Ni vet, när man blivit ovän med någon och man bett om ursäkt och det verkar som att det är ok mellan er, men så går det ett par veckor och man är den enda som hör av sig och när man talas vid svarar ens trätobroder enstavigt och ger en ingenting tillbaka?
Dagens ögonblick får bli insikten som är konsekvensen av trätobroderns beteende. Ögonblicket när man säger till sig själv att: Nej, vet du vad? Vill hen vara sur så får hen väl vara det då. Tills korna kommer hem om det nu ska vara på det viset. Jag har fan gjort mitt, räcker inte det så kan det lika gärna vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar