Precis som med de saker som gör mig upprörd vore det typ enklare att lista saker jag inte är rädd för. Jag är rädd för det mesta. Om någon jag älskar glömmer höra av sig när de är på väg nånstans är jag övertygad om att de dött (bilolycka, flygplanskrach, freak train accident) och varje gång jag använt min plattång (fastän jag vet att den stänger av sig själv om den står oanvänd) så VET jag att jag då kommer komma hem till en lägenhet som är helt utbränd och att jag kommer hitta hundens kropp, vesuvius-style, som ett utbränt skal på golvet.
När jag är på väg hem är jag inte rädd för att bli våldtagen, utan att bli skjuten i en drive-by. Eller överkörd. Går jag nära ett spårvagnsspår tror jag att jag kommer halka, hamna med huvudet PÅ spåret i fallet och få skallen krossad av en spårvagn. När jag var ny i stan var jag rädd för att bli elektrifierad om jag nuddade spåren med fötterna.
Jag är livrädd att hunden kanske en dag ska bita ett barn eller annan hund illa (så när jag knyter fast honom då jag handlar får han ha munkorg på sig, så folk tror att han är farligare än vad han är och lämnar honom the fuck ifred för folk här nere fattar inte att det kan vara farligt att hälsa på hundar man inte känner) Jag är rädd för att någon ska sno min hund då han är fastbunden utanför affären. Jag är rädd för att drunkna. Jag är rädd för alger, blodiglar stora som flygplan och jättebläckfiskar. Ja, det här var bara ett smakprov.
Livrädd med stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar