon som ringde upp mig talade lite otydligt, för jag tyckte att hon sa:
-Ja, du har ju då könssjukdom, A, könssjukdom B, C, etc etc.
Här kände jag klumpen i magen bli hård som sten, jag hade inte bara något, jag hade fan ALLT!
-Och du testade negativt på alltihop, sade hon sedan. Först då inser jag att hon bara rutinrabblat upp det jag testat mig för.
Lite läskigt, minst sagt.
@Efraim: Man tycker ju det. Liksom, tänker efter lite!
@Sliven: Ååååh, jag hade typ hunnit tänka att mitt kön var på väg att smälta bort pga mängden smittor under den tiden. Huvva!
Skicka en kommentar