tisdag, december 07, 2010

Day 28 – Something that you miss

Missförstå mig inte nu, jag älskar M så mycket att jag knappt fattar det själv ibland. Det vi har är det finaste jag varit med om och innehåller hela paketet: attraktion, tillit, intimitet - både känslomässig och fysisk - och en rolig och stimulerande jargong. Jag kan prata med honom om allt och han är ett enormt stöd. Och även om allt det där borde trumfa det mesta så kan jag ändå önska ibland att jag fick bli kär i honom igen.

Jag saknar att vara galet nyförälskad och det känns trist att jag aldrig kan få bli det igen i honom. Det är ett one-time offer. Jo, nog skulle vi kunna göra slut och kanske hitta tillbaka till varandra, men varken jag eller M tror på det konceptet. Bytt är bytt, kommer aldrig igen.

Så ja, jag saknar att vara nyförälskad i M. Ni vet, då man är så kär att man blir lite fysiskt illamående, då man inte kan koncentrera sig, då man håller tillbaka lite för att om man släppte ut allt så skulle man skrämma bort honom. Innan man kysst varandra och kyssen hänger i luften och de där underbara sekunderna INNAN första kyssen. DET saknar jag. Men inte så mycket att jag skulle byta bort det vi har nu för det.


(Ursäkta det känslomässiga kletet. Det blir så ibland.)

____________________________________________________________________
Edit. Men helvete. Jag har ju felpostat. Det skulle ju vara
Day 27 – Your favorite place idag. Den får ni imorrn då.

2 kommentarer:

Stef sa...

Jag och K snackade för något år sedan om det här med att när man blivit ihop med någon blir man inte kär igen. Då K citerade James Kochalka, serietecknaren bakom den självbiografiska onlineserien American Elf. Det är en seriestripp då han skriver om att han och hans fru Amy varit tillsammans i 15 år och att en dag insåg han att han nog aldrig skulle bli kär igen.

"Never again feel that rush of joy. However, I was wrong. I've fallen inlove with Amy over and over again. And then, I fell in love with our baby"

Känner inte riktigt att kärlek är något som börjar, pågår och sedan tar slut. Den förändras bara. Och det kan liksom gå i vågor. Sen är det jobbigt när man är i olika vågor xD Men ibland kan det också vara helt fantastiskt.

Och jo jo, det är inte precis samma sak som att vara nykär och inte fått något alls bekräftat. Upplevde den känslan för något år sedan och herrejävlar, hade glömt vilket helvete det kunde vara.

Men, minns att jag hade liknande grejer i mitt förhållande med K, även efter vi varit ihop några år.
Upplevde flera gånger att bli kär på nytt i honom, på den nivån att jag haft svårt att möta hans blick och det varit jättepirrigt att kyssa honom etc. Samt maktlösheten och rädslan att skrämma bort och förlora honom.

Helt kommer man aldrig undan.
Oj vad honungskletigt det blev nu.

Elin J sa...

Jo, nog upplever man nytändingar, men de är ju aldrig på samma nivå, inte för mig iaf=) Jag är inte bitter;)