Oh, ja. Uppdrag Gransknings inslag om självmordsforum gick i repris häromdagen och jag fastnade såklart. Och blev såklart även mer än lovligt förbannad. Long story short, en ung kille ville ta sig av daga och tog därför, som många personer i vår generation gör, internet till hjälp - där han fick råd angående hur han bäst skulle gå till väga. Och vad Karin Mattisson gör, efter att ha pratat med killens föräldrar, är att söka upp en av personerna som gett den självmordsbenägne unge mannen råd på ett självmordsforum. Drar hem till honom och ställer HONOM till svars.
Ja, självmord är hemskt. Ja, livet är rätt schysst. Men Karin, för i helvete, det där var inte coolt. Att ställa killen från forumet mot väggen och få det att låta som att han övertalade killen till att ta livet av sig. Att den 23-åringen som tog livet av sig inte kunde fatta egna beslut och få det att låta som en impulshandling som forumskillen nästan drev honom till? Du visade upp A4 efter A4 med deras mejlkonversation - det är ju för fan en dokumentation i sig på att det inte var ett infall! Det var planerat, gjort med eftertanke och alla aspekter i åtanke och han gjorde det ändå.
Och, and I can't stress this enough - självmord är inte ett brott.
Jag blir superförbannad på folk som i diskussioner om självmord helt tanklöst häver ur sig att det är "själviskt" utan att fatta de genom att säga det, själva automatiskt gör sig till den själviska personen i sammanhanget. Don't make this about you. Självklart känner oftast personerna som säger sånt ingen som faktiskt tagit livet av sig, utan spekulerar fritt, helt ogrundat på något som kanske skulle generera lite mer eftertanke.
Ungefär som Uppdrag Granskning gjorde i sitt reportage, som helst ser att om man vill ta sitt liv ska fortsätta leva, inte för sin egen skull utan för andras. Och hur låter det egentligen?
8 kommentarer:
Visst, det kanske är själviskt att vilja att nån man tycker om ska leva och må bra, men det bjuder jag på isåfall.
Det minsta man kan göra är iallafall att vänta lite och se om det blir bättre (tydligen tar många livet av sig just när saker börjar se bättre ut). Dör gör man förr eller senare iallafall och då gör några tiotal år hit eller dit varken till eller från.
Att ta livet av sig är att fega ur och lämna sina medmänniskor i sticket. Kan man räkna med att de mår bättre efter ett tag så kan man räkna med att man själv mår bättre efter ett tag.
Jag tror den där killen gick i min klass. Fitta.
Jag tror att det Elin menade var att många anser att det är den som tagit livet av sig som är självisk som lämnar alla andra i sticket och bara ger upp sådär. Det har man hört många gånger förut av människor som själv aldrig gått i sådana tankar, folk som aldrig varit så deprimerade att de börjar tänka lite olika från alla andra. Irrationalitet blir absolut sanning och rationalitet blir som en fjärde dimension - lite ogreppbar och oerhört svår. Att ta livet av sig och fega ur... fega ur på livet eller bara ge upp, vara hjälplös? Det är två helt skilda saker.
fel. Att försöka analysera självmord och break it down till något slags rätt eller fel är helt fel sätt att närma sig det.
Det är inte en fråga om moral som svt vill få det till. Låt oss for the sake of argument säga att personen faktiskt har det "bättre" som död än levande. Är det då inte lika omoraliskt att INTE hjälpa honom?
Man måste förstå att man inte äger en människa och i slutändan inte har ett jota att säga till om om personen väl är död. Vill du ha honom levande så försök övertala honom att livet är värt att leva.. om inte, låt det vara.
Även om jag inte vill att mina vänner ska ta livet av sig så vill jag ha rätten att ta livet av mig (om jag skulle vilja det) utan att folk pekar finger efter min död och försöker hitta syndabockar.
Killen is not to blame.
Fan, Jon. Du skriver alltid vad jag menar mycket bättre än vad jag själv gör! Så. What you said @ laser.
Meidi: Den självmordsbenägne rådgivaren eller den som tog sig av daga?
Yvette: Precis.
Varför ska vi säga for the sake of argument att personen har det bättre som död? Det finns det väl inget alls som pekar på. Isåfall är det ju lika omoraliskt att inte mörda alla man ser… de kanske får det bättre som döda.
När man levt sitt liv och påverkat andra människors liv kan man inte längre säga att man äger sitt liv och får göra vad man vill med det. Det är det bara nån som hittat på och antagit att alla ska gå med på så länge att folk börjat tro på det. Vad är det egentligen som gör att nån har rätten att döda sig själv men inte andra? Vad är skillnaden?
Alla vill vi ha rätt till nånting. Det är inte ett argument för att vi automatiskt ska få det. Jag vill ha rätten att plocka på mig grejer på onoff utan att betala.
När en person väl är död är det inte myckjet man kan göra, men hur hjälper det någon att välsigna någons självmord vare sig före eller efter?
laser:
det är en stor skillnad på frivilligt och icke frivilligt. det är inte samma sak att säga att man ska få mörda någon och själv göra ett beslut om att ta sitt liv.
självklart har inte JAG någonting att säga om en människa ska leva eller inte. Jag är emot dödsstraff. Men jag är för dödshjälp då jag tror på människans egna val.
Varför begränsas bestämmandet över mitt liv till just vad jag ska göra som levande och inte OM jag ens ska leva eller dö? Jag ägs (eller vill iaf inte) inte av mina vänner, min familj eller samhället i stort. Så länge jag finns här är mitt ansvar bara teoretiska.
Du talar om känslomässiga band. Och visst, det är de som troligen håller folk från att faktiskt välja att inte ta livet av sig. Men om de anledningarna inte fungerar då?
Dina argument låter som att de grundar sig i ett kontrollbehov.
Från din sida ser jag inga argument alls. Du verkar bara bestämt att det är på ett visst sätt så är det så och ingen ska säga emot.
Vad ger dig rätten att bestämma om du ska leva eller inte? Är det inte snarare det grundat i nån sorts kontrollbehov?
Skicka en kommentar