- Dr. Phil
Jag irriterar mig på mycket. Stort och smått och vad jag tänker ta upp idag som jag stör mig på kan verka smått, men det är så irriterande att mina mentala tänder börjar gnissla (och ibland gör jag det bokstavligen) nämligen - folk som inte bryr sig. Som är blasé. Obrydda.
Som man inte kan få en reaktion ur hur man än försöker, som inte ser fram emot nåt - kvittar vad det är, kan vara den nya Harry Potter-filmen, en ny ögonskugga de vill ha eller det nya numret av Café - jag bryr mig inte vad du blir exalterad över, så länge du visar glöd för NÅGOT. Om någon kryssar i "ogillar" på något av mina blogginlägg bryr jag mig inte så mycket, man kan inte vara omtyckt jämt - men just när någon kryssar i OBRYDD. Det sticker som nålar i ögonen. Sluta läs för fan då om jag inte engagerar, eller mejla mig med dina klagomål - om du har några dvs - du kanske är för oberörd för att engagera dig. Att vara blasé är inte häftigt. Det är rätt douchigt och brukar ofta sitta ihop med en jävligt trist översittarattityd. Som att man är så jävla häftig att man står över någon annans passion och glädje för att man inte kan se det intressanta i det. Fråga dig själv vad som gör dig så fantastiskt mycket bättre och intressant nästa gång du känner att ögongloberna är på väg att himla, och tänk på vilket effektivt sätt det är att få personen du pratar med att på en sekund känna sig liten. Och tänk på hur schysst det är. En liten uppmaning, bara.
7 kommentarer:
Alltså. Jag kände mig lite träffad här. Inte för att du menar illa eller så, men jag har rätt ordentliga höstdepressioner och det som kanske är jobbigast är att jag just slutar brinna och bry mig och engagera mig. Och gud vet jag vill, jag gillar ju att brinna och göra saker, och jag hatar när nån försöker haussa upp nåt för mig och jag ser bara trött ut. Men det är liksom min depression, det är just det som är det jobbiga. Jag menar inte det här som en sån där "tänk att nån kan ta illa upp av det du säger!"-grej, utan mest typ. Ja, jag hatar också frånvaro av entusiasm och pepp.
Men då är du ju iaf medveten om det och att det är tillfälligt. Man kan inte vara på topp jämt, jag har ju också svårt att visa mig superintresserad ibland (typ när man är stressad, nyvaken eller whatever) men jag har svårt att tänka mig att du skulle bli sådär jättedissig=) Du är typ en av de mest engagerade personer jag vet, och om man inte träffat dig är din blogg ett lysande exempel på just din entusiasm och pepp (som du uppdaterat flitigt fastän du är höstdeppad) Så jag tror inte du behöver ta åt dig så mycket som du kanske gjorde.
Aj, aj, aj!
Nu är det alltså högst troligt att det är MIG du är arg på, och kanske av det skälet att jag idag faktiskt ändå försökte att engagera mig en smula i din person och din blogg utan att just sitta och skriva (en massa) kommentarer.
Jag tror att du redan har förstått att jag gillar dig som person ganska mycket, dels
1. därför att du verkar vara mycket engagerad och empatisk.
Exempel: Ingen annan bloggande person som jag har provat att maila till har skickat så många fina svarsmail tillbaka som du gjorde när jag var lite lappsjuk och "lovebombade" dig för ett tag sedan. Att du nog till slut ändå tröttnade kan jag utan problem förstå och det håller jag på intet sätt emot dig... ;-)
2. därför att jag själv gillar att rita och att jag alltid älskar att få se resultatet av vad DU ritar för något.
Systemet med gillar, ogillar och obrydd har jag egentligen tyckt är lite töntigt om jag skall vara helt ärlig.
När du lägger upp inlägg så brukar jag försöka att skriva några rader och berömma om jag verkligen gillar det du presenterar eller i alla fall kryssa i gillar-rutan.
Och ifall jag ogillar det jag ser eller är obrydd så låter jag oftast hellre bli att höra av mig alls för att inte riskera att åstadkomma en sänkning av din "bloggproduktion".
Exempel: Fisinläggen du postade nyligen = ogillade.
Men så har du ju ändå det där systemet kopplat till din blogg och då tänkte jag att "idag skall Elin få lite respons så att hon inte tror att folk inte engagerar sig i hennes göranden fastän jag inte direkt orkar sätta mig ner och skriva". Så jag klickade i några gillar och ett obrydd i inlägget gulschsoppa. Skälet? Just nu tycker jag att det är så tråkigt att laga mat (har alltid tyckt att det är tråkigt att laga mat åt mig själv) att de flesta recept som jag hittar på nätet gör mig ganska obrydd. Skulle helt enkelt aldrig orka ställa mig och lägga ner tid på att tillaga den dära gulaschen ändå, såvida jag inte visste att du eller någon annan prominent gäst skulle komma på besök och låta sig bjudas på densamma då förstås.
Naturligtvis gillade jag själva inlägget i sig i så motto att det ju visade en del av din vardag (som jag ju egentligen skulle vilja veta mycket mer om) men jag blev alltså inte lika superglad över just det inlägget som jag brukar bli över dina teckningsinlägg. Hade inlägget däremot handlat om att nästa gång det är bokmässa i en stor stad nära dig så får alla dina bloggläsare gärna anmäla sig på en intresselista för att komma hem till dig och äta Gulaschsoppa och hembakt bröd och därefter ha djupa? diskussioner med dig om ditt och datt innan vi gemensamt drar till bokmässan så kan du ge dig på att jag t.o.m. skulle ha tryckt i "gillar-jätte-jätte-mycket-rutan" om det hade funnits en sådan.
Och "fisinlägget" ville jag ju såklart inte dissa för att riskera att få ta del av ännu färre vardagsrapportert.
Men tänk så fel det kan bli ibland, fast man egentligen menat att göra "rätt".
Hoppas att du kan förlåta, Elin?
Förresten, vad tyckte du egentligen om de där boktexterna jag bifogade ett av mina mail då för ett tag sedan?
Gillade eller ogillade du eller var du helt obrydd? ;-)
Kent
Oj, Kent - du får absolut inte ta att jag inte svarat på dina senaste mejl personligt - jag svarar knappt på mina nära vänners mejl, jag har svårt att prioritera mejlskrivning, det är bara det. Och jag förstod ju att det förmodligen var någon som inte var särskilt engagerad i matlagning som klickat "obrydd", jag är själv inte så intresserad av just matbloggar, men hela bloggtemagrejen dikterar mina ämnen (åtminstone ett om dagen) i 30 dar så för formens skulle matbloggade jag och tyckte att ett recept åtminstone är mer användbart än vetskapen att jag åt bacon i söndags. Men nej, det är inte bara "obrydd"-knappen som stör. Helt ärligt är det mer irriterande med obryddhet IRL så att säga. Och ja, Gilla/Ogilla/obryddknapparna är lite töntiga, det tycker jag själv, men de hjälper när folk är dåliga på att kommenetera (alla är ju inte lika duktiga som du) Klart jag förlåter Kent. Jag är inte så arg som jag verkar. Det är mer ventilation=)
Ang. boktexterna så läste jag dem inte ordentligt, bara lite. Får återkomma när jag ögnat igenom dem mer.
Yes!! Rage!!
Men jag hatar verkligen Dr.Phil. (:
@Klas, jag med. Men det ligger faktiskt nånting i det han säger i introt till sin show=)
Skicka en kommentar